17

Ett område från vilket lättnad medges med ett slags plikt om spelarens boll stannar där.

Ett pliktområde är:

• Varje vattensamling på banan (oavsett om tävlingsledningen markerat den eller inte), såsom ett hav, en sjö, en damm, en älv, ett dike, ett öppet ytdräneringsdike eller något annat öppet vattendrag (även om det inte finns vatten där), och
• Varje annan del av banan som tävlingsledningen definierar som ett pliktområde.

Ett pliktområde är ett av de fem definierade områdena på banan.

Det finns två olika typer av pliktområden, som särskiljs av färgen som används för att markera dem:

• Gula pliktområden (markerade med gula linjer eller gula pinnar) ger spelaren två alternativ för lättnad (Regel 17.1d(1) och (2)).
• Röda pliktområden (markerade med röda linjer eller röda pinnar) ger spelaren ett extra alternativ för lättnad i sidled (Regel 17.1d(3)), utöver de två alternativ för lättnad som finns för gula pliktområden.

Om färgen för ett pliktområde inte har markerats eller angetts av tävlingsledningen, ska det betraktas som ett rött pliktområde.

Gränsen för ett pliktområde sträcker sig både upp från marken och ner under marken:

• Detta innebär att all mark och allt annat (t.ex. varje naturligt eller konstgjort föremål) innanför gränsen är del av pliktområdet, oavsett om det är på, över eller under markytan.
• Om ett föremål är både innanför och utanför gränsen (t.ex. en bro över pliktområdet eller ett träd som är rotat innanför gränsen med grenar som sträcker sig utanför gränsen eller omvänt) är bara den del av föremålet som är innanför gränsen en del av pliktområdet.

Gränsen för ett pliktområde bör definieras av pinnar, linjer eller fysiska kännetecken:

• Pinnar: När gränsen för ett pliktområde definieras av pinnar, bestäms den av linjen mellan pinnarnas yttre punkter i marknivå, och pinnarna är inne i pliktområdet.
• Linjer: När gränsen för ett pliktområde definieras av en målad linje på marken, bestäms den av linjens utsida, och själva linjen är inne i pliktområdet.
• Fysiska kännetecken: När gränsen identifieras av fysiska kännetecken (t.ex. en strandlinje, ett ökenområde eller en stödmur), bör tävlingsledningen ange hur gränsen för pliktområdet ska definieras.

När gränsen för ett pliktområde definieras av linjer eller fysiska kännetecken, kan pinnar användas för att visa var pliktområdet är, men de har ingen annan betydelse.

När gränsen för en vattensamling inte är definierad av tävlingsledningen, definieras gränsen för det pliktområdet av dess naturliga gränser (d v s där marken börjar slutta neråt för att bilda den fördjupning som kan innehålla vatten).

Om ett öppet vattendrag vanligtvis inte innehåller vatten (t.ex. ett dräneringsdike eller avrinningsområde som är torrt utom vid regnperioder), kan tävlingsledningen definiera det området som en del av spelfältet (vilket innebär att det inte är ett pliktområde).

Personen eller gruppen med ansvar för tävlingen eller banan.

Se Committee Procedures, Section 1 (som förklarar tävlingsledningens roll).

Ett område från vilket lättnad medges med ett slags plikt om spelarens boll stannar där.

Ett pliktområde är:

• Varje vattensamling på banan (oavsett om tävlingsledningen markerat den eller inte), såsom ett hav, en sjö, en damm, en älv, ett dike, ett öppet ytdräneringsdike eller något annat öppet vattendrag (även om det inte finns vatten där), och
• Varje annan del av banan som tävlingsledningen definierar som ett pliktområde.

Ett pliktområde är ett av de fem definierade områdena på banan.

Det finns två olika typer av pliktområden, som särskiljs av färgen som används för att markera dem:

• Gula pliktområden (markerade med gula linjer eller gula pinnar) ger spelaren två alternativ för lättnad (Regel 17.1d(1) och (2)).
• Röda pliktområden (markerade med röda linjer eller röda pinnar) ger spelaren ett extra alternativ för lättnad i sidled (Regel 17.1d(3)), utöver de två alternativ för lättnad som finns för gula pliktområden.

Om färgen för ett pliktområde inte har markerats eller angetts av tävlingsledningen, ska det betraktas som ett rött pliktområde.

Gränsen för ett pliktområde sträcker sig både upp från marken och ner under marken:

• Detta innebär att all mark och allt annat (t.ex. varje naturligt eller konstgjort föremål) innanför gränsen är del av pliktområdet, oavsett om det är på, över eller under markytan.
• Om ett föremål är både innanför och utanför gränsen (t.ex. en bro över pliktområdet eller ett träd som är rotat innanför gränsen med grenar som sträcker sig utanför gränsen eller omvänt) är bara den del av föremålet som är innanför gränsen en del av pliktområdet.

Gränsen för ett pliktområde bör definieras av pinnar, linjer eller fysiska kännetecken:

• Pinnar: När gränsen för ett pliktområde definieras av pinnar, bestäms den av linjen mellan pinnarnas yttre punkter i marknivå, och pinnarna är inne i pliktområdet.
• Linjer: När gränsen för ett pliktområde definieras av en målad linje på marken, bestäms den av linjens utsida, och själva linjen är inne i pliktområdet.
• Fysiska kännetecken: När gränsen identifieras av fysiska kännetecken (t.ex. en strandlinje, ett ökenområde eller en stödmur), bör tävlingsledningen ange hur gränsen för pliktområdet ska definieras.

När gränsen för ett pliktområde definieras av linjer eller fysiska kännetecken, kan pinnar användas för att visa var pliktområdet är, men de har ingen annan betydelse.

När gränsen för en vattensamling inte är definierad av tävlingsledningen, definieras gränsen för det pliktområdet av dess naturliga gränser (d v s där marken börjar slutta neråt för att bilda den fördjupning som kan innehålla vatten).

Om ett öppet vattendrag vanligtvis inte innehåller vatten (t.ex. ett dräneringsdike eller avrinningsområde som är torrt utom vid regnperioder), kan tävlingsledningen definiera det området som en del av spelfältet (vilket innebär att det inte är ett pliktområde).

Ett område från vilket lättnad medges med ett slags plikt om spelarens boll stannar där.

Ett pliktområde är:

• Varje vattensamling på banan (oavsett om tävlingsledningen markerat den eller inte), såsom ett hav, en sjö, en damm, en älv, ett dike, ett öppet ytdräneringsdike eller något annat öppet vattendrag (även om det inte finns vatten där), och
• Varje annan del av banan som tävlingsledningen definierar som ett pliktområde.

Ett pliktområde är ett av de fem definierade områdena på banan.

Det finns två olika typer av pliktområden, som särskiljs av färgen som används för att markera dem:

• Gula pliktområden (markerade med gula linjer eller gula pinnar) ger spelaren två alternativ för lättnad (Regel 17.1d(1) och (2)).
• Röda pliktområden (markerade med röda linjer eller röda pinnar) ger spelaren ett extra alternativ för lättnad i sidled (Regel 17.1d(3)), utöver de två alternativ för lättnad som finns för gula pliktområden.

Om färgen för ett pliktområde inte har markerats eller angetts av tävlingsledningen, ska det betraktas som ett rött pliktområde.

Gränsen för ett pliktområde sträcker sig både upp från marken och ner under marken:

• Detta innebär att all mark och allt annat (t.ex. varje naturligt eller konstgjort föremål) innanför gränsen är del av pliktområdet, oavsett om det är på, över eller under markytan.
• Om ett föremål är både innanför och utanför gränsen (t.ex. en bro över pliktområdet eller ett träd som är rotat innanför gränsen med grenar som sträcker sig utanför gränsen eller omvänt) är bara den del av föremålet som är innanför gränsen en del av pliktområdet.

Gränsen för ett pliktområde bör definieras av pinnar, linjer eller fysiska kännetecken:

• Pinnar: När gränsen för ett pliktområde definieras av pinnar, bestäms den av linjen mellan pinnarnas yttre punkter i marknivå, och pinnarna är inne i pliktområdet.
• Linjer: När gränsen för ett pliktområde definieras av en målad linje på marken, bestäms den av linjens utsida, och själva linjen är inne i pliktområdet.
• Fysiska kännetecken: När gränsen identifieras av fysiska kännetecken (t.ex. en strandlinje, ett ökenområde eller en stödmur), bör tävlingsledningen ange hur gränsen för pliktområdet ska definieras.

När gränsen för ett pliktområde definieras av linjer eller fysiska kännetecken, kan pinnar användas för att visa var pliktområdet är, men de har ingen annan betydelse.

När gränsen för en vattensamling inte är definierad av tävlingsledningen, definieras gränsen för det pliktområdet av dess naturliga gränser (d v s där marken börjar slutta neråt för att bilda den fördjupning som kan innehålla vatten).

Om ett öppet vattendrag vanligtvis inte innehåller vatten (t.ex. ett dräneringsdike eller avrinningsområde som är torrt utom vid regnperioder), kan tävlingsledningen definiera det området som en del av spelfältet (vilket innebär att det inte är ett pliktområde).

Varje tillfällig vattensamling på markytan (t.ex. vattenpölar efter regn eller bevattning, eller vatten från en vattensamling som svämmat över) som:

• Inte är i ett pliktområde samt
• Kan ses innan eller efter att spelaren tar sin stans (utan att på ett överdrivet sätt pressa ned fötterna).

Det är inte tillräckligt att marken endast är våt, lerig eller mjuk eller att vattnet för ett ögonblick blir synligt när spelaren kliver på marken; en vattensamling måste finnas där antingen innan eller efter att stansen tas.

Specialfall:

• Dagg och frost är inte tillfälligt vatten.
• Snö och naturlig is (med undantag för frost) är lösa naturföremål eller, när dessa är på marken, kan de enligt spelarens val även vara tillfälligt vatten.
• Konstgjord is är ett tillverkat föremål.

Ett område från vilket lättnad medges med ett slags plikt om spelarens boll stannar där.

Ett pliktområde är:

• Varje vattensamling på banan (oavsett om tävlingsledningen markerat den eller inte), såsom ett hav, en sjö, en damm, en älv, ett dike, ett öppet ytdräneringsdike eller något annat öppet vattendrag (även om det inte finns vatten där), och
• Varje annan del av banan som tävlingsledningen definierar som ett pliktområde.

Ett pliktområde är ett av de fem definierade områdena på banan.

Det finns två olika typer av pliktområden, som särskiljs av färgen som används för att markera dem:

• Gula pliktområden (markerade med gula linjer eller gula pinnar) ger spelaren två alternativ för lättnad (Regel 17.1d(1) och (2)).
• Röda pliktområden (markerade med röda linjer eller röda pinnar) ger spelaren ett extra alternativ för lättnad i sidled (Regel 17.1d(3)), utöver de två alternativ för lättnad som finns för gula pliktområden.

Om färgen för ett pliktområde inte har markerats eller angetts av tävlingsledningen, ska det betraktas som ett rött pliktområde.

Gränsen för ett pliktområde sträcker sig både upp från marken och ner under marken:

• Detta innebär att all mark och allt annat (t.ex. varje naturligt eller konstgjort föremål) innanför gränsen är del av pliktområdet, oavsett om det är på, över eller under markytan.
• Om ett föremål är både innanför och utanför gränsen (t.ex. en bro över pliktområdet eller ett träd som är rotat innanför gränsen med grenar som sträcker sig utanför gränsen eller omvänt) är bara den del av föremålet som är innanför gränsen en del av pliktområdet.

Gränsen för ett pliktområde bör definieras av pinnar, linjer eller fysiska kännetecken:

• Pinnar: När gränsen för ett pliktområde definieras av pinnar, bestäms den av linjen mellan pinnarnas yttre punkter i marknivå, och pinnarna är inne i pliktområdet.
• Linjer: När gränsen för ett pliktområde definieras av en målad linje på marken, bestäms den av linjens utsida, och själva linjen är inne i pliktområdet.
• Fysiska kännetecken: När gränsen identifieras av fysiska kännetecken (t.ex. en strandlinje, ett ökenområde eller en stödmur), bör tävlingsledningen ange hur gränsen för pliktområdet ska definieras.

När gränsen för ett pliktområde definieras av linjer eller fysiska kännetecken, kan pinnar användas för att visa var pliktområdet är, men de har ingen annan betydelse.

När gränsen för en vattensamling inte är definierad av tävlingsledningen, definieras gränsen för det pliktområdet av dess naturliga gränser (d v s där marken börjar slutta neråt för att bilda den fördjupning som kan innehålla vatten).

Om ett öppet vattendrag vanligtvis inte innehåller vatten (t.ex. ett dräneringsdike eller avrinningsområde som är torrt utom vid regnperioder), kan tävlingsledningen definiera det området som en del av spelfältet (vilket innebär att det inte är ett pliktområde).

Hela det spelområde innanför de gränser som fastställts av tävlingsledningen:

• Alla områden innanför banans gräns är på banan och del av banan.
• Alla områden utanför banans gräns är out of bounds och inte del av banan.
• Banans gräns sträcker sig både upp ovanför marken och ner under marken.

Banan utgörs av de fem definieradeområdena på banan.

Personen eller gruppen med ansvar för tävlingen eller banan.

Se Committee Procedures, Section 1 (som förklarar tävlingsledningens roll).

Ett område från vilket lättnad medges med ett slags plikt om spelarens boll stannar där.

Ett pliktområde är:

• Varje vattensamling på banan (oavsett om tävlingsledningen markerat den eller inte), såsom ett hav, en sjö, en damm, en älv, ett dike, ett öppet ytdräneringsdike eller något annat öppet vattendrag (även om det inte finns vatten där), och
• Varje annan del av banan som tävlingsledningen definierar som ett pliktområde.

Ett pliktområde är ett av de fem definierade områdena på banan.

Det finns två olika typer av pliktområden, som särskiljs av färgen som används för att markera dem:

• Gula pliktområden (markerade med gula linjer eller gula pinnar) ger spelaren två alternativ för lättnad (Regel 17.1d(1) och (2)).
• Röda pliktområden (markerade med röda linjer eller röda pinnar) ger spelaren ett extra alternativ för lättnad i sidled (Regel 17.1d(3)), utöver de två alternativ för lättnad som finns för gula pliktområden.

Om färgen för ett pliktområde inte har markerats eller angetts av tävlingsledningen, ska det betraktas som ett rött pliktområde.

Gränsen för ett pliktområde sträcker sig både upp från marken och ner under marken:

• Detta innebär att all mark och allt annat (t.ex. varje naturligt eller konstgjort föremål) innanför gränsen är del av pliktområdet, oavsett om det är på, över eller under markytan.
• Om ett föremål är både innanför och utanför gränsen (t.ex. en bro över pliktområdet eller ett träd som är rotat innanför gränsen med grenar som sträcker sig utanför gränsen eller omvänt) är bara den del av föremålet som är innanför gränsen en del av pliktområdet.

Gränsen för ett pliktområde bör definieras av pinnar, linjer eller fysiska kännetecken:

• Pinnar: När gränsen för ett pliktområde definieras av pinnar, bestäms den av linjen mellan pinnarnas yttre punkter i marknivå, och pinnarna är inne i pliktområdet.
• Linjer: När gränsen för ett pliktområde definieras av en målad linje på marken, bestäms den av linjens utsida, och själva linjen är inne i pliktområdet.
• Fysiska kännetecken: När gränsen identifieras av fysiska kännetecken (t.ex. en strandlinje, ett ökenområde eller en stödmur), bör tävlingsledningen ange hur gränsen för pliktområdet ska definieras.

När gränsen för ett pliktområde definieras av linjer eller fysiska kännetecken, kan pinnar användas för att visa var pliktområdet är, men de har ingen annan betydelse.

När gränsen för en vattensamling inte är definierad av tävlingsledningen, definieras gränsen för det pliktområdet av dess naturliga gränser (d v s där marken börjar slutta neråt för att bilda den fördjupning som kan innehålla vatten).

Om ett öppet vattendrag vanligtvis inte innehåller vatten (t.ex. ett dräneringsdike eller avrinningsområde som är torrt utom vid regnperioder), kan tävlingsledningen definiera det området som en del av spelfältet (vilket innebär att det inte är ett pliktområde).

Något av dessa fyra definierade förhållanden:

• Hål gjort av djur
• Mark under arbete
• Oflyttbart tillverkat föremål, eller
• Tillfälligt vatten.

Normen för att avgöra vad som hänt med en spelares boll – till exempel, om bollen har stannat i ett pliktområde, om den har rubbats eller vad som fick den att rubbas.

Känt eller så gott som säkert innebär mer än enbart möjligt eller troligt. Det betyder antingen:

• Det finns avgörande bevis för att händelsen i fråga har ägt rum med spelarens boll, t ex när spelaren eller andra vittnen har sett det hända, eller
• även om det finns det minsta utrymme för tvivel, visar all rimlig tillgänglig information att sannolikheten för att händelsen i fråga har inträffat är minst 95 %.

”All rimligtvis tillgänglig information” omfattar all den information som spelaren känner till och all annan information han/hon kan få med rimlig ansträngning och utan otillbörligt dröjsmål.

Känt eller så gott som säkert/1 – Att använda ”Känt eller så gott som säkert” norm när boll rubbas

När det inte är ”känt” vad som fick bollen att rubbas måste all rimligtvis tillgänglig information övervägas och fakta måste utvärderas för att bestämma om det är ”så gott som säkert” att spelaren, motspelaren eller något utomstående fick bollen att rubbas.

Beroende på omständigheterna kan rimligtvis tillgänglig information innefatta, men är inte begränsad till:

• effekten av varje handling som utförs nära bollen (t ex att röra på lösa naturföremål, övningssvingar, att grunda klubban och att ta en stans),
• tid som förflutit mellan sådana handlingar och bollens rörelse,
• bollens läge innan den rubbades (t ex på en fairway, liggande ovanpå längre gräs, på en ojämnhet  på markytan eller på greenen),
• förhållanden på marken i närheten av bollen (t ex lutningsgrad eller närvaro av ojämnheter på markytan etc.) och
• vindhastighet och vindriktning, regn och andra väderförhållanden.

Känt eller så gott som säkert/2 – Så gott som säkert är utan betydelse om det uppenbaras efter att treminuters söktid tar slut

Att bestämma om det är känt eller så gott som säkert måste grundas på fakta som spelaren kände till när tiden för treminuters söktiden tar slut.

Exempel på när spelaren senare upptäckter saknar betydelse när:

• en spelares utslag blir liggande i ett område med hög ruff och ett stort hål gjort av djur. Efter ett treminuters letande, fastställs det att det inte är känt eller så gott som säkert att bollen är i hålet som gjorts av ett djur. När spelaren återvänder till tee hittas bollen i hålet som gjorts av ett djur.
• Även om spelaren ännu inte satt en annan boll i spel måste spelaren ta lättnad med slag och distans för en förlorad boll (Regel 18.2.b – Vad man ska göra när en boll är förlorad eller out of bounds) eftersom det inte var känt eller så gott som säkert att bollen var i hålet som gjorts av ett djur när söktiden tog slut.
• en spelare kan inte hitta sin boll och tror att den kan ha tagits upp av en åskådare (utomstående) men det finns inte tillräckligt med bevis för att detta ska vara så gott som säkert. Strax efter att treminuters söktiden tar slut upptäcks att en åskådare har spelarens boll.

Spelaren måste ta lättnad med slag och distans för en förlorad boll (Regel 18.2) eftersom rörelsen som orsakats av den utomstående inte blev känd förrän efter att söktiden tog slut.

Känt eller så gott som säkert/3 – Spelare omedveten om att boll spelats av annan spelare

Det måste vara känt eller så gott som säkert att en spelares boll spelats av en annan spelare som en fel boll för att behandla den som om den rubbats.

Till exempel, i slagspel slår spelare A och spelare B sina utslag till ungefär samma plats. Spelare A hittar en boll och spelar den. Spelare B går framåt för att leta efter sin boll, men kan inte hitta den. Efter tre minuter börjar spelare B att gå tillbaka till tee för att spela en annan boll. På väg dit hittar spelare B spelare A:s boll och vet då att spelare A av misstag har spelat spelare B:s boll.

Spelare A får den allmänna plikten för att spela en fel boll och måste sedan spela sin egen boll (Regel 6.3c). Spelare A:s boll var inte förlorad även om båda spelarna letade efter den i tre minuter eftersom spelare A inte började leta efter sin boll; letandet var efter spelare B:s boll. Vad beträffar spelare B:s boll var spelare B:s ursprungliga boll förlorad och spelaren måste sätta en ny boll i spel med plikten slag och distans (Regel 18.2b), eftersom det inte var känt eller så gott som säkert när treminuters söktiden tog slut att bollen spelats av en annan spelare.

Området där en spelare måste droppa en boll när lättnad tas enligt en regel. Varje lättnadsregel kräver att spelaren använder ett särskilt lättnadsområde, vars storlek och läge grundas på dessa tre faktorer:

• Referenspunkt: Den punkt från vilken storleken på lättnadsområdet mäts upp.
• Storlek på lättnadsområde mätt från referenspunkt: Lättnadsområdet är antingen en eller två klubblängder från referenspunkten, men med vissa begränsningar:
• Begränsningar för lättnadsområde: Läget för lättnadsområdet kan begränsas på ett eller flera sätt, till exempel så att:
• Det bara finns inom vissa definierade områden på banan, t ex bara på spelfältet, inte i en bunker eller i ett pliktområde,
• Det inte är närmare hålet än referenspunkten eller måste vara utanför ett pliktområde eller en bunker som man tar lättnad från eller
• det inte föreligger störande inverkan (som den definieras i den specifika regeln) från förhållandet från vilket lättnad tas.

När klubblängder används för att bestämma storleken på lättnadsområdet, får spelaren mäta rakt över ett dike, grop eller liknande, och rakt över eller genom ett föremål (t ex träd, stängsel, mur, tunnel, dränering eller sprinklerlock), men det är inte tillåtet att mäta genom mark som naturligt sluttar uppåt eller nedåt.

Se Committee Procedures, Section 2I  (Tävlingsledningen kan välja att tillåta eller kräva av spelaren att använda en droppzon som lättnadsområde när viss lättnad tas).

Klargörande - Avgöra om en boll är i ett lättnadsområde

När det ska bestämmas om en boll har blivit liggande inom ett lättnadsområde (dvs. antingen inom en eller två klubblängder från referenspunkten beroende på den regel som tillämpas), är bollen i lättnadsområdet om någon del av bollen är inom en- eller två klubblängders avståndet. Men, en boll är inte lättnadsområdet om någon del av bollen är närmare hålet än referenspunkten eller när någon del av bollen har störande inverkan från det förhållande från vilket lättnad tas.
(Klargörande tillagt 12/2018)

Ett föremål som används för att höja upp bollen från marken när man spelar från tee. Den får inte vara längre än 101,6 mm (fyra inches) och måste överensstämma med Utrustningsreglerna (Equipment Rules).

Området där en spelare måste droppa en boll när lättnad tas enligt en regel. Varje lättnadsregel kräver att spelaren använder ett särskilt lättnadsområde, vars storlek och läge grundas på dessa tre faktorer:

• Referenspunkt: Den punkt från vilken storleken på lättnadsområdet mäts upp.
• Storlek på lättnadsområde mätt från referenspunkt: Lättnadsområdet är antingen en eller två klubblängder från referenspunkten, men med vissa begränsningar:
• Begränsningar för lättnadsområde: Läget för lättnadsområdet kan begränsas på ett eller flera sätt, till exempel så att:
• Det bara finns inom vissa definierade områden på banan, t ex bara på spelfältet, inte i en bunker eller i ett pliktområde,
• Det inte är närmare hålet än referenspunkten eller måste vara utanför ett pliktområde eller en bunker som man tar lättnad från eller
• det inte föreligger störande inverkan (som den definieras i den specifika regeln) från förhållandet från vilket lättnad tas.

När klubblängder används för att bestämma storleken på lättnadsområdet, får spelaren mäta rakt över ett dike, grop eller liknande, och rakt över eller genom ett föremål (t ex träd, stängsel, mur, tunnel, dränering eller sprinklerlock), men det är inte tillåtet att mäta genom mark som naturligt sluttar uppåt eller nedåt.

Se Committee Procedures, Section 2I  (Tävlingsledningen kan välja att tillåta eller kräva av spelaren att använda en droppzon som lättnadsområde när viss lättnad tas).

Klargörande - Avgöra om en boll är i ett lättnadsområde

När det ska bestämmas om en boll har blivit liggande inom ett lättnadsområde (dvs. antingen inom en eller två klubblängder från referenspunkten beroende på den regel som tillämpas), är bollen i lättnadsområdet om någon del av bollen är inom en- eller två klubblängders avståndet. Men, en boll är inte lättnadsområdet om någon del av bollen är närmare hålet än referenspunkten eller när någon del av bollen har störande inverkan från det förhållande från vilket lättnad tas.
(Klargörande tillagt 12/2018)

Att hålla bollen och släppa den så att den faller genom luften, med avsikt att bollen ska bli i spel.

Om spelaren släpper en boll utan avsikt att den ska bli i spel, har bollen inte droppats och är inte i spel (se Regel 14.4).

Varje lättnadsregel fastställer ett specifikt lättnadsområde där bollen måste droppas och stanna.

När lättnad tas, måste spelaren släppa bollen från ett läge i knähöjd så att bollen:

• faller rakt ned, utan att spelaren kastar, roterar eller rullar den eller utför någon annan rörelse som skulle kunna påverka var bollen stannar och
• Inte vidrör någon del av spelarens kropp eller utrustning, innan den träffar marken (se Regel 14.3b).

Att hålla bollen och släppa den så att den faller genom luften, med avsikt att bollen ska bli i spel.

Om spelaren släpper en boll utan avsikt att den ska bli i spel, har bollen inte droppats och är inte i spel (se Regel 14.4).

Varje lättnadsregel fastställer ett specifikt lättnadsområde där bollen måste droppas och stanna.

När lättnad tas, måste spelaren släppa bollen från ett läge i knähöjd så att bollen:

• faller rakt ned, utan att spelaren kastar, roterar eller rullar den eller utför någon annan rörelse som skulle kunna påverka var bollen stannar och
• Inte vidrör någon del av spelarens kropp eller utrustning, innan den träffar marken (se Regel 14.3b).

Området där en spelare måste droppa en boll när lättnad tas enligt en regel. Varje lättnadsregel kräver att spelaren använder ett särskilt lättnadsområde, vars storlek och läge grundas på dessa tre faktorer:

• Referenspunkt: Den punkt från vilken storleken på lättnadsområdet mäts upp.
• Storlek på lättnadsområde mätt från referenspunkt: Lättnadsområdet är antingen en eller två klubblängder från referenspunkten, men med vissa begränsningar:
• Begränsningar för lättnadsområde: Läget för lättnadsområdet kan begränsas på ett eller flera sätt, till exempel så att:
• Det bara finns inom vissa definierade områden på banan, t ex bara på spelfältet, inte i en bunker eller i ett pliktområde,
• Det inte är närmare hålet än referenspunkten eller måste vara utanför ett pliktområde eller en bunker som man tar lättnad från eller
• det inte föreligger störande inverkan (som den definieras i den specifika regeln) från förhållandet från vilket lättnad tas.

När klubblängder används för att bestämma storleken på lättnadsområdet, får spelaren mäta rakt över ett dike, grop eller liknande, och rakt över eller genom ett föremål (t ex träd, stängsel, mur, tunnel, dränering eller sprinklerlock), men det är inte tillåtet att mäta genom mark som naturligt sluttar uppåt eller nedåt.

Se Committee Procedures, Section 2I  (Tävlingsledningen kan välja att tillåta eller kräva av spelaren att använda en droppzon som lättnadsområde när viss lättnad tas).

Klargörande - Avgöra om en boll är i ett lättnadsområde

När det ska bestämmas om en boll har blivit liggande inom ett lättnadsområde (dvs. antingen inom en eller två klubblängder från referenspunkten beroende på den regel som tillämpas), är bollen i lättnadsområdet om någon del av bollen är inom en- eller två klubblängders avståndet. Men, en boll är inte lättnadsområdet om någon del av bollen är närmare hålet än referenspunkten eller när någon del av bollen har störande inverkan från det förhållande från vilket lättnad tas.
(Klargörande tillagt 12/2018)

Ett område från vilket lättnad medges med ett slags plikt om spelarens boll stannar där.

Ett pliktområde är:

• Varje vattensamling på banan (oavsett om tävlingsledningen markerat den eller inte), såsom ett hav, en sjö, en damm, en älv, ett dike, ett öppet ytdräneringsdike eller något annat öppet vattendrag (även om det inte finns vatten där), och
• Varje annan del av banan som tävlingsledningen definierar som ett pliktområde.

Ett pliktområde är ett av de fem definierade områdena på banan.

Det finns två olika typer av pliktområden, som särskiljs av färgen som används för att markera dem:

• Gula pliktområden (markerade med gula linjer eller gula pinnar) ger spelaren två alternativ för lättnad (Regel 17.1d(1) och (2)).
• Röda pliktområden (markerade med röda linjer eller röda pinnar) ger spelaren ett extra alternativ för lättnad i sidled (Regel 17.1d(3)), utöver de två alternativ för lättnad som finns för gula pliktområden.

Om färgen för ett pliktområde inte har markerats eller angetts av tävlingsledningen, ska det betraktas som ett rött pliktområde.

Gränsen för ett pliktområde sträcker sig både upp från marken och ner under marken:

• Detta innebär att all mark och allt annat (t.ex. varje naturligt eller konstgjort föremål) innanför gränsen är del av pliktområdet, oavsett om det är på, över eller under markytan.
• Om ett föremål är både innanför och utanför gränsen (t.ex. en bro över pliktområdet eller ett träd som är rotat innanför gränsen med grenar som sträcker sig utanför gränsen eller omvänt) är bara den del av föremålet som är innanför gränsen en del av pliktområdet.

Gränsen för ett pliktområde bör definieras av pinnar, linjer eller fysiska kännetecken:

• Pinnar: När gränsen för ett pliktområde definieras av pinnar, bestäms den av linjen mellan pinnarnas yttre punkter i marknivå, och pinnarna är inne i pliktområdet.
• Linjer: När gränsen för ett pliktområde definieras av en målad linje på marken, bestäms den av linjens utsida, och själva linjen är inne i pliktområdet.
• Fysiska kännetecken: När gränsen identifieras av fysiska kännetecken (t.ex. en strandlinje, ett ökenområde eller en stödmur), bör tävlingsledningen ange hur gränsen för pliktområdet ska definieras.

När gränsen för ett pliktområde definieras av linjer eller fysiska kännetecken, kan pinnar användas för att visa var pliktområdet är, men de har ingen annan betydelse.

När gränsen för en vattensamling inte är definierad av tävlingsledningen, definieras gränsen för det pliktområdet av dess naturliga gränser (d v s där marken börjar slutta neråt för att bilda den fördjupning som kan innehålla vatten).

Om ett öppet vattendrag vanligtvis inte innehåller vatten (t.ex. ett dräneringsdike eller avrinningsområde som är torrt utom vid regnperioder), kan tävlingsledningen definiera det området som en del av spelfältet (vilket innebär att det inte är ett pliktområde).

Längden på den längsta av de 14 (eller färre) klubbor som spelaren har under ronden, (som tillåts enligt Regel 4.1b(1)), med undantag för en putter.

Om, till exempel, den längsta klubban (med undantag för en putter) som en spelare har under en rond är en 43 inches (109,22 centimeters) driver, så är en klubblängd 43 inches för den spelaren under denronden.

Klubblängder används för att definiera spelarens tee på varje hål och för att definiera storleken på spelarens lättnadsområde när lättnad tas enligt en regel.

Klubblängd/1 - Innebörden av ”klubblängd” vid mätning

Vid mätning för att bestämma ett lättnadsområde, används hela klubbans längd, med början vid klubbans tå och med slutet vid greppets topp. Men om det sitter en headcover på klubban eller om den har något som sitter på greppets ände får inte något av dessa användas som en del av klubban när den används för mätning.

Klubblängd/2 – Hur ska det mätas när längsta klubban bryts av

Om den längsta klubban en spelare har under en rond bryts av, fortsätter den brutna klubban att användas för att bestämma storleken på spelarens lättnadsområden. Men om den längsta klubban bryts av och spelaren har rätt att ersätta den med en annan klubba (Undantag till Regel 4.1b(3)) och spelaren gör så anses inte längre den avbrutna klubban vara spelarens längsta klubba.

Om en spelare startar en rond med färre än 14 klubbor och bestämmer sig för att lägga till en annan klubba som är längre än de klubbor spelaren startade med, används den tillagda klubban för mätning, så länge den inte är en putter.

Klargörande – Innebörden av ”klubblängd” vid spel med partner

I spelformer med partner får, endera partnerns längsta klubba med undantag för en putter, användas för att definiera tee eller bestämma storleken på ett lättnadsområde.
(Klargörande tillagt 12/2018)

Ett område från vilket lättnad medges med ett slags plikt om spelarens boll stannar där.

Ett pliktområde är:

• Varje vattensamling på banan (oavsett om tävlingsledningen markerat den eller inte), såsom ett hav, en sjö, en damm, en älv, ett dike, ett öppet ytdräneringsdike eller något annat öppet vattendrag (även om det inte finns vatten där), och
• Varje annan del av banan som tävlingsledningen definierar som ett pliktområde.

Ett pliktområde är ett av de fem definierade områdena på banan.

Det finns två olika typer av pliktområden, som särskiljs av färgen som används för att markera dem:

• Gula pliktområden (markerade med gula linjer eller gula pinnar) ger spelaren två alternativ för lättnad (Regel 17.1d(1) och (2)).
• Röda pliktområden (markerade med röda linjer eller röda pinnar) ger spelaren ett extra alternativ för lättnad i sidled (Regel 17.1d(3)), utöver de två alternativ för lättnad som finns för gula pliktområden.

Om färgen för ett pliktområde inte har markerats eller angetts av tävlingsledningen, ska det betraktas som ett rött pliktområde.

Gränsen för ett pliktområde sträcker sig både upp från marken och ner under marken:

• Detta innebär att all mark och allt annat (t.ex. varje naturligt eller konstgjort föremål) innanför gränsen är del av pliktområdet, oavsett om det är på, över eller under markytan.
• Om ett föremål är både innanför och utanför gränsen (t.ex. en bro över pliktområdet eller ett träd som är rotat innanför gränsen med grenar som sträcker sig utanför gränsen eller omvänt) är bara den del av föremålet som är innanför gränsen en del av pliktområdet.

Gränsen för ett pliktområde bör definieras av pinnar, linjer eller fysiska kännetecken:

• Pinnar: När gränsen för ett pliktområde definieras av pinnar, bestäms den av linjen mellan pinnarnas yttre punkter i marknivå, och pinnarna är inne i pliktområdet.
• Linjer: När gränsen för ett pliktområde definieras av en målad linje på marken, bestäms den av linjens utsida, och själva linjen är inne i pliktområdet.
• Fysiska kännetecken: När gränsen identifieras av fysiska kännetecken (t.ex. en strandlinje, ett ökenområde eller en stödmur), bör tävlingsledningen ange hur gränsen för pliktområdet ska definieras.

När gränsen för ett pliktområde definieras av linjer eller fysiska kännetecken, kan pinnar användas för att visa var pliktområdet är, men de har ingen annan betydelse.

När gränsen för en vattensamling inte är definierad av tävlingsledningen, definieras gränsen för det pliktområdet av dess naturliga gränser (d v s där marken börjar slutta neråt för att bilda den fördjupning som kan innehålla vatten).

Om ett öppet vattendrag vanligtvis inte innehåller vatten (t.ex. ett dräneringsdike eller avrinningsområde som är torrt utom vid regnperioder), kan tävlingsledningen definiera det området som en del av spelfältet (vilket innebär att det inte är ett pliktområde).

Området där en spelare måste droppa en boll när lättnad tas enligt en regel. Varje lättnadsregel kräver att spelaren använder ett särskilt lättnadsområde, vars storlek och läge grundas på dessa tre faktorer:

• Referenspunkt: Den punkt från vilken storleken på lättnadsområdet mäts upp.
• Storlek på lättnadsområde mätt från referenspunkt: Lättnadsområdet är antingen en eller två klubblängder från referenspunkten, men med vissa begränsningar:
• Begränsningar för lättnadsområde: Läget för lättnadsområdet kan begränsas på ett eller flera sätt, till exempel så att:
• Det bara finns inom vissa definierade områden på banan, t ex bara på spelfältet, inte i en bunker eller i ett pliktområde,
• Det inte är närmare hålet än referenspunkten eller måste vara utanför ett pliktområde eller en bunker som man tar lättnad från eller
• det inte föreligger störande inverkan (som den definieras i den specifika regeln) från förhållandet från vilket lättnad tas.

När klubblängder används för att bestämma storleken på lättnadsområdet, får spelaren mäta rakt över ett dike, grop eller liknande, och rakt över eller genom ett föremål (t ex träd, stängsel, mur, tunnel, dränering eller sprinklerlock), men det är inte tillåtet att mäta genom mark som naturligt sluttar uppåt eller nedåt.

Se Committee Procedures, Section 2I  (Tävlingsledningen kan välja att tillåta eller kräva av spelaren att använda en droppzon som lättnadsområde när viss lättnad tas).

Klargörande - Avgöra om en boll är i ett lättnadsområde

När det ska bestämmas om en boll har blivit liggande inom ett lättnadsområde (dvs. antingen inom en eller två klubblängder från referenspunkten beroende på den regel som tillämpas), är bollen i lättnadsområdet om någon del av bollen är inom en- eller två klubblängders avståndet. Men, en boll är inte lättnadsområdet om någon del av bollen är närmare hålet än referenspunkten eller när någon del av bollen har störande inverkan från det förhållande från vilket lättnad tas.
(Klargörande tillagt 12/2018)

Ett område från vilket lättnad medges med ett slags plikt om spelarens boll stannar där.

Ett pliktområde är:

• Varje vattensamling på banan (oavsett om tävlingsledningen markerat den eller inte), såsom ett hav, en sjö, en damm, en älv, ett dike, ett öppet ytdräneringsdike eller något annat öppet vattendrag (även om det inte finns vatten där), och
• Varje annan del av banan som tävlingsledningen definierar som ett pliktområde.

Ett pliktområde är ett av de fem definierade områdena på banan.

Det finns två olika typer av pliktområden, som särskiljs av färgen som används för att markera dem:

• Gula pliktområden (markerade med gula linjer eller gula pinnar) ger spelaren två alternativ för lättnad (Regel 17.1d(1) och (2)).
• Röda pliktområden (markerade med röda linjer eller röda pinnar) ger spelaren ett extra alternativ för lättnad i sidled (Regel 17.1d(3)), utöver de två alternativ för lättnad som finns för gula pliktområden.

Om färgen för ett pliktområde inte har markerats eller angetts av tävlingsledningen, ska det betraktas som ett rött pliktområde.

Gränsen för ett pliktområde sträcker sig både upp från marken och ner under marken:

• Detta innebär att all mark och allt annat (t.ex. varje naturligt eller konstgjort föremål) innanför gränsen är del av pliktområdet, oavsett om det är på, över eller under markytan.
• Om ett föremål är både innanför och utanför gränsen (t.ex. en bro över pliktområdet eller ett träd som är rotat innanför gränsen med grenar som sträcker sig utanför gränsen eller omvänt) är bara den del av föremålet som är innanför gränsen en del av pliktområdet.

Gränsen för ett pliktområde bör definieras av pinnar, linjer eller fysiska kännetecken:

• Pinnar: När gränsen för ett pliktområde definieras av pinnar, bestäms den av linjen mellan pinnarnas yttre punkter i marknivå, och pinnarna är inne i pliktområdet.
• Linjer: När gränsen för ett pliktområde definieras av en målad linje på marken, bestäms den av linjens utsida, och själva linjen är inne i pliktområdet.
• Fysiska kännetecken: När gränsen identifieras av fysiska kännetecken (t.ex. en strandlinje, ett ökenområde eller en stödmur), bör tävlingsledningen ange hur gränsen för pliktområdet ska definieras.

När gränsen för ett pliktområde definieras av linjer eller fysiska kännetecken, kan pinnar användas för att visa var pliktområdet är, men de har ingen annan betydelse.

När gränsen för en vattensamling inte är definierad av tävlingsledningen, definieras gränsen för det pliktområdet av dess naturliga gränser (d v s där marken börjar slutta neråt för att bilda den fördjupning som kan innehålla vatten).

Om ett öppet vattendrag vanligtvis inte innehåller vatten (t.ex. ett dräneringsdike eller avrinningsområde som är torrt utom vid regnperioder), kan tävlingsledningen definiera det området som en del av spelfältet (vilket innebär att det inte är ett pliktområde).

Längden på den längsta av de 14 (eller färre) klubbor som spelaren har under ronden, (som tillåts enligt Regel 4.1b(1)), med undantag för en putter.

Om, till exempel, den längsta klubban (med undantag för en putter) som en spelare har under en rond är en 43 inches (109,22 centimeters) driver, så är en klubblängd 43 inches för den spelaren under denronden.

Klubblängder används för att definiera spelarens tee på varje hål och för att definiera storleken på spelarens lättnadsområde när lättnad tas enligt en regel.

Klubblängd/1 - Innebörden av ”klubblängd” vid mätning

Vid mätning för att bestämma ett lättnadsområde, används hela klubbans längd, med början vid klubbans tå och med slutet vid greppets topp. Men om det sitter en headcover på klubban eller om den har något som sitter på greppets ände får inte något av dessa användas som en del av klubban när den används för mätning.

Klubblängd/2 – Hur ska det mätas när längsta klubban bryts av

Om den längsta klubban en spelare har under en rond bryts av, fortsätter den brutna klubban att användas för att bestämma storleken på spelarens lättnadsområden. Men om den längsta klubban bryts av och spelaren har rätt att ersätta den med en annan klubba (Undantag till Regel 4.1b(3)) och spelaren gör så anses inte längre den avbrutna klubban vara spelarens längsta klubba.

Om en spelare startar en rond med färre än 14 klubbor och bestämmer sig för att lägga till en annan klubba som är längre än de klubbor spelaren startade med, används den tillagda klubban för mätning, så länge den inte är en putter.

Klargörande – Innebörden av ”klubblängd” vid spel med partner

I spelformer med partner får, endera partnerns längsta klubba med undantag för en putter, användas för att definiera tee eller bestämma storleken på ett lättnadsområde.
(Klargörande tillagt 12/2018)

Området där en spelare måste droppa en boll när lättnad tas enligt en regel. Varje lättnadsregel kräver att spelaren använder ett särskilt lättnadsområde, vars storlek och läge grundas på dessa tre faktorer:

• Referenspunkt: Den punkt från vilken storleken på lättnadsområdet mäts upp.
• Storlek på lättnadsområde mätt från referenspunkt: Lättnadsområdet är antingen en eller två klubblängder från referenspunkten, men med vissa begränsningar:
• Begränsningar för lättnadsområde: Läget för lättnadsområdet kan begränsas på ett eller flera sätt, till exempel så att:
• Det bara finns inom vissa definierade områden på banan, t ex bara på spelfältet, inte i en bunker eller i ett pliktområde,
• Det inte är närmare hålet än referenspunkten eller måste vara utanför ett pliktområde eller en bunker som man tar lättnad från eller
• det inte föreligger störande inverkan (som den definieras i den specifika regeln) från förhållandet från vilket lättnad tas.

När klubblängder används för att bestämma storleken på lättnadsområdet, får spelaren mäta rakt över ett dike, grop eller liknande, och rakt över eller genom ett föremål (t ex träd, stängsel, mur, tunnel, dränering eller sprinklerlock), men det är inte tillåtet att mäta genom mark som naturligt sluttar uppåt eller nedåt.

Se Committee Procedures, Section 2I  (Tävlingsledningen kan välja att tillåta eller kräva av spelaren att använda en droppzon som lättnadsområde när viss lättnad tas).

Klargörande - Avgöra om en boll är i ett lättnadsområde

När det ska bestämmas om en boll har blivit liggande inom ett lättnadsområde (dvs. antingen inom en eller två klubblängder från referenspunkten beroende på den regel som tillämpas), är bollen i lättnadsområdet om någon del av bollen är inom en- eller två klubblängders avståndet. Men, en boll är inte lättnadsområdet om någon del av bollen är närmare hålet än referenspunkten eller när någon del av bollen har störande inverkan från det förhållande från vilket lättnad tas.
(Klargörande tillagt 12/2018)

Ett område från vilket lättnad medges med ett slags plikt om spelarens boll stannar där.

Ett pliktområde är:

• Varje vattensamling på banan (oavsett om tävlingsledningen markerat den eller inte), såsom ett hav, en sjö, en damm, en älv, ett dike, ett öppet ytdräneringsdike eller något annat öppet vattendrag (även om det inte finns vatten där), och
• Varje annan del av banan som tävlingsledningen definierar som ett pliktområde.

Ett pliktområde är ett av de fem definierade områdena på banan.

Det finns två olika typer av pliktområden, som särskiljs av färgen som används för att markera dem:

• Gula pliktområden (markerade med gula linjer eller gula pinnar) ger spelaren två alternativ för lättnad (Regel 17.1d(1) och (2)).
• Röda pliktområden (markerade med röda linjer eller röda pinnar) ger spelaren ett extra alternativ för lättnad i sidled (Regel 17.1d(3)), utöver de två alternativ för lättnad som finns för gula pliktområden.

Om färgen för ett pliktområde inte har markerats eller angetts av tävlingsledningen, ska det betraktas som ett rött pliktområde.

Gränsen för ett pliktområde sträcker sig både upp från marken och ner under marken:

• Detta innebär att all mark och allt annat (t.ex. varje naturligt eller konstgjort föremål) innanför gränsen är del av pliktområdet, oavsett om det är på, över eller under markytan.
• Om ett föremål är både innanför och utanför gränsen (t.ex. en bro över pliktområdet eller ett träd som är rotat innanför gränsen med grenar som sträcker sig utanför gränsen eller omvänt) är bara den del av föremålet som är innanför gränsen en del av pliktområdet.

Gränsen för ett pliktområde bör definieras av pinnar, linjer eller fysiska kännetecken:

• Pinnar: När gränsen för ett pliktområde definieras av pinnar, bestäms den av linjen mellan pinnarnas yttre punkter i marknivå, och pinnarna är inne i pliktområdet.
• Linjer: När gränsen för ett pliktområde definieras av en målad linje på marken, bestäms den av linjens utsida, och själva linjen är inne i pliktområdet.
• Fysiska kännetecken: När gränsen identifieras av fysiska kännetecken (t.ex. en strandlinje, ett ökenområde eller en stödmur), bör tävlingsledningen ange hur gränsen för pliktområdet ska definieras.

När gränsen för ett pliktområde definieras av linjer eller fysiska kännetecken, kan pinnar användas för att visa var pliktområdet är, men de har ingen annan betydelse.

När gränsen för en vattensamling inte är definierad av tävlingsledningen, definieras gränsen för det pliktområdet av dess naturliga gränser (d v s där marken börjar slutta neråt för att bilda den fördjupning som kan innehålla vatten).

Om ett öppet vattendrag vanligtvis inte innehåller vatten (t.ex. ett dräneringsdike eller avrinningsområde som är torrt utom vid regnperioder), kan tävlingsledningen definiera det området som en del av spelfältet (vilket innebär att det inte är ett pliktområde).

Den framåtriktade rörelsen med klubban som görs för att slå bollen.

Men ett slag har inte utförts om spelaren:

• under nersvingen bestämmer sig för att inte slå mot bollen och undviker att göra detta genom att avsiktligt stoppa klubbhuvudet innan det når bollen eller, om detta inte går, genom att avsiktligt missa bollen.
• Oavsiktligt träffar bollen vid en provsving eller vid förberedelsen för ett slag.

När reglerna hänvisar till att ”spela en boll”, innebär det detsamma som att slå ett slag.

Spelarens score på ett hål eller en rond anges som ett antal ”slag”, vilket betyder alla slag som slagits och varje pliktslag. (se Regel 3.1c).

Slag/1 – Avgöra om ett slag har utförts

Om en spelare påbörjar nersvingen med en klubba med avsikt att slå bollen räknas spelarens handling som ett slag när:

• Klubbhuvudet böjs åt sidan eller stoppas av något utomstående (såsom en trädgren), oavsett om bollen träffas eller inte.
• Klubbhuvudet släpper från skaftet under nersvingen och spelaren fortsätter nersvingen med enbart skaftet, oavsett om bollen träffas av skaftet eller inte.
• Klubbhuvudet släpper från skaftet under nersvingen och spelaren fortsätter nersvingen med enbart skaftet, när klubbhuvudet faller och träffar bollen.

Spelarens handlingar räknas inte som ett slag i följande situationer:

• Under nersvingen släpper en spelares klubbhuvud från skaftet. Spelaren stoppar nersvingen kort om bollen, men klubbhuvudet faller och träffar och rubbar bollen.
• Under baksvingen släpper en spelares klubbhuvud från skaftet. Spelaren fullföljer nersvingen med skaftet men träffar inte bollen.
• En boll har fastnat i en trädgren bortom en klubbas räckvidd. Om spelaren rubbar bollen genom att slå på en lägre del av grenen i stället för på bollen gäller Regel 9.4 (Bollen lyft eller rubbad av spelaren).

En spelform där en spelare eller sida tävlar mot alla andra spelare eller sidor i tävlingen.

I den vanliga formen av slagspel (se Regel 3.3):

• Är en spelares eller sidas score för en rond det totala antalet slag (både utförda slag och varje pliktslag) för att håla ut på varje hål samt
• Är vinnaren den spelare eller sida som avslutar alla ronder på lägst totala antalet slag.

Andra former av slagspel  med olika metoder för att beräkna resultatet är poängbogey, maxantal slag (slaggolf) och par/bogey (se Regel 21).

Alla former av slagspel  kan spelas antingen som individuella tävlingar (varje spelare tävlar var och en för sig) eller som tävlingar mellan sidor av partners (foursome eller fyrboll).

Normen för att avgöra vad som hänt med en spelares boll – till exempel, om bollen har stannat i ett pliktområde, om den har rubbats eller vad som fick den att rubbas.

Känt eller så gott som säkert innebär mer än enbart möjligt eller troligt. Det betyder antingen:

• Det finns avgörande bevis för att händelsen i fråga har ägt rum med spelarens boll, t ex när spelaren eller andra vittnen har sett det hända, eller
• även om det finns det minsta utrymme för tvivel, visar all rimlig tillgänglig information att sannolikheten för att händelsen i fråga har inträffat är minst 95 %.

”All rimligtvis tillgänglig information” omfattar all den information som spelaren känner till och all annan information han/hon kan få med rimlig ansträngning och utan otillbörligt dröjsmål.

Känt eller så gott som säkert/1 – Att använda ”Känt eller så gott som säkert” norm när boll rubbas

När det inte är ”känt” vad som fick bollen att rubbas måste all rimligtvis tillgänglig information övervägas och fakta måste utvärderas för att bestämma om det är ”så gott som säkert” att spelaren, motspelaren eller något utomstående fick bollen att rubbas.

Beroende på omständigheterna kan rimligtvis tillgänglig information innefatta, men är inte begränsad till:

• effekten av varje handling som utförs nära bollen (t ex att röra på lösa naturföremål, övningssvingar, att grunda klubban och att ta en stans),
• tid som förflutit mellan sådana handlingar och bollens rörelse,
• bollens läge innan den rubbades (t ex på en fairway, liggande ovanpå längre gräs, på en ojämnhet  på markytan eller på greenen),
• förhållanden på marken i närheten av bollen (t ex lutningsgrad eller närvaro av ojämnheter på markytan etc.) och
• vindhastighet och vindriktning, regn och andra väderförhållanden.

Känt eller så gott som säkert/2 – Så gott som säkert är utan betydelse om det uppenbaras efter att treminuters söktid tar slut

Att bestämma om det är känt eller så gott som säkert måste grundas på fakta som spelaren kände till när tiden för treminuters söktiden tar slut.

Exempel på när spelaren senare upptäckter saknar betydelse när:

• en spelares utslag blir liggande i ett område med hög ruff och ett stort hål gjort av djur. Efter ett treminuters letande, fastställs det att det inte är känt eller så gott som säkert att bollen är i hålet som gjorts av ett djur. När spelaren återvänder till tee hittas bollen i hålet som gjorts av ett djur.
• Även om spelaren ännu inte satt en annan boll i spel måste spelaren ta lättnad med slag och distans för en förlorad boll (Regel 18.2.b – Vad man ska göra när en boll är förlorad eller out of bounds) eftersom det inte var känt eller så gott som säkert att bollen var i hålet som gjorts av ett djur när söktiden tog slut.
• en spelare kan inte hitta sin boll och tror att den kan ha tagits upp av en åskådare (utomstående) men det finns inte tillräckligt med bevis för att detta ska vara så gott som säkert. Strax efter att treminuters söktiden tar slut upptäcks att en åskådare har spelarens boll.

Spelaren måste ta lättnad med slag och distans för en förlorad boll (Regel 18.2) eftersom rörelsen som orsakats av den utomstående inte blev känd förrän efter att söktiden tog slut.

Känt eller så gott som säkert/3 – Spelare omedveten om att boll spelats av annan spelare

Det måste vara känt eller så gott som säkert att en spelares boll spelats av en annan spelare som en fel boll för att behandla den som om den rubbats.

Till exempel, i slagspel slår spelare A och spelare B sina utslag till ungefär samma plats. Spelare A hittar en boll och spelar den. Spelare B går framåt för att leta efter sin boll, men kan inte hitta den. Efter tre minuter börjar spelare B att gå tillbaka till tee för att spela en annan boll. På väg dit hittar spelare B spelare A:s boll och vet då att spelare A av misstag har spelat spelare B:s boll.

Spelare A får den allmänna plikten för att spela en fel boll och måste sedan spela sin egen boll (Regel 6.3c). Spelare A:s boll var inte förlorad även om båda spelarna letade efter den i tre minuter eftersom spelare A inte började leta efter sin boll; letandet var efter spelare B:s boll. Vad beträffar spelare B:s boll var spelare B:s ursprungliga boll förlorad och spelaren måste sätta en ny boll i spel med plikten slag och distans (Regel 18.2b), eftersom det inte var känt eller så gott som säkert när treminuters söktiden tog slut att bollen spelats av en annan spelare.

Ett område från vilket lättnad medges med ett slags plikt om spelarens boll stannar där.

Ett pliktområde är:

• Varje vattensamling på banan (oavsett om tävlingsledningen markerat den eller inte), såsom ett hav, en sjö, en damm, en älv, ett dike, ett öppet ytdräneringsdike eller något annat öppet vattendrag (även om det inte finns vatten där), och
• Varje annan del av banan som tävlingsledningen definierar som ett pliktområde.

Ett pliktområde är ett av de fem definierade områdena på banan.

Det finns två olika typer av pliktområden, som särskiljs av färgen som används för att markera dem:

• Gula pliktområden (markerade med gula linjer eller gula pinnar) ger spelaren två alternativ för lättnad (Regel 17.1d(1) och (2)).
• Röda pliktområden (markerade med röda linjer eller röda pinnar) ger spelaren ett extra alternativ för lättnad i sidled (Regel 17.1d(3)), utöver de två alternativ för lättnad som finns för gula pliktområden.

Om färgen för ett pliktområde inte har markerats eller angetts av tävlingsledningen, ska det betraktas som ett rött pliktområde.

Gränsen för ett pliktområde sträcker sig både upp från marken och ner under marken:

• Detta innebär att all mark och allt annat (t.ex. varje naturligt eller konstgjort föremål) innanför gränsen är del av pliktområdet, oavsett om det är på, över eller under markytan.
• Om ett föremål är både innanför och utanför gränsen (t.ex. en bro över pliktområdet eller ett träd som är rotat innanför gränsen med grenar som sträcker sig utanför gränsen eller omvänt) är bara den del av föremålet som är innanför gränsen en del av pliktområdet.

Gränsen för ett pliktområde bör definieras av pinnar, linjer eller fysiska kännetecken:

• Pinnar: När gränsen för ett pliktområde definieras av pinnar, bestäms den av linjen mellan pinnarnas yttre punkter i marknivå, och pinnarna är inne i pliktområdet.
• Linjer: När gränsen för ett pliktområde definieras av en målad linje på marken, bestäms den av linjens utsida, och själva linjen är inne i pliktområdet.
• Fysiska kännetecken: När gränsen identifieras av fysiska kännetecken (t.ex. en strandlinje, ett ökenområde eller en stödmur), bör tävlingsledningen ange hur gränsen för pliktområdet ska definieras.

När gränsen för ett pliktområde definieras av linjer eller fysiska kännetecken, kan pinnar användas för att visa var pliktområdet är, men de har ingen annan betydelse.

När gränsen för en vattensamling inte är definierad av tävlingsledningen, definieras gränsen för det pliktområdet av dess naturliga gränser (d v s där marken börjar slutta neråt för att bilda den fördjupning som kan innehålla vatten).

Om ett öppet vattendrag vanligtvis inte innehåller vatten (t.ex. ett dräneringsdike eller avrinningsområde som är torrt utom vid regnperioder), kan tävlingsledningen definiera det området som en del av spelfältet (vilket innebär att det inte är ett pliktområde).

Ett område från vilket lättnad medges med ett slags plikt om spelarens boll stannar där.

Ett pliktområde är:

• Varje vattensamling på banan (oavsett om tävlingsledningen markerat den eller inte), såsom ett hav, en sjö, en damm, en älv, ett dike, ett öppet ytdräneringsdike eller något annat öppet vattendrag (även om det inte finns vatten där), och
• Varje annan del av banan som tävlingsledningen definierar som ett pliktområde.

Ett pliktområde är ett av de fem definierade områdena på banan.

Det finns två olika typer av pliktområden, som särskiljs av färgen som används för att markera dem:

• Gula pliktområden (markerade med gula linjer eller gula pinnar) ger spelaren två alternativ för lättnad (Regel 17.1d(1) och (2)).
• Röda pliktområden (markerade med röda linjer eller röda pinnar) ger spelaren ett extra alternativ för lättnad i sidled (Regel 17.1d(3)), utöver de två alternativ för lättnad som finns för gula pliktområden.

Om färgen för ett pliktområde inte har markerats eller angetts av tävlingsledningen, ska det betraktas som ett rött pliktområde.

Gränsen för ett pliktområde sträcker sig både upp från marken och ner under marken:

• Detta innebär att all mark och allt annat (t.ex. varje naturligt eller konstgjort föremål) innanför gränsen är del av pliktområdet, oavsett om det är på, över eller under markytan.
• Om ett föremål är både innanför och utanför gränsen (t.ex. en bro över pliktområdet eller ett träd som är rotat innanför gränsen med grenar som sträcker sig utanför gränsen eller omvänt) är bara den del av föremålet som är innanför gränsen en del av pliktområdet.

Gränsen för ett pliktområde bör definieras av pinnar, linjer eller fysiska kännetecken:

• Pinnar: När gränsen för ett pliktområde definieras av pinnar, bestäms den av linjen mellan pinnarnas yttre punkter i marknivå, och pinnarna är inne i pliktområdet.
• Linjer: När gränsen för ett pliktområde definieras av en målad linje på marken, bestäms den av linjens utsida, och själva linjen är inne i pliktområdet.
• Fysiska kännetecken: När gränsen identifieras av fysiska kännetecken (t.ex. en strandlinje, ett ökenområde eller en stödmur), bör tävlingsledningen ange hur gränsen för pliktområdet ska definieras.

När gränsen för ett pliktområde definieras av linjer eller fysiska kännetecken, kan pinnar användas för att visa var pliktområdet är, men de har ingen annan betydelse.

När gränsen för en vattensamling inte är definierad av tävlingsledningen, definieras gränsen för det pliktområdet av dess naturliga gränser (d v s där marken börjar slutta neråt för att bilda den fördjupning som kan innehålla vatten).

Om ett öppet vattendrag vanligtvis inte innehåller vatten (t.ex. ett dräneringsdike eller avrinningsområde som är torrt utom vid regnperioder), kan tävlingsledningen definiera det området som en del av spelfältet (vilket innebär att det inte är ett pliktområde).

Området där en spelare måste droppa en boll när lättnad tas enligt en regel. Varje lättnadsregel kräver att spelaren använder ett särskilt lättnadsområde, vars storlek och läge grundas på dessa tre faktorer:

• Referenspunkt: Den punkt från vilken storleken på lättnadsområdet mäts upp.
• Storlek på lättnadsområde mätt från referenspunkt: Lättnadsområdet är antingen en eller två klubblängder från referenspunkten, men med vissa begränsningar:
• Begränsningar för lättnadsområde: Läget för lättnadsområdet kan begränsas på ett eller flera sätt, till exempel så att:
• Det bara finns inom vissa definierade områden på banan, t ex bara på spelfältet, inte i en bunker eller i ett pliktområde,
• Det inte är närmare hålet än referenspunkten eller måste vara utanför ett pliktområde eller en bunker som man tar lättnad från eller
• det inte föreligger störande inverkan (som den definieras i den specifika regeln) från förhållandet från vilket lättnad tas.

När klubblängder används för att bestämma storleken på lättnadsområdet, får spelaren mäta rakt över ett dike, grop eller liknande, och rakt över eller genom ett föremål (t ex träd, stängsel, mur, tunnel, dränering eller sprinklerlock), men det är inte tillåtet att mäta genom mark som naturligt sluttar uppåt eller nedåt.

Se Committee Procedures, Section 2I  (Tävlingsledningen kan välja att tillåta eller kräva av spelaren att använda en droppzon som lättnadsområde när viss lättnad tas).

Klargörande - Avgöra om en boll är i ett lättnadsområde

När det ska bestämmas om en boll har blivit liggande inom ett lättnadsområde (dvs. antingen inom en eller två klubblängder från referenspunkten beroende på den regel som tillämpas), är bollen i lättnadsområdet om någon del av bollen är inom en- eller två klubblängders avståndet. Men, en boll är inte lättnadsområdet om någon del av bollen är närmare hålet än referenspunkten eller när någon del av bollen har störande inverkan från det förhållande från vilket lättnad tas.
(Klargörande tillagt 12/2018)

Den framåtriktade rörelsen med klubban som görs för att slå bollen.

Men ett slag har inte utförts om spelaren:

• under nersvingen bestämmer sig för att inte slå mot bollen och undviker att göra detta genom att avsiktligt stoppa klubbhuvudet innan det når bollen eller, om detta inte går, genom att avsiktligt missa bollen.
• Oavsiktligt träffar bollen vid en provsving eller vid förberedelsen för ett slag.

När reglerna hänvisar till att ”spela en boll”, innebär det detsamma som att slå ett slag.

Spelarens score på ett hål eller en rond anges som ett antal ”slag”, vilket betyder alla slag som slagits och varje pliktslag. (se Regel 3.1c).

Slag/1 – Avgöra om ett slag har utförts

Om en spelare påbörjar nersvingen med en klubba med avsikt att slå bollen räknas spelarens handling som ett slag när:

• Klubbhuvudet böjs åt sidan eller stoppas av något utomstående (såsom en trädgren), oavsett om bollen träffas eller inte.
• Klubbhuvudet släpper från skaftet under nersvingen och spelaren fortsätter nersvingen med enbart skaftet, oavsett om bollen träffas av skaftet eller inte.
• Klubbhuvudet släpper från skaftet under nersvingen och spelaren fortsätter nersvingen med enbart skaftet, när klubbhuvudet faller och träffar bollen.

Spelarens handlingar räknas inte som ett slag i följande situationer:

• Under nersvingen släpper en spelares klubbhuvud från skaftet. Spelaren stoppar nersvingen kort om bollen, men klubbhuvudet faller och träffar och rubbar bollen.
• Under baksvingen släpper en spelares klubbhuvud från skaftet. Spelaren fullföljer nersvingen med skaftet men träffar inte bollen.
• En boll har fastnat i en trädgren bortom en klubbas räckvidd. Om spelaren rubbar bollen genom att slå på en lägre del av grenen i stället för på bollen gäller Regel 9.4 (Bollen lyft eller rubbad av spelaren).

Att hålla bollen och släppa den så att den faller genom luften, med avsikt att bollen ska bli i spel.

Om spelaren släpper en boll utan avsikt att den ska bli i spel, har bollen inte droppats och är inte i spel (se Regel 14.4).

Varje lättnadsregel fastställer ett specifikt lättnadsområde där bollen måste droppas och stanna.

När lättnad tas, måste spelaren släppa bollen från ett läge i knähöjd så att bollen:

• faller rakt ned, utan att spelaren kastar, roterar eller rullar den eller utför någon annan rörelse som skulle kunna påverka var bollen stannar och
• Inte vidrör någon del av spelarens kropp eller utrustning, innan den träffar marken (se Regel 14.3b).

Ett område från vilket lättnad medges med ett slags plikt om spelarens boll stannar där.

Ett pliktområde är:

• Varje vattensamling på banan (oavsett om tävlingsledningen markerat den eller inte), såsom ett hav, en sjö, en damm, en älv, ett dike, ett öppet ytdräneringsdike eller något annat öppet vattendrag (även om det inte finns vatten där), och
• Varje annan del av banan som tävlingsledningen definierar som ett pliktområde.

Ett pliktområde är ett av de fem definierade områdena på banan.

Det finns två olika typer av pliktområden, som särskiljs av färgen som används för att markera dem:

• Gula pliktområden (markerade med gula linjer eller gula pinnar) ger spelaren två alternativ för lättnad (Regel 17.1d(1) och (2)).
• Röda pliktområden (markerade med röda linjer eller röda pinnar) ger spelaren ett extra alternativ för lättnad i sidled (Regel 17.1d(3)), utöver de två alternativ för lättnad som finns för gula pliktområden.

Om färgen för ett pliktområde inte har markerats eller angetts av tävlingsledningen, ska det betraktas som ett rött pliktområde.

Gränsen för ett pliktområde sträcker sig både upp från marken och ner under marken:

• Detta innebär att all mark och allt annat (t.ex. varje naturligt eller konstgjort föremål) innanför gränsen är del av pliktområdet, oavsett om det är på, över eller under markytan.
• Om ett föremål är både innanför och utanför gränsen (t.ex. en bro över pliktområdet eller ett träd som är rotat innanför gränsen med grenar som sträcker sig utanför gränsen eller omvänt) är bara den del av föremålet som är innanför gränsen en del av pliktområdet.

Gränsen för ett pliktområde bör definieras av pinnar, linjer eller fysiska kännetecken:

• Pinnar: När gränsen för ett pliktområde definieras av pinnar, bestäms den av linjen mellan pinnarnas yttre punkter i marknivå, och pinnarna är inne i pliktområdet.
• Linjer: När gränsen för ett pliktområde definieras av en målad linje på marken, bestäms den av linjens utsida, och själva linjen är inne i pliktområdet.
• Fysiska kännetecken: När gränsen identifieras av fysiska kännetecken (t.ex. en strandlinje, ett ökenområde eller en stödmur), bör tävlingsledningen ange hur gränsen för pliktområdet ska definieras.

När gränsen för ett pliktområde definieras av linjer eller fysiska kännetecken, kan pinnar användas för att visa var pliktområdet är, men de har ingen annan betydelse.

När gränsen för en vattensamling inte är definierad av tävlingsledningen, definieras gränsen för det pliktområdet av dess naturliga gränser (d v s där marken börjar slutta neråt för att bilda den fördjupning som kan innehålla vatten).

Om ett öppet vattendrag vanligtvis inte innehåller vatten (t.ex. ett dräneringsdike eller avrinningsområde som är torrt utom vid regnperioder), kan tävlingsledningen definiera det området som en del av spelfältet (vilket innebär att det inte är ett pliktområde).

Ett område från vilket lättnad medges med ett slags plikt om spelarens boll stannar där.

Ett pliktområde är:

• Varje vattensamling på banan (oavsett om tävlingsledningen markerat den eller inte), såsom ett hav, en sjö, en damm, en älv, ett dike, ett öppet ytdräneringsdike eller något annat öppet vattendrag (även om det inte finns vatten där), och
• Varje annan del av banan som tävlingsledningen definierar som ett pliktområde.

Ett pliktområde är ett av de fem definierade områdena på banan.

Det finns två olika typer av pliktområden, som särskiljs av färgen som används för att markera dem:

• Gula pliktområden (markerade med gula linjer eller gula pinnar) ger spelaren två alternativ för lättnad (Regel 17.1d(1) och (2)).
• Röda pliktområden (markerade med röda linjer eller röda pinnar) ger spelaren ett extra alternativ för lättnad i sidled (Regel 17.1d(3)), utöver de två alternativ för lättnad som finns för gula pliktområden.

Om färgen för ett pliktområde inte har markerats eller angetts av tävlingsledningen, ska det betraktas som ett rött pliktområde.

Gränsen för ett pliktområde sträcker sig både upp från marken och ner under marken:

• Detta innebär att all mark och allt annat (t.ex. varje naturligt eller konstgjort föremål) innanför gränsen är del av pliktområdet, oavsett om det är på, över eller under markytan.
• Om ett föremål är både innanför och utanför gränsen (t.ex. en bro över pliktområdet eller ett träd som är rotat innanför gränsen med grenar som sträcker sig utanför gränsen eller omvänt) är bara den del av föremålet som är innanför gränsen en del av pliktområdet.

Gränsen för ett pliktområde bör definieras av pinnar, linjer eller fysiska kännetecken:

• Pinnar: När gränsen för ett pliktområde definieras av pinnar, bestäms den av linjen mellan pinnarnas yttre punkter i marknivå, och pinnarna är inne i pliktområdet.
• Linjer: När gränsen för ett pliktområde definieras av en målad linje på marken, bestäms den av linjens utsida, och själva linjen är inne i pliktområdet.
• Fysiska kännetecken: När gränsen identifieras av fysiska kännetecken (t.ex. en strandlinje, ett ökenområde eller en stödmur), bör tävlingsledningen ange hur gränsen för pliktområdet ska definieras.

När gränsen för ett pliktområde definieras av linjer eller fysiska kännetecken, kan pinnar användas för att visa var pliktområdet är, men de har ingen annan betydelse.

När gränsen för en vattensamling inte är definierad av tävlingsledningen, definieras gränsen för det pliktområdet av dess naturliga gränser (d v s där marken börjar slutta neråt för att bilda den fördjupning som kan innehålla vatten).

Om ett öppet vattendrag vanligtvis inte innehåller vatten (t.ex. ett dräneringsdike eller avrinningsområde som är torrt utom vid regnperioder), kan tävlingsledningen definiera det området som en del av spelfältet (vilket innebär att det inte är ett pliktområde).

Slutpunkten på greenen för hålet som spelas:

• - Hålet måste vara 108 mm (4 ¼ inches) i diameter och minst 101,6 mm (4 inches) djupt.
• - Om en hålkopp används, får dess yttre diameter inte överstiga 108 mm (4 ¼ inches). Hålkoppen måste vara nedsänkt minst 25,4 mm (1 inches) under greenens yta, om inte markens beskaffenhet kräver att den är närmare ytan.

Ordet ”hål” (när det inte används som en definition i kursiv stil) används genomgående i reglerna och avser då den del av banan som hör ihop med en specifik tee, green och hål. Spel på ett hål börjar från tee och slutar när bollen är hålad på green (eller när reglerna på annat sätt anger att hålet är avslutat).

Den framåtriktade rörelsen med klubban som görs för att slå bollen.

Men ett slag har inte utförts om spelaren:

• under nersvingen bestämmer sig för att inte slå mot bollen och undviker att göra detta genom att avsiktligt stoppa klubbhuvudet innan det når bollen eller, om detta inte går, genom att avsiktligt missa bollen.
• Oavsiktligt träffar bollen vid en provsving eller vid förberedelsen för ett slag.

När reglerna hänvisar till att ”spela en boll”, innebär det detsamma som att slå ett slag.

Spelarens score på ett hål eller en rond anges som ett antal ”slag”, vilket betyder alla slag som slagits och varje pliktslag. (se Regel 3.1c).

Slag/1 – Avgöra om ett slag har utförts

Om en spelare påbörjar nersvingen med en klubba med avsikt att slå bollen räknas spelarens handling som ett slag när:

• Klubbhuvudet böjs åt sidan eller stoppas av något utomstående (såsom en trädgren), oavsett om bollen träffas eller inte.
• Klubbhuvudet släpper från skaftet under nersvingen och spelaren fortsätter nersvingen med enbart skaftet, oavsett om bollen träffas av skaftet eller inte.
• Klubbhuvudet släpper från skaftet under nersvingen och spelaren fortsätter nersvingen med enbart skaftet, när klubbhuvudet faller och träffar bollen.

Spelarens handlingar räknas inte som ett slag i följande situationer:

• Under nersvingen släpper en spelares klubbhuvud från skaftet. Spelaren stoppar nersvingen kort om bollen, men klubbhuvudet faller och träffar och rubbar bollen.
• Under baksvingen släpper en spelares klubbhuvud från skaftet. Spelaren fullföljer nersvingen med skaftet men träffar inte bollen.
• En boll har fastnat i en trädgren bortom en klubbas räckvidd. Om spelaren rubbar bollen genom att slå på en lägre del av grenen i stället för på bollen gäller Regel 9.4 (Bollen lyft eller rubbad av spelaren).

Att hålla bollen och släppa den så att den faller genom luften, med avsikt att bollen ska bli i spel.

Om spelaren släpper en boll utan avsikt att den ska bli i spel, har bollen inte droppats och är inte i spel (se Regel 14.4).

Varje lättnadsregel fastställer ett specifikt lättnadsområde där bollen måste droppas och stanna.

När lättnad tas, måste spelaren släppa bollen från ett läge i knähöjd så att bollen:

• faller rakt ned, utan att spelaren kastar, roterar eller rullar den eller utför någon annan rörelse som skulle kunna påverka var bollen stannar och
• Inte vidrör någon del av spelarens kropp eller utrustning, innan den träffar marken (se Regel 14.3b).