17

Ett område från vilket lättnad medges med ett slags plikt om spelarens boll stannar där.

Ett pliktområde är:

• Varje vattensamling på banan (oavsett om tävlingsledningen markerat den eller inte), såsom ett hav, en sjö, en damm, en älv, ett dike, ett öppet ytdräneringsdike eller något annat öppet vattendrag (även om det inte finns vatten där), och
• Varje annan del av banan som tävlingsledningen definierar som ett pliktområde.

Ett pliktområde är ett av de fem definierade områdena på banan.

Det finns två olika typer av pliktområden, som särskiljs av färgen som används för att markera dem:

• Gula pliktområden (markerade med gula linjer eller gula pinnar) ger spelaren två alternativ för lättnad (Regel 17.1d(1) och (2)).
• Röda pliktområden (markerade med röda linjer eller röda pinnar) ger spelaren ett extra alternativ för lättnad i sidled (Regel 17.1d(3)), utöver de två alternativ för lättnad som finns för gula pliktområden.

Om färgen för ett pliktområde inte har markerats eller angetts av tävlingsledningen, ska det betraktas som ett rött pliktområde.

Gränsen för ett pliktområde sträcker sig både upp från marken och ner under marken:

• Detta innebär att all mark och allt annat (t.ex. varje naturligt eller konstgjort föremål) innanför gränsen är del av pliktområdet, oavsett om det är på, över eller under markytan.
• Om ett föremål är både innanför och utanför gränsen (t.ex. en bro över pliktområdet eller ett träd som är rotat innanför gränsen med grenar som sträcker sig utanför gränsen eller omvänt) är bara den del av föremålet som är innanför gränsen en del av pliktområdet.

Gränsen för ett pliktområde bör definieras av pinnar, linjer eller fysiska kännetecken:

• Pinnar: När gränsen för ett pliktområde definieras av pinnar, bestäms den av linjen mellan pinnarnas yttre punkter i marknivå, och pinnarna är inne i pliktområdet.
• Linjer: När gränsen för ett pliktområde definieras av en målad linje på marken, bestäms den av linjens utsida, och själva linjen är inne i pliktområdet.
• Fysiska kännetecken: När gränsen identifieras av fysiska kännetecken (t.ex. en strandlinje, ett ökenområde eller en stödmur), bör tävlingsledningen ange hur gränsen för pliktområdet ska definieras.

När gränsen för ett pliktområde definieras av linjer eller fysiska kännetecken, kan pinnar användas för att visa var pliktområdet är, men de har ingen annan betydelse.

När gränsen för en vattensamling inte är definierad av tävlingsledningen, definieras gränsen för det pliktområdet av dess naturliga gränser (d v s där marken börjar slutta neråt för att bilda den fördjupning som kan innehålla vatten).

Om ett öppet vattendrag vanligtvis inte innehåller vatten (t.ex. ett dräneringsdike eller avrinningsområde som är torrt utom vid regnperioder), kan tävlingsledningen definiera det området som en del av spelfältet (vilket innebär att det inte är ett pliktområde).

Ett område från vilket lättnad medges med ett slags plikt om spelarens boll stannar där.

Ett pliktområde är:

• Varje vattensamling på banan (oavsett om tävlingsledningen markerat den eller inte), såsom ett hav, en sjö, en damm, en älv, ett dike, ett öppet ytdräneringsdike eller något annat öppet vattendrag (även om det inte finns vatten där), och
• Varje annan del av banan som tävlingsledningen definierar som ett pliktområde.

Ett pliktområde är ett av de fem definierade områdena på banan.

Det finns två olika typer av pliktområden, som särskiljs av färgen som används för att markera dem:

• Gula pliktområden (markerade med gula linjer eller gula pinnar) ger spelaren två alternativ för lättnad (Regel 17.1d(1) och (2)).
• Röda pliktområden (markerade med röda linjer eller röda pinnar) ger spelaren ett extra alternativ för lättnad i sidled (Regel 17.1d(3)), utöver de två alternativ för lättnad som finns för gula pliktområden.

Om färgen för ett pliktområde inte har markerats eller angetts av tävlingsledningen, ska det betraktas som ett rött pliktområde.

Gränsen för ett pliktområde sträcker sig både upp från marken och ner under marken:

• Detta innebär att all mark och allt annat (t.ex. varje naturligt eller konstgjort föremål) innanför gränsen är del av pliktområdet, oavsett om det är på, över eller under markytan.
• Om ett föremål är både innanför och utanför gränsen (t.ex. en bro över pliktområdet eller ett träd som är rotat innanför gränsen med grenar som sträcker sig utanför gränsen eller omvänt) är bara den del av föremålet som är innanför gränsen en del av pliktområdet.

Gränsen för ett pliktområde bör definieras av pinnar, linjer eller fysiska kännetecken:

• Pinnar: När gränsen för ett pliktområde definieras av pinnar, bestäms den av linjen mellan pinnarnas yttre punkter i marknivå, och pinnarna är inne i pliktområdet.
• Linjer: När gränsen för ett pliktområde definieras av en målad linje på marken, bestäms den av linjens utsida, och själva linjen är inne i pliktområdet.
• Fysiska kännetecken: När gränsen identifieras av fysiska kännetecken (t.ex. en strandlinje, ett ökenområde eller en stödmur), bör tävlingsledningen ange hur gränsen för pliktområdet ska definieras.

När gränsen för ett pliktområde definieras av linjer eller fysiska kännetecken, kan pinnar användas för att visa var pliktområdet är, men de har ingen annan betydelse.

När gränsen för en vattensamling inte är definierad av tävlingsledningen, definieras gränsen för det pliktområdet av dess naturliga gränser (d v s där marken börjar slutta neråt för att bilda den fördjupning som kan innehålla vatten).

Om ett öppet vattendrag vanligtvis inte innehåller vatten (t.ex. ett dräneringsdike eller avrinningsområde som är torrt utom vid regnperioder), kan tävlingsledningen definiera det området som en del av spelfältet (vilket innebär att det inte är ett pliktområde).

Ett område från vilket lättnad medges med ett slags plikt om spelarens boll stannar där.

Ett pliktområde är:

• Varje vattensamling på banan (oavsett om tävlingsledningen markerat den eller inte), såsom ett hav, en sjö, en damm, en älv, ett dike, ett öppet ytdräneringsdike eller något annat öppet vattendrag (även om det inte finns vatten där), och
• Varje annan del av banan som tävlingsledningen definierar som ett pliktområde.

Ett pliktområde är ett av de fem definierade områdena på banan.

Det finns två olika typer av pliktområden, som särskiljs av färgen som används för att markera dem:

• Gula pliktområden (markerade med gula linjer eller gula pinnar) ger spelaren två alternativ för lättnad (Regel 17.1d(1) och (2)).
• Röda pliktområden (markerade med röda linjer eller röda pinnar) ger spelaren ett extra alternativ för lättnad i sidled (Regel 17.1d(3)), utöver de två alternativ för lättnad som finns för gula pliktområden.

Om färgen för ett pliktområde inte har markerats eller angetts av tävlingsledningen, ska det betraktas som ett rött pliktområde.

Gränsen för ett pliktområde sträcker sig både upp från marken och ner under marken:

• Detta innebär att all mark och allt annat (t.ex. varje naturligt eller konstgjort föremål) innanför gränsen är del av pliktområdet, oavsett om det är på, över eller under markytan.
• Om ett föremål är både innanför och utanför gränsen (t.ex. en bro över pliktområdet eller ett träd som är rotat innanför gränsen med grenar som sträcker sig utanför gränsen eller omvänt) är bara den del av föremålet som är innanför gränsen en del av pliktområdet.

Gränsen för ett pliktområde bör definieras av pinnar, linjer eller fysiska kännetecken:

• Pinnar: När gränsen för ett pliktområde definieras av pinnar, bestäms den av linjen mellan pinnarnas yttre punkter i marknivå, och pinnarna är inne i pliktområdet.
• Linjer: När gränsen för ett pliktområde definieras av en målad linje på marken, bestäms den av linjens utsida, och själva linjen är inne i pliktområdet.
• Fysiska kännetecken: När gränsen identifieras av fysiska kännetecken (t.ex. en strandlinje, ett ökenområde eller en stödmur), bör tävlingsledningen ange hur gränsen för pliktområdet ska definieras.

När gränsen för ett pliktområde definieras av linjer eller fysiska kännetecken, kan pinnar användas för att visa var pliktområdet är, men de har ingen annan betydelse.

När gränsen för en vattensamling inte är definierad av tävlingsledningen, definieras gränsen för det pliktområdet av dess naturliga gränser (d v s där marken börjar slutta neråt för att bilda den fördjupning som kan innehålla vatten).

Om ett öppet vattendrag vanligtvis inte innehåller vatten (t.ex. ett dräneringsdike eller avrinningsområde som är torrt utom vid regnperioder), kan tävlingsledningen definiera det området som en del av spelfältet (vilket innebär att det inte är ett pliktområde).

Ett område från vilket lättnad medges med ett slags plikt om spelarens boll stannar där.

Ett pliktområde är:

• Varje vattensamling på banan (oavsett om tävlingsledningen markerat den eller inte), såsom ett hav, en sjö, en damm, en älv, ett dike, ett öppet ytdräneringsdike eller något annat öppet vattendrag (även om det inte finns vatten där), och
• Varje annan del av banan som tävlingsledningen definierar som ett pliktområde.

Ett pliktområde är ett av de fem definierade områdena på banan.

Det finns två olika typer av pliktområden, som särskiljs av färgen som används för att markera dem:

• Gula pliktområden (markerade med gula linjer eller gula pinnar) ger spelaren två alternativ för lättnad (Regel 17.1d(1) och (2)).
• Röda pliktområden (markerade med röda linjer eller röda pinnar) ger spelaren ett extra alternativ för lättnad i sidled (Regel 17.1d(3)), utöver de två alternativ för lättnad som finns för gula pliktområden.

Om färgen för ett pliktområde inte har markerats eller angetts av tävlingsledningen, ska det betraktas som ett rött pliktområde.

Gränsen för ett pliktområde sträcker sig både upp från marken och ner under marken:

• Detta innebär att all mark och allt annat (t.ex. varje naturligt eller konstgjort föremål) innanför gränsen är del av pliktområdet, oavsett om det är på, över eller under markytan.
• Om ett föremål är både innanför och utanför gränsen (t.ex. en bro över pliktområdet eller ett träd som är rotat innanför gränsen med grenar som sträcker sig utanför gränsen eller omvänt) är bara den del av föremålet som är innanför gränsen en del av pliktområdet.

Gränsen för ett pliktområde bör definieras av pinnar, linjer eller fysiska kännetecken:

• Pinnar: När gränsen för ett pliktområde definieras av pinnar, bestäms den av linjen mellan pinnarnas yttre punkter i marknivå, och pinnarna är inne i pliktområdet.
• Linjer: När gränsen för ett pliktområde definieras av en målad linje på marken, bestäms den av linjens utsida, och själva linjen är inne i pliktområdet.
• Fysiska kännetecken: När gränsen identifieras av fysiska kännetecken (t.ex. en strandlinje, ett ökenområde eller en stödmur), bör tävlingsledningen ange hur gränsen för pliktområdet ska definieras.

När gränsen för ett pliktområde definieras av linjer eller fysiska kännetecken, kan pinnar användas för att visa var pliktområdet är, men de har ingen annan betydelse.

När gränsen för en vattensamling inte är definierad av tävlingsledningen, definieras gränsen för det pliktområdet av dess naturliga gränser (d v s där marken börjar slutta neråt för att bilda den fördjupning som kan innehålla vatten).

Om ett öppet vattendrag vanligtvis inte innehåller vatten (t.ex. ett dräneringsdike eller avrinningsområde som är torrt utom vid regnperioder), kan tävlingsledningen definiera det området som en del av spelfältet (vilket innebär att det inte är ett pliktområde).

Ett område från vilket lättnad medges med ett slags plikt om spelarens boll stannar där.

Ett pliktområde är:

• Varje vattensamling på banan (oavsett om tävlingsledningen markerat den eller inte), såsom ett hav, en sjö, en damm, en älv, ett dike, ett öppet ytdräneringsdike eller något annat öppet vattendrag (även om det inte finns vatten där), och
• Varje annan del av banan som tävlingsledningen definierar som ett pliktområde.

Ett pliktområde är ett av de fem definierade områdena på banan.

Det finns två olika typer av pliktområden, som särskiljs av färgen som används för att markera dem:

• Gula pliktområden (markerade med gula linjer eller gula pinnar) ger spelaren två alternativ för lättnad (Regel 17.1d(1) och (2)).
• Röda pliktområden (markerade med röda linjer eller röda pinnar) ger spelaren ett extra alternativ för lättnad i sidled (Regel 17.1d(3)), utöver de två alternativ för lättnad som finns för gula pliktområden.

Om färgen för ett pliktområde inte har markerats eller angetts av tävlingsledningen, ska det betraktas som ett rött pliktområde.

Gränsen för ett pliktområde sträcker sig både upp från marken och ner under marken:

• Detta innebär att all mark och allt annat (t.ex. varje naturligt eller konstgjort föremål) innanför gränsen är del av pliktområdet, oavsett om det är på, över eller under markytan.
• Om ett föremål är både innanför och utanför gränsen (t.ex. en bro över pliktområdet eller ett träd som är rotat innanför gränsen med grenar som sträcker sig utanför gränsen eller omvänt) är bara den del av föremålet som är innanför gränsen en del av pliktområdet.

Gränsen för ett pliktområde bör definieras av pinnar, linjer eller fysiska kännetecken:

• Pinnar: När gränsen för ett pliktområde definieras av pinnar, bestäms den av linjen mellan pinnarnas yttre punkter i marknivå, och pinnarna är inne i pliktområdet.
• Linjer: När gränsen för ett pliktområde definieras av en målad linje på marken, bestäms den av linjens utsida, och själva linjen är inne i pliktområdet.
• Fysiska kännetecken: När gränsen identifieras av fysiska kännetecken (t.ex. en strandlinje, ett ökenområde eller en stödmur), bör tävlingsledningen ange hur gränsen för pliktområdet ska definieras.

När gränsen för ett pliktområde definieras av linjer eller fysiska kännetecken, kan pinnar användas för att visa var pliktområdet är, men de har ingen annan betydelse.

När gränsen för en vattensamling inte är definierad av tävlingsledningen, definieras gränsen för det pliktområdet av dess naturliga gränser (d v s där marken börjar slutta neråt för att bilda den fördjupning som kan innehålla vatten).

Om ett öppet vattendrag vanligtvis inte innehåller vatten (t.ex. ett dräneringsdike eller avrinningsområde som är torrt utom vid regnperioder), kan tävlingsledningen definiera det området som en del av spelfältet (vilket innebär att det inte är ett pliktområde).

Ett område från vilket lättnad medges med ett slags plikt om spelarens boll stannar där.

Ett pliktområde är:

• Varje vattensamling på banan (oavsett om tävlingsledningen markerat den eller inte), såsom ett hav, en sjö, en damm, en älv, ett dike, ett öppet ytdräneringsdike eller något annat öppet vattendrag (även om det inte finns vatten där), och
• Varje annan del av banan som tävlingsledningen definierar som ett pliktområde.

Ett pliktområde är ett av de fem definierade områdena på banan.

Det finns två olika typer av pliktområden, som särskiljs av färgen som används för att markera dem:

• Gula pliktområden (markerade med gula linjer eller gula pinnar) ger spelaren två alternativ för lättnad (Regel 17.1d(1) och (2)).
• Röda pliktområden (markerade med röda linjer eller röda pinnar) ger spelaren ett extra alternativ för lättnad i sidled (Regel 17.1d(3)), utöver de två alternativ för lättnad som finns för gula pliktområden.

Om färgen för ett pliktområde inte har markerats eller angetts av tävlingsledningen, ska det betraktas som ett rött pliktområde.

Gränsen för ett pliktområde sträcker sig både upp från marken och ner under marken:

• Detta innebär att all mark och allt annat (t.ex. varje naturligt eller konstgjort föremål) innanför gränsen är del av pliktområdet, oavsett om det är på, över eller under markytan.
• Om ett föremål är både innanför och utanför gränsen (t.ex. en bro över pliktområdet eller ett träd som är rotat innanför gränsen med grenar som sträcker sig utanför gränsen eller omvänt) är bara den del av föremålet som är innanför gränsen en del av pliktområdet.

Gränsen för ett pliktområde bör definieras av pinnar, linjer eller fysiska kännetecken:

• Pinnar: När gränsen för ett pliktområde definieras av pinnar, bestäms den av linjen mellan pinnarnas yttre punkter i marknivå, och pinnarna är inne i pliktområdet.
• Linjer: När gränsen för ett pliktområde definieras av en målad linje på marken, bestäms den av linjens utsida, och själva linjen är inne i pliktområdet.
• Fysiska kännetecken: När gränsen identifieras av fysiska kännetecken (t.ex. en strandlinje, ett ökenområde eller en stödmur), bör tävlingsledningen ange hur gränsen för pliktområdet ska definieras.

När gränsen för ett pliktområde definieras av linjer eller fysiska kännetecken, kan pinnar användas för att visa var pliktområdet är, men de har ingen annan betydelse.

När gränsen för en vattensamling inte är definierad av tävlingsledningen, definieras gränsen för det pliktområdet av dess naturliga gränser (d v s där marken börjar slutta neråt för att bilda den fördjupning som kan innehålla vatten).

Om ett öppet vattendrag vanligtvis inte innehåller vatten (t.ex. ett dräneringsdike eller avrinningsområde som är torrt utom vid regnperioder), kan tävlingsledningen definiera det området som en del av spelfältet (vilket innebär att det inte är ett pliktområde).

Ett område från vilket lättnad medges med ett slags plikt om spelarens boll stannar där.

Ett pliktområde är:

• Varje vattensamling på banan (oavsett om tävlingsledningen markerat den eller inte), såsom ett hav, en sjö, en damm, en älv, ett dike, ett öppet ytdräneringsdike eller något annat öppet vattendrag (även om det inte finns vatten där), och
• Varje annan del av banan som tävlingsledningen definierar som ett pliktområde.

Ett pliktområde är ett av de fem definierade områdena på banan.

Det finns två olika typer av pliktområden, som särskiljs av färgen som används för att markera dem:

• Gula pliktområden (markerade med gula linjer eller gula pinnar) ger spelaren två alternativ för lättnad (Regel 17.1d(1) och (2)).
• Röda pliktområden (markerade med röda linjer eller röda pinnar) ger spelaren ett extra alternativ för lättnad i sidled (Regel 17.1d(3)), utöver de två alternativ för lättnad som finns för gula pliktområden.

Om färgen för ett pliktområde inte har markerats eller angetts av tävlingsledningen, ska det betraktas som ett rött pliktområde.

Gränsen för ett pliktområde sträcker sig både upp från marken och ner under marken:

• Detta innebär att all mark och allt annat (t.ex. varje naturligt eller konstgjort föremål) innanför gränsen är del av pliktområdet, oavsett om det är på, över eller under markytan.
• Om ett föremål är både innanför och utanför gränsen (t.ex. en bro över pliktområdet eller ett träd som är rotat innanför gränsen med grenar som sträcker sig utanför gränsen eller omvänt) är bara den del av föremålet som är innanför gränsen en del av pliktområdet.

Gränsen för ett pliktområde bör definieras av pinnar, linjer eller fysiska kännetecken:

• Pinnar: När gränsen för ett pliktområde definieras av pinnar, bestäms den av linjen mellan pinnarnas yttre punkter i marknivå, och pinnarna är inne i pliktområdet.
• Linjer: När gränsen för ett pliktområde definieras av en målad linje på marken, bestäms den av linjens utsida, och själva linjen är inne i pliktområdet.
• Fysiska kännetecken: När gränsen identifieras av fysiska kännetecken (t.ex. en strandlinje, ett ökenområde eller en stödmur), bör tävlingsledningen ange hur gränsen för pliktområdet ska definieras.

När gränsen för ett pliktområde definieras av linjer eller fysiska kännetecken, kan pinnar användas för att visa var pliktområdet är, men de har ingen annan betydelse.

När gränsen för en vattensamling inte är definierad av tävlingsledningen, definieras gränsen för det pliktområdet av dess naturliga gränser (d v s där marken börjar slutta neråt för att bilda den fördjupning som kan innehålla vatten).

Om ett öppet vattendrag vanligtvis inte innehåller vatten (t.ex. ett dräneringsdike eller avrinningsområde som är torrt utom vid regnperioder), kan tävlingsledningen definiera det området som en del av spelfältet (vilket innebär att det inte är ett pliktområde).

Ett område från vilket lättnad medges med ett slags plikt om spelarens boll stannar där.

Ett pliktområde är:

• Varje vattensamling på banan (oavsett om tävlingsledningen markerat den eller inte), såsom ett hav, en sjö, en damm, en älv, ett dike, ett öppet ytdräneringsdike eller något annat öppet vattendrag (även om det inte finns vatten där), och
• Varje annan del av banan som tävlingsledningen definierar som ett pliktområde.

Ett pliktområde är ett av de fem definierade områdena på banan.

Det finns två olika typer av pliktområden, som särskiljs av färgen som används för att markera dem:

• Gula pliktområden (markerade med gula linjer eller gula pinnar) ger spelaren två alternativ för lättnad (Regel 17.1d(1) och (2)).
• Röda pliktområden (markerade med röda linjer eller röda pinnar) ger spelaren ett extra alternativ för lättnad i sidled (Regel 17.1d(3)), utöver de två alternativ för lättnad som finns för gula pliktområden.

Om färgen för ett pliktområde inte har markerats eller angetts av tävlingsledningen, ska det betraktas som ett rött pliktområde.

Gränsen för ett pliktområde sträcker sig både upp från marken och ner under marken:

• Detta innebär att all mark och allt annat (t.ex. varje naturligt eller konstgjort föremål) innanför gränsen är del av pliktområdet, oavsett om det är på, över eller under markytan.
• Om ett föremål är både innanför och utanför gränsen (t.ex. en bro över pliktområdet eller ett träd som är rotat innanför gränsen med grenar som sträcker sig utanför gränsen eller omvänt) är bara den del av föremålet som är innanför gränsen en del av pliktområdet.

Gränsen för ett pliktområde bör definieras av pinnar, linjer eller fysiska kännetecken:

• Pinnar: När gränsen för ett pliktområde definieras av pinnar, bestäms den av linjen mellan pinnarnas yttre punkter i marknivå, och pinnarna är inne i pliktområdet.
• Linjer: När gränsen för ett pliktområde definieras av en målad linje på marken, bestäms den av linjens utsida, och själva linjen är inne i pliktområdet.
• Fysiska kännetecken: När gränsen identifieras av fysiska kännetecken (t.ex. en strandlinje, ett ökenområde eller en stödmur), bör tävlingsledningen ange hur gränsen för pliktområdet ska definieras.

När gränsen för ett pliktområde definieras av linjer eller fysiska kännetecken, kan pinnar användas för att visa var pliktområdet är, men de har ingen annan betydelse.

När gränsen för en vattensamling inte är definierad av tävlingsledningen, definieras gränsen för det pliktområdet av dess naturliga gränser (d v s där marken börjar slutta neråt för att bilda den fördjupning som kan innehålla vatten).

Om ett öppet vattendrag vanligtvis inte innehåller vatten (t.ex. ett dräneringsdike eller avrinningsområde som är torrt utom vid regnperioder), kan tävlingsledningen definiera det området som en del av spelfältet (vilket innebär att det inte är ett pliktområde).

De fem definierade områden som banan består av:

• Spelfältet
• Den tee som spelaren måste spela från när han/hon påbörjar spelet av hålet,
• Alla pliktområden,
• Alla bunkrar, och
• Greenen på det hål som spelaren spelar.

Området på banan som omfattar hela banan utom de övriga fyra definierade områdena: 1) den tee som spelaren måste spela från när han/hon påbörjar spelet av hålet, (2) alla  pliktområden, (3) alla bunkrar samt (4) greenen på det hål som spelaren spelar.

Spelfältet omfattar:

• Alla teeytor på banan utom tee på det hål som spelas samt
• Alla fel greener.

Ett område från vilket lättnad medges med ett slags plikt om spelarens boll stannar där.

Ett pliktområde är:

• Varje vattensamling på banan (oavsett om tävlingsledningen markerat den eller inte), såsom ett hav, en sjö, en damm, en älv, ett dike, ett öppet ytdräneringsdike eller något annat öppet vattendrag (även om det inte finns vatten där), och
• Varje annan del av banan som tävlingsledningen definierar som ett pliktområde.

Ett pliktområde är ett av de fem definierade områdena på banan.

Det finns två olika typer av pliktområden, som särskiljs av färgen som används för att markera dem:

• Gula pliktområden (markerade med gula linjer eller gula pinnar) ger spelaren två alternativ för lättnad (Regel 17.1d(1) och (2)).
• Röda pliktområden (markerade med röda linjer eller röda pinnar) ger spelaren ett extra alternativ för lättnad i sidled (Regel 17.1d(3)), utöver de två alternativ för lättnad som finns för gula pliktområden.

Om färgen för ett pliktområde inte har markerats eller angetts av tävlingsledningen, ska det betraktas som ett rött pliktområde.

Gränsen för ett pliktområde sträcker sig både upp från marken och ner under marken:

• Detta innebär att all mark och allt annat (t.ex. varje naturligt eller konstgjort föremål) innanför gränsen är del av pliktområdet, oavsett om det är på, över eller under markytan.
• Om ett föremål är både innanför och utanför gränsen (t.ex. en bro över pliktområdet eller ett träd som är rotat innanför gränsen med grenar som sträcker sig utanför gränsen eller omvänt) är bara den del av föremålet som är innanför gränsen en del av pliktområdet.

Gränsen för ett pliktområde bör definieras av pinnar, linjer eller fysiska kännetecken:

• Pinnar: När gränsen för ett pliktområde definieras av pinnar, bestäms den av linjen mellan pinnarnas yttre punkter i marknivå, och pinnarna är inne i pliktområdet.
• Linjer: När gränsen för ett pliktområde definieras av en målad linje på marken, bestäms den av linjens utsida, och själva linjen är inne i pliktområdet.
• Fysiska kännetecken: När gränsen identifieras av fysiska kännetecken (t.ex. en strandlinje, ett ökenområde eller en stödmur), bör tävlingsledningen ange hur gränsen för pliktområdet ska definieras.

När gränsen för ett pliktområde definieras av linjer eller fysiska kännetecken, kan pinnar användas för att visa var pliktområdet är, men de har ingen annan betydelse.

När gränsen för en vattensamling inte är definierad av tävlingsledningen, definieras gränsen för det pliktområdet av dess naturliga gränser (d v s där marken börjar slutta neråt för att bilda den fördjupning som kan innehålla vatten).

Om ett öppet vattendrag vanligtvis inte innehåller vatten (t.ex. ett dräneringsdike eller avrinningsområde som är torrt utom vid regnperioder), kan tävlingsledningen definiera det området som en del av spelfältet (vilket innebär att det inte är ett pliktområde).

Ett område från vilket lättnad medges med ett slags plikt om spelarens boll stannar där.

Ett pliktområde är:

• Varje vattensamling på banan (oavsett om tävlingsledningen markerat den eller inte), såsom ett hav, en sjö, en damm, en älv, ett dike, ett öppet ytdräneringsdike eller något annat öppet vattendrag (även om det inte finns vatten där), och
• Varje annan del av banan som tävlingsledningen definierar som ett pliktområde.

Ett pliktområde är ett av de fem definierade områdena på banan.

Det finns två olika typer av pliktområden, som särskiljs av färgen som används för att markera dem:

• Gula pliktområden (markerade med gula linjer eller gula pinnar) ger spelaren två alternativ för lättnad (Regel 17.1d(1) och (2)).
• Röda pliktområden (markerade med röda linjer eller röda pinnar) ger spelaren ett extra alternativ för lättnad i sidled (Regel 17.1d(3)), utöver de två alternativ för lättnad som finns för gula pliktområden.

Om färgen för ett pliktområde inte har markerats eller angetts av tävlingsledningen, ska det betraktas som ett rött pliktområde.

Gränsen för ett pliktområde sträcker sig både upp från marken och ner under marken:

• Detta innebär att all mark och allt annat (t.ex. varje naturligt eller konstgjort föremål) innanför gränsen är del av pliktområdet, oavsett om det är på, över eller under markytan.
• Om ett föremål är både innanför och utanför gränsen (t.ex. en bro över pliktområdet eller ett träd som är rotat innanför gränsen med grenar som sträcker sig utanför gränsen eller omvänt) är bara den del av föremålet som är innanför gränsen en del av pliktområdet.

Gränsen för ett pliktområde bör definieras av pinnar, linjer eller fysiska kännetecken:

• Pinnar: När gränsen för ett pliktområde definieras av pinnar, bestäms den av linjen mellan pinnarnas yttre punkter i marknivå, och pinnarna är inne i pliktområdet.
• Linjer: När gränsen för ett pliktområde definieras av en målad linje på marken, bestäms den av linjens utsida, och själva linjen är inne i pliktområdet.
• Fysiska kännetecken: När gränsen identifieras av fysiska kännetecken (t.ex. en strandlinje, ett ökenområde eller en stödmur), bör tävlingsledningen ange hur gränsen för pliktområdet ska definieras.

När gränsen för ett pliktområde definieras av linjer eller fysiska kännetecken, kan pinnar användas för att visa var pliktområdet är, men de har ingen annan betydelse.

När gränsen för en vattensamling inte är definierad av tävlingsledningen, definieras gränsen för det pliktområdet av dess naturliga gränser (d v s där marken börjar slutta neråt för att bilda den fördjupning som kan innehålla vatten).

Om ett öppet vattendrag vanligtvis inte innehåller vatten (t.ex. ett dräneringsdike eller avrinningsområde som är torrt utom vid regnperioder), kan tävlingsledningen definiera det området som en del av spelfältet (vilket innebär att det inte är ett pliktområde).

Normen för att avgöra vad som hänt med en spelares boll – till exempel, om bollen har stannat i ett pliktområde, om den har rubbats eller vad som fick den att rubbas.

Känt eller så gott som säkert innebär mer än enbart möjligt eller troligt. Det betyder antingen:

• Det finns avgörande bevis för att händelsen i fråga har ägt rum med spelarens boll, t ex när spelaren eller andra vittnen har sett det hända, eller
• även om det finns det minsta utrymme för tvivel, visar all rimlig tillgänglig information att sannolikheten för att händelsen i fråga har inträffat är minst 95 %.

”All rimligtvis tillgänglig information” omfattar all den information som spelaren känner till och all annan information han/hon kan få med rimlig ansträngning och utan otillbörligt dröjsmål.

Känt eller så gott som säkert/1 – Att använda ”Känt eller så gott som säkert” norm när boll rubbas

När det inte är ”känt” vad som fick bollen att rubbas måste all rimligtvis tillgänglig information övervägas och fakta måste utvärderas för att bestämma om det är ”så gott som säkert” att spelaren, motspelaren eller något utomstående fick bollen att rubbas.

Beroende på omständigheterna kan rimligtvis tillgänglig information innefatta, men är inte begränsad till:

• effekten av varje handling som utförs nära bollen (t ex att röra på lösa naturföremål, övningssvingar, att grunda klubban och att ta en stans),
• tid som förflutit mellan sådana handlingar och bollens rörelse,
• bollens läge innan den rubbades (t ex på en fairway, liggande ovanpå längre gräs, på en ojämnhet  på markytan eller på greenen),
• förhållanden på marken i närheten av bollen (t ex lutningsgrad eller närvaro av ojämnheter på markytan etc.) och
• vindhastighet och vindriktning, regn och andra väderförhållanden.

Känt eller så gott som säkert/2 – Så gott som säkert är utan betydelse om det uppenbaras efter att treminuters söktid tar slut

Att bestämma om det är känt eller så gott som säkert måste grundas på fakta som spelaren kände till när tiden för treminuters söktiden tar slut.

Exempel på när spelaren senare upptäckter saknar betydelse när:

• en spelares utslag blir liggande i ett område med hög ruff och ett stort hål gjort av djur. Efter ett treminuters letande, fastställs det att det inte är känt eller så gott som säkert att bollen är i hålet som gjorts av ett djur. När spelaren återvänder till tee hittas bollen i hålet som gjorts av ett djur.
• Även om spelaren ännu inte satt en annan boll i spel måste spelaren ta lättnad med slag och distans för en förlorad boll (Regel 18.2.b – Vad man ska göra när en boll är förlorad eller out of bounds) eftersom det inte var känt eller så gott som säkert att bollen var i hålet som gjorts av ett djur när söktiden tog slut.
• en spelare kan inte hitta sin boll och tror att den kan ha tagits upp av en åskådare (utomstående) men det finns inte tillräckligt med bevis för att detta ska vara så gott som säkert. Strax efter att treminuters söktiden tar slut upptäcks att en åskådare har spelarens boll.

Spelaren måste ta lättnad med slag och distans för en förlorad boll (Regel 18.2) eftersom rörelsen som orsakats av den utomstående inte blev känd förrän efter att söktiden tog slut.

Känt eller så gott som säkert/3 – Spelare omedveten om att boll spelats av annan spelare

Det måste vara känt eller så gott som säkert att en spelares boll spelats av en annan spelare som en fel boll för att behandla den som om den rubbats.

Till exempel, i slagspel slår spelare A och spelare B sina utslag till ungefär samma plats. Spelare A hittar en boll och spelar den. Spelare B går framåt för att leta efter sin boll, men kan inte hitta den. Efter tre minuter börjar spelare B att gå tillbaka till tee för att spela en annan boll. På väg dit hittar spelare B spelare A:s boll och vet då att spelare A av misstag har spelat spelare B:s boll.

Spelare A får den allmänna plikten för att spela en fel boll och måste sedan spela sin egen boll (Regel 6.3c). Spelare A:s boll var inte förlorad även om båda spelarna letade efter den i tre minuter eftersom spelare A inte började leta efter sin boll; letandet var efter spelare B:s boll. Vad beträffar spelare B:s boll var spelare B:s ursprungliga boll förlorad och spelaren måste sätta en ny boll i spel med plikten slag och distans (Regel 18.2b), eftersom det inte var känt eller så gott som säkert när treminuters söktiden tog slut att bollen spelats av en annan spelare.

Ett område från vilket lättnad medges med ett slags plikt om spelarens boll stannar där.

Ett pliktområde är:

• Varje vattensamling på banan (oavsett om tävlingsledningen markerat den eller inte), såsom ett hav, en sjö, en damm, en älv, ett dike, ett öppet ytdräneringsdike eller något annat öppet vattendrag (även om det inte finns vatten där), och
• Varje annan del av banan som tävlingsledningen definierar som ett pliktområde.

Ett pliktområde är ett av de fem definierade områdena på banan.

Det finns två olika typer av pliktområden, som särskiljs av färgen som används för att markera dem:

• Gula pliktområden (markerade med gula linjer eller gula pinnar) ger spelaren två alternativ för lättnad (Regel 17.1d(1) och (2)).
• Röda pliktområden (markerade med röda linjer eller röda pinnar) ger spelaren ett extra alternativ för lättnad i sidled (Regel 17.1d(3)), utöver de två alternativ för lättnad som finns för gula pliktområden.

Om färgen för ett pliktområde inte har markerats eller angetts av tävlingsledningen, ska det betraktas som ett rött pliktområde.

Gränsen för ett pliktområde sträcker sig både upp från marken och ner under marken:

• Detta innebär att all mark och allt annat (t.ex. varje naturligt eller konstgjort föremål) innanför gränsen är del av pliktområdet, oavsett om det är på, över eller under markytan.
• Om ett föremål är både innanför och utanför gränsen (t.ex. en bro över pliktområdet eller ett träd som är rotat innanför gränsen med grenar som sträcker sig utanför gränsen eller omvänt) är bara den del av föremålet som är innanför gränsen en del av pliktområdet.

Gränsen för ett pliktområde bör definieras av pinnar, linjer eller fysiska kännetecken:

• Pinnar: När gränsen för ett pliktområde definieras av pinnar, bestäms den av linjen mellan pinnarnas yttre punkter i marknivå, och pinnarna är inne i pliktområdet.
• Linjer: När gränsen för ett pliktområde definieras av en målad linje på marken, bestäms den av linjens utsida, och själva linjen är inne i pliktområdet.
• Fysiska kännetecken: När gränsen identifieras av fysiska kännetecken (t.ex. en strandlinje, ett ökenområde eller en stödmur), bör tävlingsledningen ange hur gränsen för pliktområdet ska definieras.

När gränsen för ett pliktområde definieras av linjer eller fysiska kännetecken, kan pinnar användas för att visa var pliktområdet är, men de har ingen annan betydelse.

När gränsen för en vattensamling inte är definierad av tävlingsledningen, definieras gränsen för det pliktområdet av dess naturliga gränser (d v s där marken börjar slutta neråt för att bilda den fördjupning som kan innehålla vatten).

Om ett öppet vattendrag vanligtvis inte innehåller vatten (t.ex. ett dräneringsdike eller avrinningsområde som är torrt utom vid regnperioder), kan tävlingsledningen definiera det området som en del av spelfältet (vilket innebär att det inte är ett pliktområde).

Statusen för en spelares boll när den ligger på banan och används för spel av ett hål:

• En boll blir i spel på ett hål först:
• När spelaren slår ett slag mot den från innanför tee, eller
• I matchspel, när spelaren slår ett slag mot den från utanför tee och motspelaren inte återkallar slaget i enlighet med Regel 6.1b.
• Den bollen fortsätter att vara i spel tills den är hålad, utom att den inte längre är i spel:
• När den är lyft från banan,
• När den är förlorad (även om den har stannat på banan) eller har stannat out of bounds, eller
• När en annan boll är inbytt i stället för den, även om detta inte är tillåtet enligt en regel.

En boll som inte är i spel är fel boll.

Spelaren kan inte ha mer än en boll i spel vid något tillfälle. (Se Regel 6.3d för det fåtal fall när en spelare kan spela med mer än en boll samtidigt på ett hål.)

När reglerna hänvisar till en boll i vila eller i rörelse, innebär detta en boll som är i spel.

När en bollmarkering placerats för att markera läget för en boll i spel:

• Om bollen inte har lyfts, är den fortfarande i spel, och
• Om bollen har lyfts och återplacerats, är den i spel även om bollmarkeringen inte har tagits bort.

Statusen för en spelares boll när den ligger på banan och används för spel av ett hål:

• En boll blir i spel på ett hål först:
• När spelaren slår ett slag mot den från innanför tee, eller
• I matchspel, när spelaren slår ett slag mot den från utanför tee och motspelaren inte återkallar slaget i enlighet med Regel 6.1b.
• Den bollen fortsätter att vara i spel tills den är hålad, utom att den inte längre är i spel:
• När den är lyft från banan,
• När den är förlorad (även om den har stannat på banan) eller har stannat out of bounds, eller
• När en annan boll är inbytt i stället för den, även om detta inte är tillåtet enligt en regel.

En boll som inte är i spel är fel boll.

Spelaren kan inte ha mer än en boll i spel vid något tillfälle. (Se Regel 6.3d för det fåtal fall när en spelare kan spela med mer än en boll samtidigt på ett hål.)

När reglerna hänvisar till en boll i vila eller i rörelse, innebär detta en boll som är i spel.

När en bollmarkering placerats för att markera läget för en boll i spel:

• Om bollen inte har lyfts, är den fortfarande i spel, och
• Om bollen har lyfts och återplacerats, är den i spel även om bollmarkeringen inte har tagits bort.

Hela det spelområde innanför de gränser som fastställts av tävlingsledningen:

• Alla områden innanför banans gräns är på banan och del av banan.
• Alla områden utanför banans gräns är out of bounds och inte del av banan.
• Banans gräns sträcker sig både upp ovanför marken och ner under marken.

Banan utgörs av de fem definieradeområdena på banan.

Normen för att avgöra vad som hänt med en spelares boll – till exempel, om bollen har stannat i ett pliktområde, om den har rubbats eller vad som fick den att rubbas.

Känt eller så gott som säkert innebär mer än enbart möjligt eller troligt. Det betyder antingen:

• Det finns avgörande bevis för att händelsen i fråga har ägt rum med spelarens boll, t ex när spelaren eller andra vittnen har sett det hända, eller
• även om det finns det minsta utrymme för tvivel, visar all rimlig tillgänglig information att sannolikheten för att händelsen i fråga har inträffat är minst 95 %.

”All rimligtvis tillgänglig information” omfattar all den information som spelaren känner till och all annan information han/hon kan få med rimlig ansträngning och utan otillbörligt dröjsmål.

Känt eller så gott som säkert/1 – Att använda ”Känt eller så gott som säkert” norm när boll rubbas

När det inte är ”känt” vad som fick bollen att rubbas måste all rimligtvis tillgänglig information övervägas och fakta måste utvärderas för att bestämma om det är ”så gott som säkert” att spelaren, motspelaren eller något utomstående fick bollen att rubbas.

Beroende på omständigheterna kan rimligtvis tillgänglig information innefatta, men är inte begränsad till:

• effekten av varje handling som utförs nära bollen (t ex att röra på lösa naturföremål, övningssvingar, att grunda klubban och att ta en stans),
• tid som förflutit mellan sådana handlingar och bollens rörelse,
• bollens läge innan den rubbades (t ex på en fairway, liggande ovanpå längre gräs, på en ojämnhet  på markytan eller på greenen),
• förhållanden på marken i närheten av bollen (t ex lutningsgrad eller närvaro av ojämnheter på markytan etc.) och
• vindhastighet och vindriktning, regn och andra väderförhållanden.

Känt eller så gott som säkert/2 – Så gott som säkert är utan betydelse om det uppenbaras efter att treminuters söktid tar slut

Att bestämma om det är känt eller så gott som säkert måste grundas på fakta som spelaren kände till när tiden för treminuters söktiden tar slut.

Exempel på när spelaren senare upptäckter saknar betydelse när:

• en spelares utslag blir liggande i ett område med hög ruff och ett stort hål gjort av djur. Efter ett treminuters letande, fastställs det att det inte är känt eller så gott som säkert att bollen är i hålet som gjorts av ett djur. När spelaren återvänder till tee hittas bollen i hålet som gjorts av ett djur.
• Även om spelaren ännu inte satt en annan boll i spel måste spelaren ta lättnad med slag och distans för en förlorad boll (Regel 18.2.b – Vad man ska göra när en boll är förlorad eller out of bounds) eftersom det inte var känt eller så gott som säkert att bollen var i hålet som gjorts av ett djur när söktiden tog slut.
• en spelare kan inte hitta sin boll och tror att den kan ha tagits upp av en åskådare (utomstående) men det finns inte tillräckligt med bevis för att detta ska vara så gott som säkert. Strax efter att treminuters söktiden tar slut upptäcks att en åskådare har spelarens boll.

Spelaren måste ta lättnad med slag och distans för en förlorad boll (Regel 18.2) eftersom rörelsen som orsakats av den utomstående inte blev känd förrän efter att söktiden tog slut.

Känt eller så gott som säkert/3 – Spelare omedveten om att boll spelats av annan spelare

Det måste vara känt eller så gott som säkert att en spelares boll spelats av en annan spelare som en fel boll för att behandla den som om den rubbats.

Till exempel, i slagspel slår spelare A och spelare B sina utslag till ungefär samma plats. Spelare A hittar en boll och spelar den. Spelare B går framåt för att leta efter sin boll, men kan inte hitta den. Efter tre minuter börjar spelare B att gå tillbaka till tee för att spela en annan boll. På väg dit hittar spelare B spelare A:s boll och vet då att spelare A av misstag har spelat spelare B:s boll.

Spelare A får den allmänna plikten för att spela en fel boll och måste sedan spela sin egen boll (Regel 6.3c). Spelare A:s boll var inte förlorad även om båda spelarna letade efter den i tre minuter eftersom spelare A inte började leta efter sin boll; letandet var efter spelare B:s boll. Vad beträffar spelare B:s boll var spelare B:s ursprungliga boll förlorad och spelaren måste sätta en ny boll i spel med plikten slag och distans (Regel 18.2b), eftersom det inte var känt eller så gott som säkert när treminuters söktiden tog slut att bollen spelats av en annan spelare.

Ett område från vilket lättnad medges med ett slags plikt om spelarens boll stannar där.

Ett pliktområde är:

• Varje vattensamling på banan (oavsett om tävlingsledningen markerat den eller inte), såsom ett hav, en sjö, en damm, en älv, ett dike, ett öppet ytdräneringsdike eller något annat öppet vattendrag (även om det inte finns vatten där), och
• Varje annan del av banan som tävlingsledningen definierar som ett pliktområde.

Ett pliktområde är ett av de fem definierade områdena på banan.

Det finns två olika typer av pliktområden, som särskiljs av färgen som används för att markera dem:

• Gula pliktområden (markerade med gula linjer eller gula pinnar) ger spelaren två alternativ för lättnad (Regel 17.1d(1) och (2)).
• Röda pliktområden (markerade med röda linjer eller röda pinnar) ger spelaren ett extra alternativ för lättnad i sidled (Regel 17.1d(3)), utöver de två alternativ för lättnad som finns för gula pliktområden.

Om färgen för ett pliktområde inte har markerats eller angetts av tävlingsledningen, ska det betraktas som ett rött pliktområde.

Gränsen för ett pliktområde sträcker sig både upp från marken och ner under marken:

• Detta innebär att all mark och allt annat (t.ex. varje naturligt eller konstgjort föremål) innanför gränsen är del av pliktområdet, oavsett om det är på, över eller under markytan.
• Om ett föremål är både innanför och utanför gränsen (t.ex. en bro över pliktområdet eller ett träd som är rotat innanför gränsen med grenar som sträcker sig utanför gränsen eller omvänt) är bara den del av föremålet som är innanför gränsen en del av pliktområdet.

Gränsen för ett pliktområde bör definieras av pinnar, linjer eller fysiska kännetecken:

• Pinnar: När gränsen för ett pliktområde definieras av pinnar, bestäms den av linjen mellan pinnarnas yttre punkter i marknivå, och pinnarna är inne i pliktområdet.
• Linjer: När gränsen för ett pliktområde definieras av en målad linje på marken, bestäms den av linjens utsida, och själva linjen är inne i pliktområdet.
• Fysiska kännetecken: När gränsen identifieras av fysiska kännetecken (t.ex. en strandlinje, ett ökenområde eller en stödmur), bör tävlingsledningen ange hur gränsen för pliktområdet ska definieras.

När gränsen för ett pliktområde definieras av linjer eller fysiska kännetecken, kan pinnar användas för att visa var pliktområdet är, men de har ingen annan betydelse.

När gränsen för en vattensamling inte är definierad av tävlingsledningen, definieras gränsen för det pliktområdet av dess naturliga gränser (d v s där marken börjar slutta neråt för att bilda den fördjupning som kan innehålla vatten).

Om ett öppet vattendrag vanligtvis inte innehåller vatten (t.ex. ett dräneringsdike eller avrinningsområde som är torrt utom vid regnperioder), kan tävlingsledningen definiera det området som en del av spelfältet (vilket innebär att det inte är ett pliktområde).

Statusen för en boll som inte hittas inom tre minuter från det att spelaren eller hans/hennes caddie (eller spelarens partner eller partnerns caddie) börjar leta efter den.

Om sökandet börjar och sedan tillfälligtvis avbryts av någon fullgod orsak (t ex när spelaren slutar leta vid avbrott i spel eller måste kliva åt sidan för att vänta på att en annan spelare ska spela) eller när spelaren av misstag har identifierat fel boll:

• Tiden mellan avbrottet och när letandet återupptas räknas inte, och
• den tillåtna tiden för letande är totalt tre minuter, och tiden för letande räknas både före avbrottet och efter att letandet återupptas.

Förlorad/1 – Boll får inte förklaras vara förlorad

En spelare får inte göra en boll förlorad genom ett tillkännagivande. En boll är bara förlorad när den inte återfunnits inom tre minuter efter det att spelaren eller hans/hennes caddie eller partner börjar leta efter den.

Till exempel, en spelare börjar leta efter sin boll i två minuter, förklarar den förlorad och går tillbaka för ett spela en annan boll. Innan spelaren sätter en annan boll i spel, återfinns den ursprungliga bollen inom tre minuters söktiden. Eftersom spelaren inte får förklara sin boll förlorad förblir den ursprungliga bollen i spel.

Förlorad/2 – Spelare får inte fördröja starten på letande för att få en fördel

Tre-minuters söktiden för en boll börjar när spelaren eller hans/hennes caddie (eller spelarens partner eller partnerns caddie) börjar leta efter den. Spelaren får inte fördröja starten på letandet för att få en fördel genom att tillåta andra personer att också leta efter sin boll.

Till exempel, om en spelare går mot sin boll och åskådare redan letar efter bollen kan spelaren inte avsiktligt fördröja att komma till området för att förhindra att tre-minuters söktiden börjar. Under sådana förhållanden börjar söktiden när spelaren skulle kunna ha varit på plats för att leta om spelaren inte avsiktligt fördröjt att komma till området.

Förlorad/3 - Söktiden fortsätter när spelare återvänder för att spela provisorisk boll

Om en spelare har börjat leta efter sin boll och återvänder till platsen för föregående slag för att spela en provisorisk boll fortsätter tre-minuters söktiden oavsett om någon fortsätter att leta efter spelarens boll eller inte.

Förlorad/4 – Söktiden när det letas efter två bollar

När en spelare har spelat två bollar (t ex bollen i spel och en provisorisk boll) och letar efter båda beror det på hur nära varandra de två bollarna är för att spelaren ska ha rätt till två separata tre-minuters söktider.

Om bollarna är i samma område där de samtidigt kan letas efter, tillåts spelaren bara tre minuter för att leta efter båda bollarna. Men om bollarna är i olika områden (t ex på motsatta sidorna av fairway) tillåts spelaren en tre-minuters söktid för var och en av bollarna.

Tillvägagångssättet och plikten när en spelare tar lättnad enligt Reglerna 17, 18 eller 19 genom att spela en boll från den plats varifrån det föregående slaget slogs (se Regel 14.6).

Begreppet slag och distans innebär att spelaren både:

• får ett slags plikt samt
• Förlorar varje fördel av vunnen distans mot hålet från den plats varifrån det föregående slaget slogs.

Ett område från vilket lättnad medges med ett slags plikt om spelarens boll stannar där.

Ett pliktområde är:

• Varje vattensamling på banan (oavsett om tävlingsledningen markerat den eller inte), såsom ett hav, en sjö, en damm, en älv, ett dike, ett öppet ytdräneringsdike eller något annat öppet vattendrag (även om det inte finns vatten där), och
• Varje annan del av banan som tävlingsledningen definierar som ett pliktområde.

Ett pliktområde är ett av de fem definierade områdena på banan.

Det finns två olika typer av pliktområden, som särskiljs av färgen som används för att markera dem:

• Gula pliktområden (markerade med gula linjer eller gula pinnar) ger spelaren två alternativ för lättnad (Regel 17.1d(1) och (2)).
• Röda pliktområden (markerade med röda linjer eller röda pinnar) ger spelaren ett extra alternativ för lättnad i sidled (Regel 17.1d(3)), utöver de två alternativ för lättnad som finns för gula pliktområden.

Om färgen för ett pliktområde inte har markerats eller angetts av tävlingsledningen, ska det betraktas som ett rött pliktområde.

Gränsen för ett pliktområde sträcker sig både upp från marken och ner under marken:

• Detta innebär att all mark och allt annat (t.ex. varje naturligt eller konstgjort föremål) innanför gränsen är del av pliktområdet, oavsett om det är på, över eller under markytan.
• Om ett föremål är både innanför och utanför gränsen (t.ex. en bro över pliktområdet eller ett träd som är rotat innanför gränsen med grenar som sträcker sig utanför gränsen eller omvänt) är bara den del av föremålet som är innanför gränsen en del av pliktområdet.

Gränsen för ett pliktområde bör definieras av pinnar, linjer eller fysiska kännetecken:

• Pinnar: När gränsen för ett pliktområde definieras av pinnar, bestäms den av linjen mellan pinnarnas yttre punkter i marknivå, och pinnarna är inne i pliktområdet.
• Linjer: När gränsen för ett pliktområde definieras av en målad linje på marken, bestäms den av linjens utsida, och själva linjen är inne i pliktområdet.
• Fysiska kännetecken: När gränsen identifieras av fysiska kännetecken (t.ex. en strandlinje, ett ökenområde eller en stödmur), bör tävlingsledningen ange hur gränsen för pliktområdet ska definieras.

När gränsen för ett pliktområde definieras av linjer eller fysiska kännetecken, kan pinnar användas för att visa var pliktområdet är, men de har ingen annan betydelse.

När gränsen för en vattensamling inte är definierad av tävlingsledningen, definieras gränsen för det pliktområdet av dess naturliga gränser (d v s där marken börjar slutta neråt för att bilda den fördjupning som kan innehålla vatten).

Om ett öppet vattendrag vanligtvis inte innehåller vatten (t.ex. ett dräneringsdike eller avrinningsområde som är torrt utom vid regnperioder), kan tävlingsledningen definiera det området som en del av spelfältet (vilket innebär att det inte är ett pliktområde).

Normen för att avgöra vad som hänt med en spelares boll – till exempel, om bollen har stannat i ett pliktområde, om den har rubbats eller vad som fick den att rubbas.

Känt eller så gott som säkert innebär mer än enbart möjligt eller troligt. Det betyder antingen:

• Det finns avgörande bevis för att händelsen i fråga har ägt rum med spelarens boll, t ex när spelaren eller andra vittnen har sett det hända, eller
• även om det finns det minsta utrymme för tvivel, visar all rimlig tillgänglig information att sannolikheten för att händelsen i fråga har inträffat är minst 95 %.

”All rimligtvis tillgänglig information” omfattar all den information som spelaren känner till och all annan information han/hon kan få med rimlig ansträngning och utan otillbörligt dröjsmål.

Känt eller så gott som säkert/1 – Att använda ”Känt eller så gott som säkert” norm när boll rubbas

När det inte är ”känt” vad som fick bollen att rubbas måste all rimligtvis tillgänglig information övervägas och fakta måste utvärderas för att bestämma om det är ”så gott som säkert” att spelaren, motspelaren eller något utomstående fick bollen att rubbas.

Beroende på omständigheterna kan rimligtvis tillgänglig information innefatta, men är inte begränsad till:

• effekten av varje handling som utförs nära bollen (t ex att röra på lösa naturföremål, övningssvingar, att grunda klubban och att ta en stans),
• tid som förflutit mellan sådana handlingar och bollens rörelse,
• bollens läge innan den rubbades (t ex på en fairway, liggande ovanpå längre gräs, på en ojämnhet  på markytan eller på greenen),
• förhållanden på marken i närheten av bollen (t ex lutningsgrad eller närvaro av ojämnheter på markytan etc.) och
• vindhastighet och vindriktning, regn och andra väderförhållanden.

Känt eller så gott som säkert/2 – Så gott som säkert är utan betydelse om det uppenbaras efter att treminuters söktid tar slut

Att bestämma om det är känt eller så gott som säkert måste grundas på fakta som spelaren kände till när tiden för treminuters söktiden tar slut.

Exempel på när spelaren senare upptäckter saknar betydelse när:

• en spelares utslag blir liggande i ett område med hög ruff och ett stort hål gjort av djur. Efter ett treminuters letande, fastställs det att det inte är känt eller så gott som säkert att bollen är i hålet som gjorts av ett djur. När spelaren återvänder till tee hittas bollen i hålet som gjorts av ett djur.
• Även om spelaren ännu inte satt en annan boll i spel måste spelaren ta lättnad med slag och distans för en förlorad boll (Regel 18.2.b – Vad man ska göra när en boll är förlorad eller out of bounds) eftersom det inte var känt eller så gott som säkert att bollen var i hålet som gjorts av ett djur när söktiden tog slut.
• en spelare kan inte hitta sin boll och tror att den kan ha tagits upp av en åskådare (utomstående) men det finns inte tillräckligt med bevis för att detta ska vara så gott som säkert. Strax efter att treminuters söktiden tar slut upptäcks att en åskådare har spelarens boll.

Spelaren måste ta lättnad med slag och distans för en förlorad boll (Regel 18.2) eftersom rörelsen som orsakats av den utomstående inte blev känd förrän efter att söktiden tog slut.

Känt eller så gott som säkert/3 – Spelare omedveten om att boll spelats av annan spelare

Det måste vara känt eller så gott som säkert att en spelares boll spelats av en annan spelare som en fel boll för att behandla den som om den rubbats.

Till exempel, i slagspel slår spelare A och spelare B sina utslag till ungefär samma plats. Spelare A hittar en boll och spelar den. Spelare B går framåt för att leta efter sin boll, men kan inte hitta den. Efter tre minuter börjar spelare B att gå tillbaka till tee för att spela en annan boll. På väg dit hittar spelare B spelare A:s boll och vet då att spelare A av misstag har spelat spelare B:s boll.

Spelare A får den allmänna plikten för att spela en fel boll och måste sedan spela sin egen boll (Regel 6.3c). Spelare A:s boll var inte förlorad även om båda spelarna letade efter den i tre minuter eftersom spelare A inte började leta efter sin boll; letandet var efter spelare B:s boll. Vad beträffar spelare B:s boll var spelare B:s ursprungliga boll förlorad och spelaren måste sätta en ny boll i spel med plikten slag och distans (Regel 18.2b), eftersom det inte var känt eller så gott som säkert när treminuters söktiden tog slut att bollen spelats av en annan spelare.

Ett område från vilket lättnad medges med ett slags plikt om spelarens boll stannar där.

Ett pliktområde är:

• Varje vattensamling på banan (oavsett om tävlingsledningen markerat den eller inte), såsom ett hav, en sjö, en damm, en älv, ett dike, ett öppet ytdräneringsdike eller något annat öppet vattendrag (även om det inte finns vatten där), och
• Varje annan del av banan som tävlingsledningen definierar som ett pliktområde.

Ett pliktområde är ett av de fem definierade områdena på banan.

Det finns två olika typer av pliktområden, som särskiljs av färgen som används för att markera dem:

• Gula pliktområden (markerade med gula linjer eller gula pinnar) ger spelaren två alternativ för lättnad (Regel 17.1d(1) och (2)).
• Röda pliktområden (markerade med röda linjer eller röda pinnar) ger spelaren ett extra alternativ för lättnad i sidled (Regel 17.1d(3)), utöver de två alternativ för lättnad som finns för gula pliktområden.

Om färgen för ett pliktområde inte har markerats eller angetts av tävlingsledningen, ska det betraktas som ett rött pliktområde.

Gränsen för ett pliktområde sträcker sig både upp från marken och ner under marken:

• Detta innebär att all mark och allt annat (t.ex. varje naturligt eller konstgjort föremål) innanför gränsen är del av pliktområdet, oavsett om det är på, över eller under markytan.
• Om ett föremål är både innanför och utanför gränsen (t.ex. en bro över pliktområdet eller ett träd som är rotat innanför gränsen med grenar som sträcker sig utanför gränsen eller omvänt) är bara den del av föremålet som är innanför gränsen en del av pliktområdet.

Gränsen för ett pliktområde bör definieras av pinnar, linjer eller fysiska kännetecken:

• Pinnar: När gränsen för ett pliktområde definieras av pinnar, bestäms den av linjen mellan pinnarnas yttre punkter i marknivå, och pinnarna är inne i pliktområdet.
• Linjer: När gränsen för ett pliktområde definieras av en målad linje på marken, bestäms den av linjens utsida, och själva linjen är inne i pliktområdet.
• Fysiska kännetecken: När gränsen identifieras av fysiska kännetecken (t.ex. en strandlinje, ett ökenområde eller en stödmur), bör tävlingsledningen ange hur gränsen för pliktområdet ska definieras.

När gränsen för ett pliktområde definieras av linjer eller fysiska kännetecken, kan pinnar användas för att visa var pliktområdet är, men de har ingen annan betydelse.

När gränsen för en vattensamling inte är definierad av tävlingsledningen, definieras gränsen för det pliktområdet av dess naturliga gränser (d v s där marken börjar slutta neråt för att bilda den fördjupning som kan innehålla vatten).

Om ett öppet vattendrag vanligtvis inte innehåller vatten (t.ex. ett dräneringsdike eller avrinningsområde som är torrt utom vid regnperioder), kan tävlingsledningen definiera det området som en del av spelfältet (vilket innebär att det inte är ett pliktområde).

Den framåtriktade rörelsen med klubban som görs för att slå bollen.

Men ett slag har inte utförts om spelaren:

• under nersvingen bestämmer sig för att inte slå mot bollen och undviker att göra detta genom att avsiktligt stoppa klubbhuvudet innan det når bollen eller, om detta inte går, genom att avsiktligt missa bollen.
• Oavsiktligt träffar bollen vid en provsving eller vid förberedelsen för ett slag.

När reglerna hänvisar till att ”spela en boll”, innebär det detsamma som att slå ett slag.

Spelarens score på ett hål eller en rond anges som ett antal ”slag”, vilket betyder alla slag som slagits och varje pliktslag. (se Regel 3.1c).

Slag/1 – Avgöra om ett slag har utförts

Om en spelare påbörjar nersvingen med en klubba med avsikt att slå bollen räknas spelarens handling som ett slag när:

• Klubbhuvudet böjs åt sidan eller stoppas av något utomstående (såsom en trädgren), oavsett om bollen träffas eller inte.
• Klubbhuvudet släpper från skaftet under nersvingen och spelaren fortsätter nersvingen med enbart skaftet, oavsett om bollen träffas av skaftet eller inte.
• Klubbhuvudet släpper från skaftet under nersvingen och spelaren fortsätter nersvingen med enbart skaftet, när klubbhuvudet faller och träffar bollen.

Spelarens handlingar räknas inte som ett slag i följande situationer:

• Under nersvingen släpper en spelares klubbhuvud från skaftet. Spelaren stoppar nersvingen kort om bollen, men klubbhuvudet faller och träffar och rubbar bollen.
• Under baksvingen släpper en spelares klubbhuvud från skaftet. Spelaren fullföljer nersvingen med skaftet men träffar inte bollen.
• En boll har fastnat i en trädgren bortom en klubbas räckvidd. Om spelaren rubbar bollen genom att slå på en lägre del av grenen i stället för på bollen gäller Regel 9.4 (Bollen lyft eller rubbad av spelaren).

Att hålla bollen och släppa den så att den faller genom luften, med avsikt att bollen ska bli i spel.

Om spelaren släpper en boll utan avsikt att den ska bli i spel, har bollen inte droppats och är inte i spel (se Regel 14.4).

Varje lättnadsregel fastställer ett specifikt lättnadsområde där bollen måste droppas och stanna.

När lättnad tas, måste spelaren släppa bollen från ett läge i knähöjd så att bollen:

• faller rakt ned, utan att spelaren kastar, roterar eller rullar den eller utför någon annan rörelse som skulle kunna påverka var bollen stannar och
• Inte vidrör någon del av spelarens kropp eller utrustning, innan den träffar marken (se Regel 14.3b).

Området där en spelare måste droppa en boll när lättnad tas enligt en regel. Varje lättnadsregel kräver att spelaren använder ett särskilt lättnadsområde, vars storlek och läge grundas på dessa tre faktorer:

• Referenspunkt: Den punkt från vilken storleken på lättnadsområdet mäts upp.
• Storlek på lättnadsområde mätt från referenspunkt: Lättnadsområdet är antingen en eller två klubblängder från referenspunkten, men med vissa begränsningar:
• Begränsningar för lättnadsområde: Läget för lättnadsområdet kan begränsas på ett eller flera sätt, till exempel så att:
• Det bara finns inom vissa definierade områden på banan, t ex bara på spelfältet, inte i en bunker eller i ett pliktområde,
• Det inte är närmare hålet än referenspunkten eller måste vara utanför ett pliktområde eller en bunker som man tar lättnad från eller
• det inte föreligger störande inverkan (som den definieras i den specifika regeln) från förhållandet från vilket lättnad tas.

När klubblängder används för att bestämma storleken på lättnadsområdet, får spelaren mäta rakt över ett dike, grop eller liknande, och rakt över eller genom ett föremål (t ex träd, stängsel, mur, tunnel, dränering eller sprinklerlock), men det är inte tillåtet att mäta genom mark som naturligt sluttar uppåt eller nedåt.

Se Committee Procedures, Section 2I  (Tävlingsledningen kan välja att tillåta eller kräva av spelaren att använda en droppzon som lättnadsområde när viss lättnad tas).

Klargörande - Avgöra om en boll är i ett lättnadsområde

När det ska bestämmas om en boll har blivit liggande inom ett lättnadsområde (dvs. antingen inom en eller två klubblängder från referenspunkten beroende på den regel som tillämpas), är bollen i lättnadsområdet om någon del av bollen är inom en- eller två klubblängders avståndet. Men, en boll är inte lättnadsområdet om någon del av bollen är närmare hålet än referenspunkten eller när någon del av bollen har störande inverkan från det förhållande från vilket lättnad tas.
(Klargörande tillagt 12/2018)

Slutpunkten på greenen för hålet som spelas:

• - Hålet måste vara 108 mm (4 ¼ inches) i diameter och minst 101,6 mm (4 inches) djupt.
• - Om en hålkopp används, får dess yttre diameter inte överstiga 108 mm (4 ¼ inches). Hålkoppen måste vara nedsänkt minst 25,4 mm (1 inch) under greenens yta, om inte markens beskaffenhet kräver att den är närmare ytan.

Ordet ”hål” (när det inte används som en definition i kursiv stil) används genomgående i reglerna och avser då den del av banan som hör ihop med en specifik tee, green och hål. Spel på ett hål börjar från tee och slutar när bollen är hålad på green (eller när reglerna på annat sätt anger att hålet är avslutat).

Ett område från vilket lättnad medges med ett slags plikt om spelarens boll stannar där.

Ett pliktområde är:

• Varje vattensamling på banan (oavsett om tävlingsledningen markerat den eller inte), såsom ett hav, en sjö, en damm, en älv, ett dike, ett öppet ytdräneringsdike eller något annat öppet vattendrag (även om det inte finns vatten där), och
• Varje annan del av banan som tävlingsledningen definierar som ett pliktområde.

Ett pliktområde är ett av de fem definierade områdena på banan.

Det finns två olika typer av pliktområden, som särskiljs av färgen som används för att markera dem:

• Gula pliktområden (markerade med gula linjer eller gula pinnar) ger spelaren två alternativ för lättnad (Regel 17.1d(1) och (2)).
• Röda pliktområden (markerade med röda linjer eller röda pinnar) ger spelaren ett extra alternativ för lättnad i sidled (Regel 17.1d(3)), utöver de två alternativ för lättnad som finns för gula pliktområden.

Om färgen för ett pliktområde inte har markerats eller angetts av tävlingsledningen, ska det betraktas som ett rött pliktområde.

Gränsen för ett pliktområde sträcker sig både upp från marken och ner under marken:

• Detta innebär att all mark och allt annat (t.ex. varje naturligt eller konstgjort föremål) innanför gränsen är del av pliktområdet, oavsett om det är på, över eller under markytan.
• Om ett föremål är både innanför och utanför gränsen (t.ex. en bro över pliktområdet eller ett träd som är rotat innanför gränsen med grenar som sträcker sig utanför gränsen eller omvänt) är bara den del av föremålet som är innanför gränsen en del av pliktområdet.

Gränsen för ett pliktområde bör definieras av pinnar, linjer eller fysiska kännetecken:

• Pinnar: När gränsen för ett pliktområde definieras av pinnar, bestäms den av linjen mellan pinnarnas yttre punkter i marknivå, och pinnarna är inne i pliktområdet.
• Linjer: När gränsen för ett pliktområde definieras av en målad linje på marken, bestäms den av linjens utsida, och själva linjen är inne i pliktområdet.
• Fysiska kännetecken: När gränsen identifieras av fysiska kännetecken (t.ex. en strandlinje, ett ökenområde eller en stödmur), bör tävlingsledningen ange hur gränsen för pliktområdet ska definieras.

När gränsen för ett pliktområde definieras av linjer eller fysiska kännetecken, kan pinnar användas för att visa var pliktområdet är, men de har ingen annan betydelse.

När gränsen för en vattensamling inte är definierad av tävlingsledningen, definieras gränsen för det pliktområdet av dess naturliga gränser (d v s där marken börjar slutta neråt för att bilda den fördjupning som kan innehålla vatten).

Om ett öppet vattendrag vanligtvis inte innehåller vatten (t.ex. ett dräneringsdike eller avrinningsområde som är torrt utom vid regnperioder), kan tävlingsledningen definiera det området som en del av spelfältet (vilket innebär att det inte är ett pliktområde).

Hela det spelområde innanför de gränser som fastställts av tävlingsledningen:

• Alla områden innanför banans gräns är på banan och del av banan.
• Alla områden utanför banans gräns är out of bounds och inte del av banan.
• Banans gräns sträcker sig både upp ovanför marken och ner under marken.

Banan utgörs av de fem definieradeområdena på banan.

Slutpunkten på greenen för hålet som spelas:

• - Hålet måste vara 108 mm (4 ¼ inches) i diameter och minst 101,6 mm (4 inches) djupt.
• - Om en hålkopp används, får dess yttre diameter inte överstiga 108 mm (4 ¼ inches). Hålkoppen måste vara nedsänkt minst 25,4 mm (1 inch) under greenens yta, om inte markens beskaffenhet kräver att den är närmare ytan.

Ordet ”hål” (när det inte används som en definition i kursiv stil) används genomgående i reglerna och avser då den del av banan som hör ihop med en specifik tee, green och hål. Spel på ett hål börjar från tee och slutar när bollen är hålad på green (eller när reglerna på annat sätt anger att hålet är avslutat).

Ett föremål som används för att höja upp bollen från marken när man spelar från tee. Den får inte vara längre än 101,6 mm (fyra inches) och måste överensstämma med Utrustningsreglerna (Equipment Rules).

Att hålla bollen och släppa den så att den faller genom luften, med avsikt att bollen ska bli i spel.

Om spelaren släpper en boll utan avsikt att den ska bli i spel, har bollen inte droppats och är inte i spel (se Regel 14.4).

Varje lättnadsregel fastställer ett specifikt lättnadsområde där bollen måste droppas och stanna.

När lättnad tas, måste spelaren släppa bollen från ett läge i knähöjd så att bollen:

• faller rakt ned, utan att spelaren kastar, roterar eller rullar den eller utför någon annan rörelse som skulle kunna påverka var bollen stannar och
• Inte vidrör någon del av spelarens kropp eller utrustning, innan den träffar marken (se Regel 14.3b).

Slutpunkten på greenen för hålet som spelas:

• - Hålet måste vara 108 mm (4 ¼ inches) i diameter och minst 101,6 mm (4 inches) djupt.
• - Om en hålkopp används, får dess yttre diameter inte överstiga 108 mm (4 ¼ inches). Hålkoppen måste vara nedsänkt minst 25,4 mm (1 inch) under greenens yta, om inte markens beskaffenhet kräver att den är närmare ytan.

Ordet ”hål” (när det inte används som en definition i kursiv stil) används genomgående i reglerna och avser då den del av banan som hör ihop med en specifik tee, green och hål. Spel på ett hål börjar från tee och slutar när bollen är hålad på green (eller när reglerna på annat sätt anger att hålet är avslutat).

Att hålla bollen och släppa den så att den faller genom luften, med avsikt att bollen ska bli i spel.

Om spelaren släpper en boll utan avsikt att den ska bli i spel, har bollen inte droppats och är inte i spel (se Regel 14.4).

Varje lättnadsregel fastställer ett specifikt lättnadsområde där bollen måste droppas och stanna.

När lättnad tas, måste spelaren släppa bollen från ett läge i knähöjd så att bollen:

• faller rakt ned, utan att spelaren kastar, roterar eller rullar den eller utför någon annan rörelse som skulle kunna påverka var bollen stannar och
• Inte vidrör någon del av spelarens kropp eller utrustning, innan den träffar marken (se Regel 14.3b).

Längden på den längsta av de 14 (eller färre) klubbor som spelaren har under ronden, (som tillåts enligt Regel 4.1b(1)), med undantag för en putter.

Om, till exempel, den längsta klubban (med undantag för en putter) som en spelare har under en rond är en 43 inches (109,22 centimeters) driver, så är en klubblängd 43 inches för den spelaren under denronden.

Klubblängder används för att definiera spelarens tee på varje hål och för att definiera storleken på spelarens lättnadsområde när lättnad tas enligt en regel.

Klubblängd/1 - Innebörden av ”klubblängd” vid mätning

Vid mätning för att bestämma ett lättnadsområde, används hela klubbans längd, med början vid klubbans tå och med slutet vid greppets topp. Men om det sitter en headcover på klubban eller om den har något som sitter på greppets ände får inte något av dessa användas som en del av klubban när den används för mätning.

Klubblängd/2 – Hur ska det mätas när längsta klubban bryts av

Om den längsta klubban en spelare har under en rond bryts av, fortsätter den brutna klubban att användas för att bestämma storleken på spelarens lättnadsområden. Men om den längsta klubban bryts av och spelaren har rätt att ersätta den med en annan klubba (Undantag till Regel 4.1b(3)) och spelaren gör så anses inte längre den avbrutna klubban vara spelarens längsta klubba.

Om en spelare startar en rond med färre än 14 klubbor och bestämmer sig för att lägga till en annan klubba som är längre än de klubbor spelaren startade med, används den tillagda klubban för mätning, så länge den inte är en putter.

Klargörande – Innebörden av ”klubblängd” vid spel med partner

I spelformer med partner får, endera partnerns längsta klubba med undantag för en putter, användas för att definiera tee eller bestämma storleken på ett lättnadsområde.
(Klargörande tillagt 12/2018)

Slutpunkten på greenen för hålet som spelas:

• - Hålet måste vara 108 mm (4 ¼ inches) i diameter och minst 101,6 mm (4 inches) djupt.
• - Om en hålkopp används, får dess yttre diameter inte överstiga 108 mm (4 ¼ inches). Hålkoppen måste vara nedsänkt minst 25,4 mm (1 inch) under greenens yta, om inte markens beskaffenhet kräver att den är närmare ytan.

Ordet ”hål” (när det inte används som en definition i kursiv stil) används genomgående i reglerna och avser då den del av banan som hör ihop med en specifik tee, green och hål. Spel på ett hål börjar från tee och slutar när bollen är hålad på green (eller när reglerna på annat sätt anger att hålet är avslutat).

De fem definierade områden som banan består av:

• Spelfältet
• Den tee som spelaren måste spela från när han/hon påbörjar spelet av hålet,
• Alla pliktområden,
• Alla bunkrar, och
• Greenen på det hål som spelaren spelar.

Ett område från vilket lättnad medges med ett slags plikt om spelarens boll stannar där.

Ett pliktområde är:

• Varje vattensamling på banan (oavsett om tävlingsledningen markerat den eller inte), såsom ett hav, en sjö, en damm, en älv, ett dike, ett öppet ytdräneringsdike eller något annat öppet vattendrag (även om det inte finns vatten där), och
• Varje annan del av banan som tävlingsledningen definierar som ett pliktområde.

Ett pliktområde är ett av de fem definierade områdena på banan.

Det finns två olika typer av pliktområden, som särskiljs av färgen som används för att markera dem:

• Gula pliktområden (markerade med gula linjer eller gula pinnar) ger spelaren två alternativ för lättnad (Regel 17.1d(1) och (2)).
• Röda pliktområden (markerade med röda linjer eller röda pinnar) ger spelaren ett extra alternativ för lättnad i sidled (Regel 17.1d(3)), utöver de två alternativ för lättnad som finns för gula pliktområden.

Om färgen för ett pliktområde inte har markerats eller angetts av tävlingsledningen, ska det betraktas som ett rött pliktområde.

Gränsen för ett pliktområde sträcker sig både upp från marken och ner under marken:

• Detta innebär att all mark och allt annat (t.ex. varje naturligt eller konstgjort föremål) innanför gränsen är del av pliktområdet, oavsett om det är på, över eller under markytan.
• Om ett föremål är både innanför och utanför gränsen (t.ex. en bro över pliktområdet eller ett träd som är rotat innanför gränsen med grenar som sträcker sig utanför gränsen eller omvänt) är bara den del av föremålet som är innanför gränsen en del av pliktområdet.

Gränsen för ett pliktområde bör definieras av pinnar, linjer eller fysiska kännetecken:

• Pinnar: När gränsen för ett pliktområde definieras av pinnar, bestäms den av linjen mellan pinnarnas yttre punkter i marknivå, och pinnarna är inne i pliktområdet.
• Linjer: När gränsen för ett pliktområde definieras av en målad linje på marken, bestäms den av linjens utsida, och själva linjen är inne i pliktområdet.
• Fysiska kännetecken: När gränsen identifieras av fysiska kännetecken (t.ex. en strandlinje, ett ökenområde eller en stödmur), bör tävlingsledningen ange hur gränsen för pliktområdet ska definieras.

När gränsen för ett pliktområde definieras av linjer eller fysiska kännetecken, kan pinnar användas för att visa var pliktområdet är, men de har ingen annan betydelse.

När gränsen för en vattensamling inte är definierad av tävlingsledningen, definieras gränsen för det pliktområdet av dess naturliga gränser (d v s där marken börjar slutta neråt för att bilda den fördjupning som kan innehålla vatten).

Om ett öppet vattendrag vanligtvis inte innehåller vatten (t.ex. ett dräneringsdike eller avrinningsområde som är torrt utom vid regnperioder), kan tävlingsledningen definiera det området som en del av spelfältet (vilket innebär att det inte är ett pliktområde).

De fem definierade områden som banan består av:

• Spelfältet
• Den tee som spelaren måste spela från när han/hon påbörjar spelet av hålet,
• Alla pliktområden,
• Alla bunkrar, och
• Greenen på det hål som spelaren spelar.

Längden på den längsta av de 14 (eller färre) klubbor som spelaren har under ronden, (som tillåts enligt Regel 4.1b(1)), med undantag för en putter.

Om, till exempel, den längsta klubban (med undantag för en putter) som en spelare har under en rond är en 43 inches (109,22 centimeters) driver, så är en klubblängd 43 inches för den spelaren under denronden.

Klubblängder används för att definiera spelarens tee på varje hål och för att definiera storleken på spelarens lättnadsområde när lättnad tas enligt en regel.

Klubblängd/1 - Innebörden av ”klubblängd” vid mätning

Vid mätning för att bestämma ett lättnadsområde, används hela klubbans längd, med början vid klubbans tå och med slutet vid greppets topp. Men om det sitter en headcover på klubban eller om den har något som sitter på greppets ände får inte något av dessa användas som en del av klubban när den används för mätning.

Klubblängd/2 – Hur ska det mätas när längsta klubban bryts av

Om den längsta klubban en spelare har under en rond bryts av, fortsätter den brutna klubban att användas för att bestämma storleken på spelarens lättnadsområden. Men om den längsta klubban bryts av och spelaren har rätt att ersätta den med en annan klubba (Undantag till Regel 4.1b(3)) och spelaren gör så anses inte längre den avbrutna klubban vara spelarens längsta klubba.

Om en spelare startar en rond med färre än 14 klubbor och bestämmer sig för att lägga till en annan klubba som är längre än de klubbor spelaren startade med, används den tillagda klubban för mätning, så länge den inte är en putter.

Klargörande – Innebörden av ”klubblängd” vid spel med partner

I spelformer med partner får, endera partnerns längsta klubba med undantag för en putter, användas för att definiera tee eller bestämma storleken på ett lättnadsområde.
(Klargörande tillagt 12/2018)

Området där en spelare måste droppa en boll när lättnad tas enligt en regel. Varje lättnadsregel kräver att spelaren använder ett särskilt lättnadsområde, vars storlek och läge grundas på dessa tre faktorer:

• Referenspunkt: Den punkt från vilken storleken på lättnadsområdet mäts upp.
• Storlek på lättnadsområde mätt från referenspunkt: Lättnadsområdet är antingen en eller två klubblängder från referenspunkten, men med vissa begränsningar:
• Begränsningar för lättnadsområde: Läget för lättnadsområdet kan begränsas på ett eller flera sätt, till exempel så att:
• Det bara finns inom vissa definierade områden på banan, t ex bara på spelfältet, inte i en bunker eller i ett pliktområde,
• Det inte är närmare hålet än referenspunkten eller måste vara utanför ett pliktområde eller en bunker som man tar lättnad från eller
• det inte föreligger störande inverkan (som den definieras i den specifika regeln) från förhållandet från vilket lättnad tas.

När klubblängder används för att bestämma storleken på lättnadsområdet, får spelaren mäta rakt över ett dike, grop eller liknande, och rakt över eller genom ett föremål (t ex träd, stängsel, mur, tunnel, dränering eller sprinklerlock), men det är inte tillåtet att mäta genom mark som naturligt sluttar uppåt eller nedåt.

Se Committee Procedures, Section 2I  (Tävlingsledningen kan välja att tillåta eller kräva av spelaren att använda en droppzon som lättnadsområde när viss lättnad tas).

Klargörande - Avgöra om en boll är i ett lättnadsområde

När det ska bestämmas om en boll har blivit liggande inom ett lättnadsområde (dvs. antingen inom en eller två klubblängder från referenspunkten beroende på den regel som tillämpas), är bollen i lättnadsområdet om någon del av bollen är inom en- eller två klubblängders avståndet. Men, en boll är inte lättnadsområdet om någon del av bollen är närmare hålet än referenspunkten eller när någon del av bollen har störande inverkan från det förhållande från vilket lättnad tas.
(Klargörande tillagt 12/2018)

De fem definierade områden som banan består av:

• Spelfältet
• Den tee som spelaren måste spela från när han/hon påbörjar spelet av hålet,
• Alla pliktområden,
• Alla bunkrar, och
• Greenen på det hål som spelaren spelar.

Att hålla bollen och släppa den så att den faller genom luften, med avsikt att bollen ska bli i spel.

Om spelaren släpper en boll utan avsikt att den ska bli i spel, har bollen inte droppats och är inte i spel (se Regel 14.4).

Varje lättnadsregel fastställer ett specifikt lättnadsområde där bollen måste droppas och stanna.

När lättnad tas, måste spelaren släppa bollen från ett läge i knähöjd så att bollen:

• faller rakt ned, utan att spelaren kastar, roterar eller rullar den eller utför någon annan rörelse som skulle kunna påverka var bollen stannar och
• Inte vidrör någon del av spelarens kropp eller utrustning, innan den träffar marken (se Regel 14.3b).

Området där en spelare måste droppa en boll när lättnad tas enligt en regel. Varje lättnadsregel kräver att spelaren använder ett särskilt lättnadsområde, vars storlek och läge grundas på dessa tre faktorer:

• Referenspunkt: Den punkt från vilken storleken på lättnadsområdet mäts upp.
• Storlek på lättnadsområde mätt från referenspunkt: Lättnadsområdet är antingen en eller två klubblängder från referenspunkten, men med vissa begränsningar:
• Begränsningar för lättnadsområde: Läget för lättnadsområdet kan begränsas på ett eller flera sätt, till exempel så att:
• Det bara finns inom vissa definierade områden på banan, t ex bara på spelfältet, inte i en bunker eller i ett pliktområde,
• Det inte är närmare hålet än referenspunkten eller måste vara utanför ett pliktområde eller en bunker som man tar lättnad från eller
• det inte föreligger störande inverkan (som den definieras i den specifika regeln) från förhållandet från vilket lättnad tas.

När klubblängder används för att bestämma storleken på lättnadsområdet, får spelaren mäta rakt över ett dike, grop eller liknande, och rakt över eller genom ett föremål (t ex träd, stängsel, mur, tunnel, dränering eller sprinklerlock), men det är inte tillåtet att mäta genom mark som naturligt sluttar uppåt eller nedåt.

Se Committee Procedures, Section 2I  (Tävlingsledningen kan välja att tillåta eller kräva av spelaren att använda en droppzon som lättnadsområde när viss lättnad tas).

Klargörande - Avgöra om en boll är i ett lättnadsområde

När det ska bestämmas om en boll har blivit liggande inom ett lättnadsområde (dvs. antingen inom en eller två klubblängder från referenspunkten beroende på den regel som tillämpas), är bollen i lättnadsområdet om någon del av bollen är inom en- eller två klubblängders avståndet. Men, en boll är inte lättnadsområdet om någon del av bollen är närmare hålet än referenspunkten eller när någon del av bollen har störande inverkan från det förhållande från vilket lättnad tas.
(Klargörande tillagt 12/2018)

Ett område från vilket lättnad medges med ett slags plikt om spelarens boll stannar där.

Ett pliktområde är:

• Varje vattensamling på banan (oavsett om tävlingsledningen markerat den eller inte), såsom ett hav, en sjö, en damm, en älv, ett dike, ett öppet ytdräneringsdike eller något annat öppet vattendrag (även om det inte finns vatten där), och
• Varje annan del av banan som tävlingsledningen definierar som ett pliktområde.

Ett pliktområde är ett av de fem definierade områdena på banan.

Det finns två olika typer av pliktområden, som särskiljs av färgen som används för att markera dem:

• Gula pliktområden (markerade med gula linjer eller gula pinnar) ger spelaren två alternativ för lättnad (Regel 17.1d(1) och (2)).
• Röda pliktområden (markerade med röda linjer eller röda pinnar) ger spelaren ett extra alternativ för lättnad i sidled (Regel 17.1d(3)), utöver de två alternativ för lättnad som finns för gula pliktområden.

Om färgen för ett pliktområde inte har markerats eller angetts av tävlingsledningen, ska det betraktas som ett rött pliktområde.

Gränsen för ett pliktområde sträcker sig både upp från marken och ner under marken:

• Detta innebär att all mark och allt annat (t.ex. varje naturligt eller konstgjort föremål) innanför gränsen är del av pliktområdet, oavsett om det är på, över eller under markytan.
• Om ett föremål är både innanför och utanför gränsen (t.ex. en bro över pliktområdet eller ett träd som är rotat innanför gränsen med grenar som sträcker sig utanför gränsen eller omvänt) är bara den del av föremålet som är innanför gränsen en del av pliktområdet.

Gränsen för ett pliktområde bör definieras av pinnar, linjer eller fysiska kännetecken:

• Pinnar: När gränsen för ett pliktområde definieras av pinnar, bestäms den av linjen mellan pinnarnas yttre punkter i marknivå, och pinnarna är inne i pliktområdet.
• Linjer: När gränsen för ett pliktområde definieras av en målad linje på marken, bestäms den av linjens utsida, och själva linjen är inne i pliktområdet.
• Fysiska kännetecken: När gränsen identifieras av fysiska kännetecken (t.ex. en strandlinje, ett ökenområde eller en stödmur), bör tävlingsledningen ange hur gränsen för pliktområdet ska definieras.

När gränsen för ett pliktområde definieras av linjer eller fysiska kännetecken, kan pinnar användas för att visa var pliktområdet är, men de har ingen annan betydelse.

När gränsen för en vattensamling inte är definierad av tävlingsledningen, definieras gränsen för det pliktområdet av dess naturliga gränser (d v s där marken börjar slutta neråt för att bilda den fördjupning som kan innehålla vatten).

Om ett öppet vattendrag vanligtvis inte innehåller vatten (t.ex. ett dräneringsdike eller avrinningsområde som är torrt utom vid regnperioder), kan tävlingsledningen definiera det området som en del av spelfältet (vilket innebär att det inte är ett pliktområde).

Att hålla bollen och släppa den så att den faller genom luften, med avsikt att bollen ska bli i spel.

Om spelaren släpper en boll utan avsikt att den ska bli i spel, har bollen inte droppats och är inte i spel (se Regel 14.4).

Varje lättnadsregel fastställer ett specifikt lättnadsområde där bollen måste droppas och stanna.

När lättnad tas, måste spelaren släppa bollen från ett läge i knähöjd så att bollen:

• faller rakt ned, utan att spelaren kastar, roterar eller rullar den eller utför någon annan rörelse som skulle kunna påverka var bollen stannar och
• Inte vidrör någon del av spelarens kropp eller utrustning, innan den träffar marken (se Regel 14.3b).

Området där en spelare måste droppa en boll när lättnad tas enligt en regel. Varje lättnadsregel kräver att spelaren använder ett särskilt lättnadsområde, vars storlek och läge grundas på dessa tre faktorer:

• Referenspunkt: Den punkt från vilken storleken på lättnadsområdet mäts upp.
• Storlek på lättnadsområde mätt från referenspunkt: Lättnadsområdet är antingen en eller två klubblängder från referenspunkten, men med vissa begränsningar:
• Begränsningar för lättnadsområde: Läget för lättnadsområdet kan begränsas på ett eller flera sätt, till exempel så att:
• Det bara finns inom vissa definierade områden på banan, t ex bara på spelfältet, inte i en bunker eller i ett pliktområde,
• Det inte är närmare hålet än referenspunkten eller måste vara utanför ett pliktområde eller en bunker som man tar lättnad från eller
• det inte föreligger störande inverkan (som den definieras i den specifika regeln) från förhållandet från vilket lättnad tas.

När klubblängder används för att bestämma storleken på lättnadsområdet, får spelaren mäta rakt över ett dike, grop eller liknande, och rakt över eller genom ett föremål (t ex träd, stängsel, mur, tunnel, dränering eller sprinklerlock), men det är inte tillåtet att mäta genom mark som naturligt sluttar uppåt eller nedåt.

Se Committee Procedures, Section 2I  (Tävlingsledningen kan välja att tillåta eller kräva av spelaren att använda en droppzon som lättnadsområde när viss lättnad tas).

Klargörande - Avgöra om en boll är i ett lättnadsområde

När det ska bestämmas om en boll har blivit liggande inom ett lättnadsområde (dvs. antingen inom en eller två klubblängder från referenspunkten beroende på den regel som tillämpas), är bollen i lättnadsområdet om någon del av bollen är inom en- eller två klubblängders avståndet. Men, en boll är inte lättnadsområdet om någon del av bollen är närmare hålet än referenspunkten eller när någon del av bollen har störande inverkan från det förhållande från vilket lättnad tas.
(Klargörande tillagt 12/2018)

Ett område från vilket lättnad medges med ett slags plikt om spelarens boll stannar där.

Ett pliktområde är:

• Varje vattensamling på banan (oavsett om tävlingsledningen markerat den eller inte), såsom ett hav, en sjö, en damm, en älv, ett dike, ett öppet ytdräneringsdike eller något annat öppet vattendrag (även om det inte finns vatten där), och
• Varje annan del av banan som tävlingsledningen definierar som ett pliktområde.

Ett pliktområde är ett av de fem definierade områdena på banan.

Det finns två olika typer av pliktområden, som särskiljs av färgen som används för att markera dem:

• Gula pliktområden (markerade med gula linjer eller gula pinnar) ger spelaren två alternativ för lättnad (Regel 17.1d(1) och (2)).
• Röda pliktområden (markerade med röda linjer eller röda pinnar) ger spelaren ett extra alternativ för lättnad i sidled (Regel 17.1d(3)), utöver de två alternativ för lättnad som finns för gula pliktområden.

Om färgen för ett pliktområde inte har markerats eller angetts av tävlingsledningen, ska det betraktas som ett rött pliktområde.

Gränsen för ett pliktområde sträcker sig både upp från marken och ner under marken:

• Detta innebär att all mark och allt annat (t.ex. varje naturligt eller konstgjort föremål) innanför gränsen är del av pliktområdet, oavsett om det är på, över eller under markytan.
• Om ett föremål är både innanför och utanför gränsen (t.ex. en bro över pliktområdet eller ett träd som är rotat innanför gränsen med grenar som sträcker sig utanför gränsen eller omvänt) är bara den del av föremålet som är innanför gränsen en del av pliktområdet.

Gränsen för ett pliktområde bör definieras av pinnar, linjer eller fysiska kännetecken:

• Pinnar: När gränsen för ett pliktområde definieras av pinnar, bestäms den av linjen mellan pinnarnas yttre punkter i marknivå, och pinnarna är inne i pliktområdet.
• Linjer: När gränsen för ett pliktområde definieras av en målad linje på marken, bestäms den av linjens utsida, och själva linjen är inne i pliktområdet.
• Fysiska kännetecken: När gränsen identifieras av fysiska kännetecken (t.ex. en strandlinje, ett ökenområde eller en stödmur), bör tävlingsledningen ange hur gränsen för pliktområdet ska definieras.

När gränsen för ett pliktområde definieras av linjer eller fysiska kännetecken, kan pinnar användas för att visa var pliktområdet är, men de har ingen annan betydelse.

När gränsen för en vattensamling inte är definierad av tävlingsledningen, definieras gränsen för det pliktområdet av dess naturliga gränser (d v s där marken börjar slutta neråt för att bilda den fördjupning som kan innehålla vatten).

Om ett öppet vattendrag vanligtvis inte innehåller vatten (t.ex. ett dräneringsdike eller avrinningsområde som är torrt utom vid regnperioder), kan tävlingsledningen definiera det området som en del av spelfältet (vilket innebär att det inte är ett pliktområde).

Längden på den längsta av de 14 (eller färre) klubbor som spelaren har under ronden, (som tillåts enligt Regel 4.1b(1)), med undantag för en putter.

Om, till exempel, den längsta klubban (med undantag för en putter) som en spelare har under en rond är en 43 inches (109,22 centimeters) driver, så är en klubblängd 43 inches för den spelaren under denronden.

Klubblängder används för att definiera spelarens tee på varje hål och för att definiera storleken på spelarens lättnadsområde när lättnad tas enligt en regel.

Klubblängd/1 - Innebörden av ”klubblängd” vid mätning

Vid mätning för att bestämma ett lättnadsområde, används hela klubbans längd, med början vid klubbans tå och med slutet vid greppets topp. Men om det sitter en headcover på klubban eller om den har något som sitter på greppets ände får inte något av dessa användas som en del av klubban när den används för mätning.

Klubblängd/2 – Hur ska det mätas när längsta klubban bryts av

Om den längsta klubban en spelare har under en rond bryts av, fortsätter den brutna klubban att användas för att bestämma storleken på spelarens lättnadsområden. Men om den längsta klubban bryts av och spelaren har rätt att ersätta den med en annan klubba (Undantag till Regel 4.1b(3)) och spelaren gör så anses inte längre den avbrutna klubban vara spelarens längsta klubba.

Om en spelare startar en rond med färre än 14 klubbor och bestämmer sig för att lägga till en annan klubba som är längre än de klubbor spelaren startade med, används den tillagda klubban för mätning, så länge den inte är en putter.

Klargörande – Innebörden av ”klubblängd” vid spel med partner

I spelformer med partner får, endera partnerns längsta klubba med undantag för en putter, användas för att definiera tee eller bestämma storleken på ett lättnadsområde.
(Klargörande tillagt 12/2018)

Slutpunkten på greenen för hålet som spelas:

• - Hålet måste vara 108 mm (4 ¼ inches) i diameter och minst 101,6 mm (4 inches) djupt.
• - Om en hålkopp används, får dess yttre diameter inte överstiga 108 mm (4 ¼ inches). Hålkoppen måste vara nedsänkt minst 25,4 mm (1 inch) under greenens yta, om inte markens beskaffenhet kräver att den är närmare ytan.

Ordet ”hål” (när det inte används som en definition i kursiv stil) används genomgående i reglerna och avser då den del av banan som hör ihop med en specifik tee, green och hål. Spel på ett hål börjar från tee och slutar när bollen är hålad på green (eller när reglerna på annat sätt anger att hålet är avslutat).

De fem definierade områden som banan består av:

• Spelfältet
• Den tee som spelaren måste spela från när han/hon påbörjar spelet av hålet,
• Alla pliktområden,
• Alla bunkrar, och
• Greenen på det hål som spelaren spelar.

De fem definierade områden som banan består av:

• Spelfältet
• Den tee som spelaren måste spela från när han/hon påbörjar spelet av hålet,
• Alla pliktområden,
• Alla bunkrar, och
• Greenen på det hål som spelaren spelar.

Ett område från vilket lättnad medges med ett slags plikt om spelarens boll stannar där.

Ett pliktområde är:

• Varje vattensamling på banan (oavsett om tävlingsledningen markerat den eller inte), såsom ett hav, en sjö, en damm, en älv, ett dike, ett öppet ytdräneringsdike eller något annat öppet vattendrag (även om det inte finns vatten där), och
• Varje annan del av banan som tävlingsledningen definierar som ett pliktområde.

Ett pliktområde är ett av de fem definierade områdena på banan.

Det finns två olika typer av pliktområden, som särskiljs av färgen som används för att markera dem:

• Gula pliktområden (markerade med gula linjer eller gula pinnar) ger spelaren två alternativ för lättnad (Regel 17.1d(1) och (2)).
• Röda pliktområden (markerade med röda linjer eller röda pinnar) ger spelaren ett extra alternativ för lättnad i sidled (Regel 17.1d(3)), utöver de två alternativ för lättnad som finns för gula pliktområden.

Om färgen för ett pliktområde inte har markerats eller angetts av tävlingsledningen, ska det betraktas som ett rött pliktområde.

Gränsen för ett pliktområde sträcker sig både upp från marken och ner under marken:

• Detta innebär att all mark och allt annat (t.ex. varje naturligt eller konstgjort föremål) innanför gränsen är del av pliktområdet, oavsett om det är på, över eller under markytan.
• Om ett föremål är både innanför och utanför gränsen (t.ex. en bro över pliktområdet eller ett träd som är rotat innanför gränsen med grenar som sträcker sig utanför gränsen eller omvänt) är bara den del av föremålet som är innanför gränsen en del av pliktområdet.

Gränsen för ett pliktområde bör definieras av pinnar, linjer eller fysiska kännetecken:

• Pinnar: När gränsen för ett pliktområde definieras av pinnar, bestäms den av linjen mellan pinnarnas yttre punkter i marknivå, och pinnarna är inne i pliktområdet.
• Linjer: När gränsen för ett pliktområde definieras av en målad linje på marken, bestäms den av linjens utsida, och själva linjen är inne i pliktområdet.
• Fysiska kännetecken: När gränsen identifieras av fysiska kännetecken (t.ex. en strandlinje, ett ökenområde eller en stödmur), bör tävlingsledningen ange hur gränsen för pliktområdet ska definieras.

När gränsen för ett pliktområde definieras av linjer eller fysiska kännetecken, kan pinnar användas för att visa var pliktområdet är, men de har ingen annan betydelse.

När gränsen för en vattensamling inte är definierad av tävlingsledningen, definieras gränsen för det pliktområdet av dess naturliga gränser (d v s där marken börjar slutta neråt för att bilda den fördjupning som kan innehålla vatten).

Om ett öppet vattendrag vanligtvis inte innehåller vatten (t.ex. ett dräneringsdike eller avrinningsområde som är torrt utom vid regnperioder), kan tävlingsledningen definiera det området som en del av spelfältet (vilket innebär att det inte är ett pliktområde).

De fem definierade områden som banan består av:

• Spelfältet
• Den tee som spelaren måste spela från när han/hon påbörjar spelet av hålet,
• Alla pliktområden,
• Alla bunkrar, och
• Greenen på det hål som spelaren spelar.

Längden på den längsta av de 14 (eller färre) klubbor som spelaren har under ronden, (som tillåts enligt Regel 4.1b(1)), med undantag för en putter.

Om, till exempel, den längsta klubban (med undantag för en putter) som en spelare har under en rond är en 43 inches (109,22 centimeters) driver, så är en klubblängd 43 inches för den spelaren under denronden.

Klubblängder används för att definiera spelarens tee på varje hål och för att definiera storleken på spelarens lättnadsområde när lättnad tas enligt en regel.

Klubblängd/1 - Innebörden av ”klubblängd” vid mätning

Vid mätning för att bestämma ett lättnadsområde, används hela klubbans längd, med början vid klubbans tå och med slutet vid greppets topp. Men om det sitter en headcover på klubban eller om den har något som sitter på greppets ände får inte något av dessa användas som en del av klubban när den används för mätning.

Klubblängd/2 – Hur ska det mätas när längsta klubban bryts av

Om den längsta klubban en spelare har under en rond bryts av, fortsätter den brutna klubban att användas för att bestämma storleken på spelarens lättnadsområden. Men om den längsta klubban bryts av och spelaren har rätt att ersätta den med en annan klubba (Undantag till Regel 4.1b(3)) och spelaren gör så anses inte längre den avbrutna klubban vara spelarens längsta klubba.

Om en spelare startar en rond med färre än 14 klubbor och bestämmer sig för att lägga till en annan klubba som är längre än de klubbor spelaren startade med, används den tillagda klubban för mätning, så länge den inte är en putter.

Klargörande – Innebörden av ”klubblängd” vid spel med partner

I spelformer med partner får, endera partnerns längsta klubba med undantag för en putter, användas för att definiera tee eller bestämma storleken på ett lättnadsområde.
(Klargörande tillagt 12/2018)

Området där en spelare måste droppa en boll när lättnad tas enligt en regel. Varje lättnadsregel kräver att spelaren använder ett särskilt lättnadsområde, vars storlek och läge grundas på dessa tre faktorer:

• Referenspunkt: Den punkt från vilken storleken på lättnadsområdet mäts upp.
• Storlek på lättnadsområde mätt från referenspunkt: Lättnadsområdet är antingen en eller två klubblängder från referenspunkten, men med vissa begränsningar:
• Begränsningar för lättnadsområde: Läget för lättnadsområdet kan begränsas på ett eller flera sätt, till exempel så att:
• Det bara finns inom vissa definierade områden på banan, t ex bara på spelfältet, inte i en bunker eller i ett pliktområde,
• Det inte är närmare hålet än referenspunkten eller måste vara utanför ett pliktområde eller en bunker som man tar lättnad från eller
• det inte föreligger störande inverkan (som den definieras i den specifika regeln) från förhållandet från vilket lättnad tas.

När klubblängder används för att bestämma storleken på lättnadsområdet, får spelaren mäta rakt över ett dike, grop eller liknande, och rakt över eller genom ett föremål (t ex träd, stängsel, mur, tunnel, dränering eller sprinklerlock), men det är inte tillåtet att mäta genom mark som naturligt sluttar uppåt eller nedåt.

Se Committee Procedures, Section 2I  (Tävlingsledningen kan välja att tillåta eller kräva av spelaren att använda en droppzon som lättnadsområde när viss lättnad tas).

Klargörande - Avgöra om en boll är i ett lättnadsområde

När det ska bestämmas om en boll har blivit liggande inom ett lättnadsområde (dvs. antingen inom en eller två klubblängder från referenspunkten beroende på den regel som tillämpas), är bollen i lättnadsområdet om någon del av bollen är inom en- eller två klubblängders avståndet. Men, en boll är inte lättnadsområdet om någon del av bollen är närmare hålet än referenspunkten eller när någon del av bollen har störande inverkan från det förhållande från vilket lättnad tas.
(Klargörande tillagt 12/2018)

De fem definierade områden som banan består av:

• Spelfältet
• Den tee som spelaren måste spela från när han/hon påbörjar spelet av hålet,
• Alla pliktområden,
• Alla bunkrar, och
• Greenen på det hål som spelaren spelar.

Att hålla bollen och släppa den så att den faller genom luften, med avsikt att bollen ska bli i spel.

Om spelaren släpper en boll utan avsikt att den ska bli i spel, har bollen inte droppats och är inte i spel (se Regel 14.4).

Varje lättnadsregel fastställer ett specifikt lättnadsområde där bollen måste droppas och stanna.

När lättnad tas, måste spelaren släppa bollen från ett läge i knähöjd så att bollen:

• faller rakt ned, utan att spelaren kastar, roterar eller rullar den eller utför någon annan rörelse som skulle kunna påverka var bollen stannar och
• Inte vidrör någon del av spelarens kropp eller utrustning, innan den träffar marken (se Regel 14.3b).

Området där en spelare måste droppa en boll när lättnad tas enligt en regel. Varje lättnadsregel kräver att spelaren använder ett särskilt lättnadsområde, vars storlek och läge grundas på dessa tre faktorer:

• Referenspunkt: Den punkt från vilken storleken på lättnadsområdet mäts upp.
• Storlek på lättnadsområde mätt från referenspunkt: Lättnadsområdet är antingen en eller två klubblängder från referenspunkten, men med vissa begränsningar:
• Begränsningar för lättnadsområde: Läget för lättnadsområdet kan begränsas på ett eller flera sätt, till exempel så att:
• Det bara finns inom vissa definierade områden på banan, t ex bara på spelfältet, inte i en bunker eller i ett pliktområde,
• Det inte är närmare hålet än referenspunkten eller måste vara utanför ett pliktområde eller en bunker som man tar lättnad från eller
• det inte föreligger störande inverkan (som den definieras i den specifika regeln) från förhållandet från vilket lättnad tas.

När klubblängder används för att bestämma storleken på lättnadsområdet, får spelaren mäta rakt över ett dike, grop eller liknande, och rakt över eller genom ett föremål (t ex träd, stängsel, mur, tunnel, dränering eller sprinklerlock), men det är inte tillåtet att mäta genom mark som naturligt sluttar uppåt eller nedåt.

Se Committee Procedures, Section 2I  (Tävlingsledningen kan välja att tillåta eller kräva av spelaren att använda en droppzon som lättnadsområde när viss lättnad tas).

Klargörande - Avgöra om en boll är i ett lättnadsområde

När det ska bestämmas om en boll har blivit liggande inom ett lättnadsområde (dvs. antingen inom en eller två klubblängder från referenspunkten beroende på den regel som tillämpas), är bollen i lättnadsområdet om någon del av bollen är inom en- eller två klubblängders avståndet. Men, en boll är inte lättnadsområdet om någon del av bollen är närmare hålet än referenspunkten eller när någon del av bollen har störande inverkan från det förhållande från vilket lättnad tas.
(Klargörande tillagt 12/2018)

Ett område från vilket lättnad medges med ett slags plikt om spelarens boll stannar där.

Ett pliktområde är:

• Varje vattensamling på banan (oavsett om tävlingsledningen markerat den eller inte), såsom ett hav, en sjö, en damm, en älv, ett dike, ett öppet ytdräneringsdike eller något annat öppet vattendrag (även om det inte finns vatten där), och
• Varje annan del av banan som tävlingsledningen definierar som ett pliktområde.

Ett pliktområde är ett av de fem definierade områdena på banan.

Det finns två olika typer av pliktområden, som särskiljs av färgen som används för att markera dem:

• Gula pliktområden (markerade med gula linjer eller gula pinnar) ger spelaren två alternativ för lättnad (Regel 17.1d(1) och (2)).
• Röda pliktområden (markerade med röda linjer eller röda pinnar) ger spelaren ett extra alternativ för lättnad i sidled (Regel 17.1d(3)), utöver de två alternativ för lättnad som finns för gula pliktområden.

Om färgen för ett pliktområde inte har markerats eller angetts av tävlingsledningen, ska det betraktas som ett rött pliktområde.

Gränsen för ett pliktområde sträcker sig både upp från marken och ner under marken:

• Detta innebär att all mark och allt annat (t.ex. varje naturligt eller konstgjort föremål) innanför gränsen är del av pliktområdet, oavsett om det är på, över eller under markytan.
• Om ett föremål är både innanför och utanför gränsen (t.ex. en bro över pliktområdet eller ett träd som är rotat innanför gränsen med grenar som sträcker sig utanför gränsen eller omvänt) är bara den del av föremålet som är innanför gränsen en del av pliktområdet.

Gränsen för ett pliktområde bör definieras av pinnar, linjer eller fysiska kännetecken:

• Pinnar: När gränsen för ett pliktområde definieras av pinnar, bestäms den av linjen mellan pinnarnas yttre punkter i marknivå, och pinnarna är inne i pliktområdet.
• Linjer: När gränsen för ett pliktområde definieras av en målad linje på marken, bestäms den av linjens utsida, och själva linjen är inne i pliktområdet.
• Fysiska kännetecken: När gränsen identifieras av fysiska kännetecken (t.ex. en strandlinje, ett ökenområde eller en stödmur), bör tävlingsledningen ange hur gränsen för pliktområdet ska definieras.

När gränsen för ett pliktområde definieras av linjer eller fysiska kännetecken, kan pinnar användas för att visa var pliktområdet är, men de har ingen annan betydelse.

När gränsen för en vattensamling inte är definierad av tävlingsledningen, definieras gränsen för det pliktområdet av dess naturliga gränser (d v s där marken börjar slutta neråt för att bilda den fördjupning som kan innehålla vatten).

Om ett öppet vattendrag vanligtvis inte innehåller vatten (t.ex. ett dräneringsdike eller avrinningsområde som är torrt utom vid regnperioder), kan tävlingsledningen definiera det området som en del av spelfältet (vilket innebär att det inte är ett pliktområde).

En del av banan där tävlingsledningen har förbjudit spel. En spelförbudszon måste definieras som en del av antingen ett onormalt banförhållande eller ett pliktområde.

Tävlingsledningen får använda sig av spelförbudszoner av vilken orsak som helst, t ex för att:

• skydda djur- och växtliv, naturliga livsmiljöer för djur samt miljökänsliga områden,
• förhindra skador på unga träd, blomrabatter, gräsodlingar, torvade områden eller andra planteringar,
• skydda spelare från fara, samt
• bevara platser av historiskt eller kulturellt värde.

Tävlingsledningen bör definiera gränsen för en spelförbudszon med en linje eller pinnar, och linjen eller pinnarna (eller toppen på dessa) bör identifiera spelförbudszonen på annat sätt än ett vanligt onormalt banförhållande eller pliktområde, som inte innehåller en spelförbudszon.

Spelförbudszon/1 – Status för något växande som sträcker sig ut över en spelförbudszon

Status för något växande som sträcker sig ut över en spelförbudszon beror på vilken sorts spelförbudszon det är. Detta är av betydelse eftersom något växande kan vara en del av spelförbudszonen, och då måste spelaren ta lättnad.

Till exempel, om en spelförbudszon har definierats som ett pliktområde (där kanterna sträcker uppåt och ned under marken), är varje del av något växande som sträcker sig ut över spelförbudszonens kanter inte en del av spelförbudszonen. Men, om en spelförbudszon har definierats som mark under arbete (vilket innefattar all mark innanför det definierade området och allt växande som sträcker sig ovan marken och utanför kanterna), är allt som hänger ut över kanten en del av spelförbudszonen.

En del av banan där tävlingsledningen har förbjudit spel. En spelförbudszon måste definieras som en del av antingen ett onormalt banförhållande eller ett pliktområde.

Tävlingsledningen får använda sig av spelförbudszoner av vilken orsak som helst, t ex för att:

• skydda djur- och växtliv, naturliga livsmiljöer för djur samt miljökänsliga områden,
• förhindra skador på unga träd, blomrabatter, gräsodlingar, torvade områden eller andra planteringar,
• skydda spelare från fara, samt
• bevara platser av historiskt eller kulturellt värde.

Tävlingsledningen bör definiera gränsen för en spelförbudszon med en linje eller pinnar, och linjen eller pinnarna (eller toppen på dessa) bör identifiera spelförbudszonen på annat sätt än ett vanligt onormalt banförhållande eller pliktområde, som inte innehåller en spelförbudszon.

Spelförbudszon/1 – Status för något växande som sträcker sig ut över en spelförbudszon

Status för något växande som sträcker sig ut över en spelförbudszon beror på vilken sorts spelförbudszon det är. Detta är av betydelse eftersom något växande kan vara en del av spelförbudszonen, och då måste spelaren ta lättnad.

Till exempel, om en spelförbudszon har definierats som ett pliktområde (där kanterna sträcker uppåt och ned under marken), är varje del av något växande som sträcker sig ut över spelförbudszonens kanter inte en del av spelförbudszonen. Men, om en spelförbudszon har definierats som mark under arbete (vilket innefattar all mark innanför det definierade området och allt växande som sträcker sig ovan marken och utanför kanterna), är allt som hänger ut över kanten en del av spelförbudszonen.

Något av dessa fyra definierade förhållanden:

• Hål gjort av djur
• Mark under arbete
• Oflyttbart tillverkat föremål, eller
• Tillfälligt vatten.

Ett område från vilket lättnad medges med ett slags plikt om spelarens boll stannar där.

Ett pliktområde är:

• Varje vattensamling på banan (oavsett om tävlingsledningen markerat den eller inte), såsom ett hav, en sjö, en damm, en älv, ett dike, ett öppet ytdräneringsdike eller något annat öppet vattendrag (även om det inte finns vatten där), och
• Varje annan del av banan som tävlingsledningen definierar som ett pliktområde.

Ett pliktområde är ett av de fem definierade områdena på banan.

Det finns två olika typer av pliktområden, som särskiljs av färgen som används för att markera dem:

• Gula pliktområden (markerade med gula linjer eller gula pinnar) ger spelaren två alternativ för lättnad (Regel 17.1d(1) och (2)).
• Röda pliktområden (markerade med röda linjer eller röda pinnar) ger spelaren ett extra alternativ för lättnad i sidled (Regel 17.1d(3)), utöver de två alternativ för lättnad som finns för gula pliktområden.

Om färgen för ett pliktområde inte har markerats eller angetts av tävlingsledningen, ska det betraktas som ett rött pliktområde.

Gränsen för ett pliktområde sträcker sig både upp från marken och ner under marken:

• Detta innebär att all mark och allt annat (t.ex. varje naturligt eller konstgjort föremål) innanför gränsen är del av pliktområdet, oavsett om det är på, över eller under markytan.
• Om ett föremål är både innanför och utanför gränsen (t.ex. en bro över pliktområdet eller ett träd som är rotat innanför gränsen med grenar som sträcker sig utanför gränsen eller omvänt) är bara den del av föremålet som är innanför gränsen en del av pliktområdet.

Gränsen för ett pliktområde bör definieras av pinnar, linjer eller fysiska kännetecken:

• Pinnar: När gränsen för ett pliktområde definieras av pinnar, bestäms den av linjen mellan pinnarnas yttre punkter i marknivå, och pinnarna är inne i pliktområdet.
• Linjer: När gränsen för ett pliktområde definieras av en målad linje på marken, bestäms den av linjens utsida, och själva linjen är inne i pliktområdet.
• Fysiska kännetecken: När gränsen identifieras av fysiska kännetecken (t.ex. en strandlinje, ett ökenområde eller en stödmur), bör tävlingsledningen ange hur gränsen för pliktområdet ska definieras.

När gränsen för ett pliktområde definieras av linjer eller fysiska kännetecken, kan pinnar användas för att visa var pliktområdet är, men de har ingen annan betydelse.

När gränsen för en vattensamling inte är definierad av tävlingsledningen, definieras gränsen för det pliktområdet av dess naturliga gränser (d v s där marken börjar slutta neråt för att bilda den fördjupning som kan innehålla vatten).

Om ett öppet vattendrag vanligtvis inte innehåller vatten (t.ex. ett dräneringsdike eller avrinningsområde som är torrt utom vid regnperioder), kan tävlingsledningen definiera det området som en del av spelfältet (vilket innebär att det inte är ett pliktområde).

Positionen för en spelares fötter och kropp vid förberedelsen för och utförandet av ett slag.

Ett område från vilket lättnad medges med ett slags plikt om spelarens boll stannar där.

Ett pliktområde är:

• Varje vattensamling på banan (oavsett om tävlingsledningen markerat den eller inte), såsom ett hav, en sjö, en damm, en älv, ett dike, ett öppet ytdräneringsdike eller något annat öppet vattendrag (även om det inte finns vatten där), och
• Varje annan del av banan som tävlingsledningen definierar som ett pliktområde.

Ett pliktområde är ett av de fem definierade områdena på banan.

Det finns två olika typer av pliktområden, som särskiljs av färgen som används för att markera dem:

• Gula pliktområden (markerade med gula linjer eller gula pinnar) ger spelaren två alternativ för lättnad (Regel 17.1d(1) och (2)).
• Röda pliktområden (markerade med röda linjer eller röda pinnar) ger spelaren ett extra alternativ för lättnad i sidled (Regel 17.1d(3)), utöver de två alternativ för lättnad som finns för gula pliktområden.

Om färgen för ett pliktområde inte har markerats eller angetts av tävlingsledningen, ska det betraktas som ett rött pliktområde.

Gränsen för ett pliktområde sträcker sig både upp från marken och ner under marken:

• Detta innebär att all mark och allt annat (t.ex. varje naturligt eller konstgjort föremål) innanför gränsen är del av pliktområdet, oavsett om det är på, över eller under markytan.
• Om ett föremål är både innanför och utanför gränsen (t.ex. en bro över pliktområdet eller ett träd som är rotat innanför gränsen med grenar som sträcker sig utanför gränsen eller omvänt) är bara den del av föremålet som är innanför gränsen en del av pliktområdet.

Gränsen för ett pliktområde bör definieras av pinnar, linjer eller fysiska kännetecken:

• Pinnar: När gränsen för ett pliktområde definieras av pinnar, bestäms den av linjen mellan pinnarnas yttre punkter i marknivå, och pinnarna är inne i pliktområdet.
• Linjer: När gränsen för ett pliktområde definieras av en målad linje på marken, bestäms den av linjens utsida, och själva linjen är inne i pliktområdet.
• Fysiska kännetecken: När gränsen identifieras av fysiska kännetecken (t.ex. en strandlinje, ett ökenområde eller en stödmur), bör tävlingsledningen ange hur gränsen för pliktområdet ska definieras.

När gränsen för ett pliktområde definieras av linjer eller fysiska kännetecken, kan pinnar användas för att visa var pliktområdet är, men de har ingen annan betydelse.

När gränsen för en vattensamling inte är definierad av tävlingsledningen, definieras gränsen för det pliktområdet av dess naturliga gränser (d v s där marken börjar slutta neråt för att bilda den fördjupning som kan innehålla vatten).

Om ett öppet vattendrag vanligtvis inte innehåller vatten (t.ex. ett dräneringsdike eller avrinningsområde som är torrt utom vid regnperioder), kan tävlingsledningen definiera det området som en del av spelfältet (vilket innebär att det inte är ett pliktområde).

Att hålla bollen och släppa den så att den faller genom luften, med avsikt att bollen ska bli i spel.

Om spelaren släpper en boll utan avsikt att den ska bli i spel, har bollen inte droppats och är inte i spel (se Regel 14.4).

Varje lättnadsregel fastställer ett specifikt lättnadsområde där bollen måste droppas och stanna.

När lättnad tas, måste spelaren släppa bollen från ett läge i knähöjd så att bollen:

• faller rakt ned, utan att spelaren kastar, roterar eller rullar den eller utför någon annan rörelse som skulle kunna påverka var bollen stannar och
• Inte vidrör någon del av spelarens kropp eller utrustning, innan den träffar marken (se Regel 14.3b).

Området där en spelare måste droppa en boll när lättnad tas enligt en regel. Varje lättnadsregel kräver att spelaren använder ett särskilt lättnadsområde, vars storlek och läge grundas på dessa tre faktorer:

• Referenspunkt: Den punkt från vilken storleken på lättnadsområdet mäts upp.
• Storlek på lättnadsområde mätt från referenspunkt: Lättnadsområdet är antingen en eller två klubblängder från referenspunkten, men med vissa begränsningar:
• Begränsningar för lättnadsområde: Läget för lättnadsområdet kan begränsas på ett eller flera sätt, till exempel så att:
• Det bara finns inom vissa definierade områden på banan, t ex bara på spelfältet, inte i en bunker eller i ett pliktområde,
• Det inte är närmare hålet än referenspunkten eller måste vara utanför ett pliktområde eller en bunker som man tar lättnad från eller
• det inte föreligger störande inverkan (som den definieras i den specifika regeln) från förhållandet från vilket lättnad tas.

När klubblängder används för att bestämma storleken på lättnadsområdet, får spelaren mäta rakt över ett dike, grop eller liknande, och rakt över eller genom ett föremål (t ex träd, stängsel, mur, tunnel, dränering eller sprinklerlock), men det är inte tillåtet att mäta genom mark som naturligt sluttar uppåt eller nedåt.

Se Committee Procedures, Section 2I  (Tävlingsledningen kan välja att tillåta eller kräva av spelaren att använda en droppzon som lättnadsområde när viss lättnad tas).

Klargörande - Avgöra om en boll är i ett lättnadsområde

När det ska bestämmas om en boll har blivit liggande inom ett lättnadsområde (dvs. antingen inom en eller två klubblängder från referenspunkten beroende på den regel som tillämpas), är bollen i lättnadsområdet om någon del av bollen är inom en- eller två klubblängders avståndet. Men, en boll är inte lättnadsområdet om någon del av bollen är närmare hålet än referenspunkten eller när någon del av bollen har störande inverkan från det förhållande från vilket lättnad tas.
(Klargörande tillagt 12/2018)

Ett område från vilket lättnad medges med ett slags plikt om spelarens boll stannar där.

Ett pliktområde är:

• Varje vattensamling på banan (oavsett om tävlingsledningen markerat den eller inte), såsom ett hav, en sjö, en damm, en älv, ett dike, ett öppet ytdräneringsdike eller något annat öppet vattendrag (även om det inte finns vatten där), och
• Varje annan del av banan som tävlingsledningen definierar som ett pliktområde.

Ett pliktområde är ett av de fem definierade områdena på banan.

Det finns två olika typer av pliktområden, som särskiljs av färgen som används för att markera dem:

• Gula pliktområden (markerade med gula linjer eller gula pinnar) ger spelaren två alternativ för lättnad (Regel 17.1d(1) och (2)).
• Röda pliktområden (markerade med röda linjer eller röda pinnar) ger spelaren ett extra alternativ för lättnad i sidled (Regel 17.1d(3)), utöver de två alternativ för lättnad som finns för gula pliktområden.

Om färgen för ett pliktområde inte har markerats eller angetts av tävlingsledningen, ska det betraktas som ett rött pliktområde.

Gränsen för ett pliktområde sträcker sig både upp från marken och ner under marken:

• Detta innebär att all mark och allt annat (t.ex. varje naturligt eller konstgjort föremål) innanför gränsen är del av pliktområdet, oavsett om det är på, över eller under markytan.
• Om ett föremål är både innanför och utanför gränsen (t.ex. en bro över pliktområdet eller ett träd som är rotat innanför gränsen med grenar som sträcker sig utanför gränsen eller omvänt) är bara den del av föremålet som är innanför gränsen en del av pliktområdet.

Gränsen för ett pliktområde bör definieras av pinnar, linjer eller fysiska kännetecken:

• Pinnar: När gränsen för ett pliktområde definieras av pinnar, bestäms den av linjen mellan pinnarnas yttre punkter i marknivå, och pinnarna är inne i pliktområdet.
• Linjer: När gränsen för ett pliktområde definieras av en målad linje på marken, bestäms den av linjens utsida, och själva linjen är inne i pliktområdet.
• Fysiska kännetecken: När gränsen identifieras av fysiska kännetecken (t.ex. en strandlinje, ett ökenområde eller en stödmur), bör tävlingsledningen ange hur gränsen för pliktområdet ska definieras.

När gränsen för ett pliktområde definieras av linjer eller fysiska kännetecken, kan pinnar användas för att visa var pliktområdet är, men de har ingen annan betydelse.

När gränsen för en vattensamling inte är definierad av tävlingsledningen, definieras gränsen för det pliktområdet av dess naturliga gränser (d v s där marken börjar slutta neråt för att bilda den fördjupning som kan innehålla vatten).

Om ett öppet vattendrag vanligtvis inte innehåller vatten (t.ex. ett dräneringsdike eller avrinningsområde som är torrt utom vid regnperioder), kan tävlingsledningen definiera det området som en del av spelfältet (vilket innebär att det inte är ett pliktområde).

Referenspunkten för att ta lättnad utan plikt från ett onormalt banförhållande (Regel 16.1), en farlig situation p g a djur (Regel 16.2), fel green (Regel 13.1f) eller en spelförbudszon (Regel 16.1f och 17.1e), eller när lättnad tas enligt vissa lokala regler.

Det är den uppskattade punkten där bollen skulle ligga som är:

• Närmast från bollens ursprungliga läge, men inte närmare hålet än den punkten,
• Inom det område på banan som regeln kräver, och
• Där förhållandet inte stör det slag som spelaren skulle ha slagit från bollens ursprungliga läge, om förhållandet inte hade funnits där.

För att uppskatta denna referenspunkt krävs att spelaren fastställer val av klubba, stans, sving och den spellinje som han/hon skulle ha använt för det slaget.

Spelaren behöver inte simulera det slaget genom att ta den aktuella stansen och svinga med den valda klubban (men det rekommenderas att spelaren normalt gör detta för att få hjälp att göra en korrekt uppskattning).

Den närmaste punkten för fullständig lättnad utgår enbart från det specifika förhållandet från vilket lättnad tas och kan vara på ett ställe där det föreligger störande inverkan från någonting annat:

• Om spelaren tar lättnad och sedan får störande inverkan från ett annat förhållande från vilket lättnad medges, får spelaren ta lättnad igen genom att fastställa en ny närmaste punkt för fullständig lättnad från det nya förhållandet.
• Lättnad måste tas separat för varje förhållande, utom att spelaren får ta lättnad från båda förhållandena samtidigt, (baserat på att fastställa den närmaste punkten för fullständig lättnad från båda två) när, efter att ha tagit lättnad från varje förhållande, blir det rimligt att dra slutsatsen att om man fortsätter att göra detta, kommer resultatet att bli fortsatt inverkan från det ena eller det andra.

Närmaste punkt för fullständig lättnad/1 – Figur som visar närmaste punkt för fullständig lättnad

I figuren visas termen “närmaste punkt för fullständig lättnad” i Regel 16.1 (onormala banförhållanden) för störande inverkan av mark under arbete i situationerna med både en högerhänt och en vänsterhänt spelare.

Den närmaste punkten för fullständig lättnad måste tolkas noga. En spelare får inte välja på vilken sida av mark under arbete som bollen ska droppas med undantag för om det finns två närmaste punkter för fullständig lättnad som är på samma avstånd. Även om en sida av mark under arbete är på fairway och den andra är i buskar, om den närmaste punkten för fullständig lättnad är i buskarna, då är den spelarens närmaste punkt för fullständig lättnad.

Närmaste punkt för fullständig lättnad/2 – Spelare följer inte rekommenderad procedur för att bestämma närmaste punkt för fullständig lättnad

Även om det finns en rekommenderad procedur för att bestämma närmaste punkten för fullständig lättnad kräver inte reglerna att en spelare bestämmer denna punkt när lättnad tas enligt en gällande regel (t ex när lättnad tas från ett onormalt banförhållande enligt Regel 16.1b (Lättnad för en boll på spelfältet)). Om en spelare inte noggrant bestämmer en närmaste punkt för fullständig lättnad eller identifierar en felaktig närmaste punkt för fullständig lättnad, får spelaren bara plikt om detta gör att spelaren droppar en boll i ett lättnadsområde som inte uppfyller regelns krav och bollen sedan spelas.

Närmaste punkt för fullständig lättnad/3 – Huruvida spelare har tagit lättnad på fel sätt om förhållandet fortfarande ger störande inverkan för slag med klubba som inte användes för att bestämma närmaste punkten för fullständig lättnad

När en spelare tar lättnad för ett onormalt banförhållande tar spelaren bara lättnad för den störande inverkan som spelaren skulle haft med den klubba, stans och spellinje som skulle ha använts för att spela bollen från den punkten. Efter att spelaren har tagit lättnad och det inte finns någon störande inverkan för det slag som spelaren skulle ha gjort, är varje ytterligare störande inverkan en ny situation.

Till exempel, spelarens boll ligger i hög ruff på spelfältet ungefär 210 meter från green. Spelaren väljer en wedge för att slå sitt nästa slag och upptäcker då att spelarens stans vidrör linjen som definierar ett område med mark under arbete. Spelaren bestämmer närmaste punkten för fullständig lättnad och droppar en boll i det föreskrivna lättnadsområdet i enlighet med Regel 14.3b(3) (Bollen måste droppas i lättnadsområdet) och Regel 16.1 (lättnad från onormalt banförhållande).

Bollen rullar till ett bra läge inom lättnadsområdet från vilket spelaren tror att nästa slag skulle kunna spelas med en trä 3:a. Om spelaren använde en wedge för nästa slag skulle det inte vara någon störande inverkan från mark under arbete. Men om spelaren använder trä 3:an vidrör spelaren på nytt linjen som definierar mark under arbete med sin fot. Detta är en ny situation och spelaren får spela bollen som den ligger eller ta lättnad för den nya situationen.

Närmaste punkt för fullständig lättnad/4 – Spelare bestämmer närmaste punkt för fullständig lättnad men kan inte fysiskt slå det avsedda slaget

Avsikten med att fastställa närmaste punkten för fullständig lättnad är att hitta en referenspunkt i ett läge som är så nära som möjligt intill där det störande förhållandet inte längre ger störande inverkan. När närmaste punkt för fullständig lättnad bestäms är spelaren inte garanterad ett bra eller spelbart läge.

Till exempel om en spelare inte kan slå ett slag från vad som verkar vara det regelrätta lättnadsområdet mätt från närmaste punkten för fullständig lättnad, på grund av att antingen blockeras spelriktningen av ett träd, eller kan spelaren inte ta baksvingen för det avsedda slaget på grund av en buske, ändrar inte detta det faktum att den identifierade punkten är den närmaste punkten för fullständig lättnad.

Efter att bollen är i spel, måste spelaren sedan bestämma vilket slag spelaren ska slå. Detta slag, vilket innefattar valet av klubba, kan vara annorlunda än det som skulle ha slagits från bollens ursprungliga läge om inte förhållandet funnits där.

Om det inte är fysiskt möjligt att droppa bollen i någon del av det identifierade lättnadsområdet har spelaren inte rätt till lättnad från förhållandet.

Närmaste punkt för fullständig lättnad/5 – Spelaren kan inte fysiskt bestämma närmaste punkt för fullständig lättnad

Om en spelare inte fysiskt kan bestämma sin närmaste punkt för fullständig lättnad måste den uppskattas och lättnadsområdet baseras sedan på den uppskattade punkten.

Till exempel, när en spelare tar lättnad enligt Regel 16.1, inte fysiskt kan bestämma den närmaste punkten för fullständig lättnad eftersom punkten är inne i en trädstam eller om ett gränsstaket hindrar spelaren från att ta den nödvändiga stansen.

Spelaren måste uppskatta närmaste punkten för fullständig lättnad och droppa en boll i det identifierade lättnadsområdet.

Om det inte är fysiskt möjligt att droppa bollen i det identifierade lättnadsområdet har inte spelaren rätt till lättnad enligt Regel 16.1.

En del av banan där tävlingsledningen har förbjudit spel. En spelförbudszon måste definieras som en del av antingen ett onormalt banförhållande eller ett pliktområde.

Tävlingsledningen får använda sig av spelförbudszoner av vilken orsak som helst, t ex för att:

• skydda djur- och växtliv, naturliga livsmiljöer för djur samt miljökänsliga områden,
• förhindra skador på unga träd, blomrabatter, gräsodlingar, torvade områden eller andra planteringar,
• skydda spelare från fara, samt
• bevara platser av historiskt eller kulturellt värde.

Tävlingsledningen bör definiera gränsen för en spelförbudszon med en linje eller pinnar, och linjen eller pinnarna (eller toppen på dessa) bör identifiera spelförbudszonen på annat sätt än ett vanligt onormalt banförhållande eller pliktområde, som inte innehåller en spelförbudszon.

Spelförbudszon/1 – Status för något växande som sträcker sig ut över en spelförbudszon

Status för något växande som sträcker sig ut över en spelförbudszon beror på vilken sorts spelförbudszon det är. Detta är av betydelse eftersom något växande kan vara en del av spelförbudszonen, och då måste spelaren ta lättnad.

Till exempel, om en spelförbudszon har definierats som ett pliktområde (där kanterna sträcker uppåt och ned under marken), är varje del av något växande som sträcker sig ut över spelförbudszonens kanter inte en del av spelförbudszonen. Men, om en spelförbudszon har definierats som mark under arbete (vilket innefattar all mark innanför det definierade området och allt växande som sträcker sig ovan marken och utanför kanterna), är allt som hänger ut över kanten en del av spelförbudszonen.

Längden på den längsta av de 14 (eller färre) klubbor som spelaren har under ronden, (som tillåts enligt Regel 4.1b(1)), med undantag för en putter.

Om, till exempel, den längsta klubban (med undantag för en putter) som en spelare har under en rond är en 43 inches (109,22 centimeters) driver, så är en klubblängd 43 inches för den spelaren under denronden.

Klubblängder används för att definiera spelarens tee på varje hål och för att definiera storleken på spelarens lättnadsområde när lättnad tas enligt en regel.

Klubblängd/1 - Innebörden av ”klubblängd” vid mätning

Vid mätning för att bestämma ett lättnadsområde, används hela klubbans längd, med början vid klubbans tå och med slutet vid greppets topp. Men om det sitter en headcover på klubban eller om den har något som sitter på greppets ände får inte något av dessa användas som en del av klubban när den används för mätning.

Klubblängd/2 – Hur ska det mätas när längsta klubban bryts av

Om den längsta klubban en spelare har under en rond bryts av, fortsätter den brutna klubban att användas för att bestämma storleken på spelarens lättnadsområden. Men om den längsta klubban bryts av och spelaren har rätt att ersätta den med en annan klubba (Undantag till Regel 4.1b(3)) och spelaren gör så anses inte längre den avbrutna klubban vara spelarens längsta klubba.

Om en spelare startar en rond med färre än 14 klubbor och bestämmer sig för att lägga till en annan klubba som är längre än de klubbor spelaren startade med, används den tillagda klubban för mätning, så länge den inte är en putter.

Klargörande – Innebörden av ”klubblängd” vid spel med partner

I spelformer med partner får, endera partnerns längsta klubba med undantag för en putter, användas för att definiera tee eller bestämma storleken på ett lättnadsområde.
(Klargörande tillagt 12/2018)

Ett område från vilket lättnad medges med ett slags plikt om spelarens boll stannar där.

Ett pliktområde är:

• Varje vattensamling på banan (oavsett om tävlingsledningen markerat den eller inte), såsom ett hav, en sjö, en damm, en älv, ett dike, ett öppet ytdräneringsdike eller något annat öppet vattendrag (även om det inte finns vatten där), och
• Varje annan del av banan som tävlingsledningen definierar som ett pliktområde.

Ett pliktområde är ett av de fem definierade områdena på banan.

Det finns två olika typer av pliktområden, som särskiljs av färgen som används för att markera dem:

• Gula pliktområden (markerade med gula linjer eller gula pinnar) ger spelaren två alternativ för lättnad (Regel 17.1d(1) och (2)).
• Röda pliktområden (markerade med röda linjer eller röda pinnar) ger spelaren ett extra alternativ för lättnad i sidled (Regel 17.1d(3)), utöver de två alternativ för lättnad som finns för gula pliktområden.

Om färgen för ett pliktområde inte har markerats eller angetts av tävlingsledningen, ska det betraktas som ett rött pliktområde.

Gränsen för ett pliktområde sträcker sig både upp från marken och ner under marken:

• Detta innebär att all mark och allt annat (t.ex. varje naturligt eller konstgjort föremål) innanför gränsen är del av pliktområdet, oavsett om det är på, över eller under markytan.
• Om ett föremål är både innanför och utanför gränsen (t.ex. en bro över pliktområdet eller ett träd som är rotat innanför gränsen med grenar som sträcker sig utanför gränsen eller omvänt) är bara den del av föremålet som är innanför gränsen en del av pliktområdet.

Gränsen för ett pliktområde bör definieras av pinnar, linjer eller fysiska kännetecken:

• Pinnar: När gränsen för ett pliktområde definieras av pinnar, bestäms den av linjen mellan pinnarnas yttre punkter i marknivå, och pinnarna är inne i pliktområdet.
• Linjer: När gränsen för ett pliktområde definieras av en målad linje på marken, bestäms den av linjens utsida, och själva linjen är inne i pliktområdet.
• Fysiska kännetecken: När gränsen identifieras av fysiska kännetecken (t.ex. en strandlinje, ett ökenområde eller en stödmur), bör tävlingsledningen ange hur gränsen för pliktområdet ska definieras.

När gränsen för ett pliktområde definieras av linjer eller fysiska kännetecken, kan pinnar användas för att visa var pliktområdet är, men de har ingen annan betydelse.

När gränsen för en vattensamling inte är definierad av tävlingsledningen, definieras gränsen för det pliktområdet av dess naturliga gränser (d v s där marken börjar slutta neråt för att bilda den fördjupning som kan innehålla vatten).

Om ett öppet vattendrag vanligtvis inte innehåller vatten (t.ex. ett dräneringsdike eller avrinningsområde som är torrt utom vid regnperioder), kan tävlingsledningen definiera det området som en del av spelfältet (vilket innebär att det inte är ett pliktområde).

Slutpunkten på greenen för hålet som spelas:

• - Hålet måste vara 108 mm (4 ¼ inches) i diameter och minst 101,6 mm (4 inches) djupt.
• - Om en hålkopp används, får dess yttre diameter inte överstiga 108 mm (4 ¼ inches). Hålkoppen måste vara nedsänkt minst 25,4 mm (1 inch) under greenens yta, om inte markens beskaffenhet kräver att den är närmare ytan.

Ordet ”hål” (när det inte används som en definition i kursiv stil) används genomgående i reglerna och avser då den del av banan som hör ihop med en specifik tee, green och hål. Spel på ett hål börjar från tee och slutar när bollen är hålad på green (eller när reglerna på annat sätt anger att hålet är avslutat).

En del av banan där tävlingsledningen har förbjudit spel. En spelförbudszon måste definieras som en del av antingen ett onormalt banförhållande eller ett pliktområde.

Tävlingsledningen får använda sig av spelförbudszoner av vilken orsak som helst, t ex för att:

• skydda djur- och växtliv, naturliga livsmiljöer för djur samt miljökänsliga områden,
• förhindra skador på unga träd, blomrabatter, gräsodlingar, torvade områden eller andra planteringar,
• skydda spelare från fara, samt
• bevara platser av historiskt eller kulturellt värde.

Tävlingsledningen bör definiera gränsen för en spelförbudszon med en linje eller pinnar, och linjen eller pinnarna (eller toppen på dessa) bör identifiera spelförbudszonen på annat sätt än ett vanligt onormalt banförhållande eller pliktområde, som inte innehåller en spelförbudszon.

Spelförbudszon/1 – Status för något växande som sträcker sig ut över en spelförbudszon

Status för något växande som sträcker sig ut över en spelförbudszon beror på vilken sorts spelförbudszon det är. Detta är av betydelse eftersom något växande kan vara en del av spelförbudszonen, och då måste spelaren ta lättnad.

Till exempel, om en spelförbudszon har definierats som ett pliktområde (där kanterna sträcker uppåt och ned under marken), är varje del av något växande som sträcker sig ut över spelförbudszonens kanter inte en del av spelförbudszonen. Men, om en spelförbudszon har definierats som mark under arbete (vilket innefattar all mark innanför det definierade området och allt växande som sträcker sig ovan marken och utanför kanterna), är allt som hänger ut över kanten en del av spelförbudszonen.

En del av banan där tävlingsledningen har förbjudit spel. En spelförbudszon måste definieras som en del av antingen ett onormalt banförhållande eller ett pliktområde.

Tävlingsledningen får använda sig av spelförbudszoner av vilken orsak som helst, t ex för att:

• skydda djur- och växtliv, naturliga livsmiljöer för djur samt miljökänsliga områden,
• förhindra skador på unga träd, blomrabatter, gräsodlingar, torvade områden eller andra planteringar,
• skydda spelare från fara, samt
• bevara platser av historiskt eller kulturellt värde.

Tävlingsledningen bör definiera gränsen för en spelförbudszon med en linje eller pinnar, och linjen eller pinnarna (eller toppen på dessa) bör identifiera spelförbudszonen på annat sätt än ett vanligt onormalt banförhållande eller pliktområde, som inte innehåller en spelförbudszon.

Spelförbudszon/1 – Status för något växande som sträcker sig ut över en spelförbudszon

Status för något växande som sträcker sig ut över en spelförbudszon beror på vilken sorts spelförbudszon det är. Detta är av betydelse eftersom något växande kan vara en del av spelförbudszonen, och då måste spelaren ta lättnad.

Till exempel, om en spelförbudszon har definierats som ett pliktområde (där kanterna sträcker uppåt och ned under marken), är varje del av något växande som sträcker sig ut över spelförbudszonens kanter inte en del av spelförbudszonen. Men, om en spelförbudszon har definierats som mark under arbete (vilket innefattar all mark innanför det definierade området och allt växande som sträcker sig ovan marken och utanför kanterna), är allt som hänger ut över kanten en del av spelförbudszonen.

Den framåtriktade rörelsen med klubban som görs för att slå bollen.

Men ett slag har inte utförts om spelaren:

• under nersvingen bestämmer sig för att inte slå mot bollen och undviker att göra detta genom att avsiktligt stoppa klubbhuvudet innan det når bollen eller, om detta inte går, genom att avsiktligt missa bollen.
• Oavsiktligt träffar bollen vid en provsving eller vid förberedelsen för ett slag.

När reglerna hänvisar till att ”spela en boll”, innebär det detsamma som att slå ett slag.

Spelarens score på ett hål eller en rond anges som ett antal ”slag”, vilket betyder alla slag som slagits och varje pliktslag. (se Regel 3.1c).

Slag/1 – Avgöra om ett slag har utförts

Om en spelare påbörjar nersvingen med en klubba med avsikt att slå bollen räknas spelarens handling som ett slag när:

• Klubbhuvudet böjs åt sidan eller stoppas av något utomstående (såsom en trädgren), oavsett om bollen träffas eller inte.
• Klubbhuvudet släpper från skaftet under nersvingen och spelaren fortsätter nersvingen med enbart skaftet, oavsett om bollen träffas av skaftet eller inte.
• Klubbhuvudet släpper från skaftet under nersvingen och spelaren fortsätter nersvingen med enbart skaftet, när klubbhuvudet faller och träffar bollen.

Spelarens handlingar räknas inte som ett slag i följande situationer:

• Under nersvingen släpper en spelares klubbhuvud från skaftet. Spelaren stoppar nersvingen kort om bollen, men klubbhuvudet faller och träffar och rubbar bollen.
• Under baksvingen släpper en spelares klubbhuvud från skaftet. Spelaren fullföljer nersvingen med skaftet men träffar inte bollen.
• En boll har fastnat i en trädgren bortom en klubbas räckvidd. Om spelaren rubbar bollen genom att slå på en lägre del av grenen i stället för på bollen gäller Regel 9.4 (Bollen lyft eller rubbad av spelaren).

Positionen för en spelares fötter och kropp vid förberedelsen för och utförandet av ett slag.

En del av banan där tävlingsledningen har förbjudit spel. En spelförbudszon måste definieras som en del av antingen ett onormalt banförhållande eller ett pliktområde.

Tävlingsledningen får använda sig av spelförbudszoner av vilken orsak som helst, t ex för att:

• skydda djur- och växtliv, naturliga livsmiljöer för djur samt miljökänsliga områden,
• förhindra skador på unga träd, blomrabatter, gräsodlingar, torvade områden eller andra planteringar,
• skydda spelare från fara, samt
• bevara platser av historiskt eller kulturellt värde.

Tävlingsledningen bör definiera gränsen för en spelförbudszon med en linje eller pinnar, och linjen eller pinnarna (eller toppen på dessa) bör identifiera spelförbudszonen på annat sätt än ett vanligt onormalt banförhållande eller pliktområde, som inte innehåller en spelförbudszon.

Spelförbudszon/1 – Status för något växande som sträcker sig ut över en spelförbudszon

Status för något växande som sträcker sig ut över en spelförbudszon beror på vilken sorts spelförbudszon det är. Detta är av betydelse eftersom något växande kan vara en del av spelförbudszonen, och då måste spelaren ta lättnad.

Till exempel, om en spelförbudszon har definierats som ett pliktområde (där kanterna sträcker uppåt och ned under marken), är varje del av något växande som sträcker sig ut över spelförbudszonens kanter inte en del av spelförbudszonen. Men, om en spelförbudszon har definierats som mark under arbete (vilket innefattar all mark innanför det definierade området och allt växande som sträcker sig ovan marken och utanför kanterna), är allt som hänger ut över kanten en del av spelförbudszonen.

Ett område från vilket lättnad medges med ett slags plikt om spelarens boll stannar där.

Ett pliktområde är:

• Varje vattensamling på banan (oavsett om tävlingsledningen markerat den eller inte), såsom ett hav, en sjö, en damm, en älv, ett dike, ett öppet ytdräneringsdike eller något annat öppet vattendrag (även om det inte finns vatten där), och
• Varje annan del av banan som tävlingsledningen definierar som ett pliktområde.

Ett pliktområde är ett av de fem definierade områdena på banan.

Det finns två olika typer av pliktområden, som särskiljs av färgen som används för att markera dem:

• Gula pliktområden (markerade med gula linjer eller gula pinnar) ger spelaren två alternativ för lättnad (Regel 17.1d(1) och (2)).
• Röda pliktområden (markerade med röda linjer eller röda pinnar) ger spelaren ett extra alternativ för lättnad i sidled (Regel 17.1d(3)), utöver de två alternativ för lättnad som finns för gula pliktområden.

Om färgen för ett pliktområde inte har markerats eller angetts av tävlingsledningen, ska det betraktas som ett rött pliktområde.

Gränsen för ett pliktområde sträcker sig både upp från marken och ner under marken:

• Detta innebär att all mark och allt annat (t.ex. varje naturligt eller konstgjort föremål) innanför gränsen är del av pliktområdet, oavsett om det är på, över eller under markytan.
• Om ett föremål är både innanför och utanför gränsen (t.ex. en bro över pliktområdet eller ett träd som är rotat innanför gränsen med grenar som sträcker sig utanför gränsen eller omvänt) är bara den del av föremålet som är innanför gränsen en del av pliktområdet.

Gränsen för ett pliktområde bör definieras av pinnar, linjer eller fysiska kännetecken:

• Pinnar: När gränsen för ett pliktområde definieras av pinnar, bestäms den av linjen mellan pinnarnas yttre punkter i marknivå, och pinnarna är inne i pliktområdet.
• Linjer: När gränsen för ett pliktområde definieras av en målad linje på marken, bestäms den av linjens utsida, och själva linjen är inne i pliktområdet.
• Fysiska kännetecken: När gränsen identifieras av fysiska kännetecken (t.ex. en strandlinje, ett ökenområde eller en stödmur), bör tävlingsledningen ange hur gränsen för pliktområdet ska definieras.

När gränsen för ett pliktområde definieras av linjer eller fysiska kännetecken, kan pinnar användas för att visa var pliktområdet är, men de har ingen annan betydelse.

När gränsen för en vattensamling inte är definierad av tävlingsledningen, definieras gränsen för det pliktområdet av dess naturliga gränser (d v s där marken börjar slutta neråt för att bilda den fördjupning som kan innehålla vatten).

Om ett öppet vattendrag vanligtvis inte innehåller vatten (t.ex. ett dräneringsdike eller avrinningsområde som är torrt utom vid regnperioder), kan tävlingsledningen definiera det området som en del av spelfältet (vilket innebär att det inte är ett pliktområde).

Varje plats på banan utom en plats där spelaren måste eller får spela sin boll enligt reglerna.

Exempel på spel från fel plats är:

• Att spela en boll efter att ha återplacerat den på fel punkt, eller utan att återplacera den när så krävs enligt reglerna.
• Att spela en droppad boll utanför det tillåtna lättnadsområdet.
• Att ta lättnad enligt fel regel, så att bollen droppas på och spelas från en plats som inte reglerna tillåter.
• Att spela en boll från en spelförbudszon eller när en spelförbudszon inverkar störande på spelarens område för avsedd stans eller sving.

Att spela en boll från en plats utanför tee när spelet på ett hål påbörjas, eller i ett försök att rätta till detta fel är inte att spela från fel plats (se Regel 6.1b).

Förlust av hål i matchspel eller två slags plikt i slagspel.

Ett område från vilket lättnad medges med ett slags plikt om spelarens boll stannar där.

Ett pliktområde är:

• Varje vattensamling på banan (oavsett om tävlingsledningen markerat den eller inte), såsom ett hav, en sjö, en damm, en älv, ett dike, ett öppet ytdräneringsdike eller något annat öppet vattendrag (även om det inte finns vatten där), och
• Varje annan del av banan som tävlingsledningen definierar som ett pliktområde.

Ett pliktområde är ett av de fem definierade områdena på banan.

Det finns två olika typer av pliktområden, som särskiljs av färgen som används för att markera dem:

• Gula pliktområden (markerade med gula linjer eller gula pinnar) ger spelaren två alternativ för lättnad (Regel 17.1d(1) och (2)).
• Röda pliktområden (markerade med röda linjer eller röda pinnar) ger spelaren ett extra alternativ för lättnad i sidled (Regel 17.1d(3)), utöver de två alternativ för lättnad som finns för gula pliktområden.

Om färgen för ett pliktområde inte har markerats eller angetts av tävlingsledningen, ska det betraktas som ett rött pliktområde.

Gränsen för ett pliktområde sträcker sig både upp från marken och ner under marken:

• Detta innebär att all mark och allt annat (t.ex. varje naturligt eller konstgjort föremål) innanför gränsen är del av pliktområdet, oavsett om det är på, över eller under markytan.
• Om ett föremål är både innanför och utanför gränsen (t.ex. en bro över pliktområdet eller ett träd som är rotat innanför gränsen med grenar som sträcker sig utanför gränsen eller omvänt) är bara den del av föremålet som är innanför gränsen en del av pliktområdet.

Gränsen för ett pliktområde bör definieras av pinnar, linjer eller fysiska kännetecken:

• Pinnar: När gränsen för ett pliktområde definieras av pinnar, bestäms den av linjen mellan pinnarnas yttre punkter i marknivå, och pinnarna är inne i pliktområdet.
• Linjer: När gränsen för ett pliktområde definieras av en målad linje på marken, bestäms den av linjens utsida, och själva linjen är inne i pliktområdet.
• Fysiska kännetecken: När gränsen identifieras av fysiska kännetecken (t.ex. en strandlinje, ett ökenområde eller en stödmur), bör tävlingsledningen ange hur gränsen för pliktområdet ska definieras.

När gränsen för ett pliktområde definieras av linjer eller fysiska kännetecken, kan pinnar användas för att visa var pliktområdet är, men de har ingen annan betydelse.

När gränsen för en vattensamling inte är definierad av tävlingsledningen, definieras gränsen för det pliktområdet av dess naturliga gränser (d v s där marken börjar slutta neråt för att bilda den fördjupning som kan innehålla vatten).

Om ett öppet vattendrag vanligtvis inte innehåller vatten (t.ex. ett dräneringsdike eller avrinningsområde som är torrt utom vid regnperioder), kan tävlingsledningen definiera det området som en del av spelfältet (vilket innebär att det inte är ett pliktområde).

Ett område från vilket lättnad medges med ett slags plikt om spelarens boll stannar där.

Ett pliktområde är:

• Varje vattensamling på banan (oavsett om tävlingsledningen markerat den eller inte), såsom ett hav, en sjö, en damm, en älv, ett dike, ett öppet ytdräneringsdike eller något annat öppet vattendrag (även om det inte finns vatten där), och
• Varje annan del av banan som tävlingsledningen definierar som ett pliktområde.

Ett pliktområde är ett av de fem definierade områdena på banan.

Det finns två olika typer av pliktområden, som särskiljs av färgen som används för att markera dem:

• Gula pliktområden (markerade med gula linjer eller gula pinnar) ger spelaren två alternativ för lättnad (Regel 17.1d(1) och (2)).
• Röda pliktområden (markerade med röda linjer eller röda pinnar) ger spelaren ett extra alternativ för lättnad i sidled (Regel 17.1d(3)), utöver de två alternativ för lättnad som finns för gula pliktområden.

Om färgen för ett pliktområde inte har markerats eller angetts av tävlingsledningen, ska det betraktas som ett rött pliktområde.

Gränsen för ett pliktområde sträcker sig både upp från marken och ner under marken:

• Detta innebär att all mark och allt annat (t.ex. varje naturligt eller konstgjort föremål) innanför gränsen är del av pliktområdet, oavsett om det är på, över eller under markytan.
• Om ett föremål är både innanför och utanför gränsen (t.ex. en bro över pliktområdet eller ett träd som är rotat innanför gränsen med grenar som sträcker sig utanför gränsen eller omvänt) är bara den del av föremålet som är innanför gränsen en del av pliktområdet.

Gränsen för ett pliktområde bör definieras av pinnar, linjer eller fysiska kännetecken:

• Pinnar: När gränsen för ett pliktområde definieras av pinnar, bestäms den av linjen mellan pinnarnas yttre punkter i marknivå, och pinnarna är inne i pliktområdet.
• Linjer: När gränsen för ett pliktområde definieras av en målad linje på marken, bestäms den av linjens utsida, och själva linjen är inne i pliktområdet.
• Fysiska kännetecken: När gränsen identifieras av fysiska kännetecken (t.ex. en strandlinje, ett ökenområde eller en stödmur), bör tävlingsledningen ange hur gränsen för pliktområdet ska definieras.

När gränsen för ett pliktområde definieras av linjer eller fysiska kännetecken, kan pinnar användas för att visa var pliktområdet är, men de har ingen annan betydelse.

När gränsen för en vattensamling inte är definierad av tävlingsledningen, definieras gränsen för det pliktområdet av dess naturliga gränser (d v s där marken börjar slutta neråt för att bilda den fördjupning som kan innehålla vatten).

Om ett öppet vattendrag vanligtvis inte innehåller vatten (t.ex. ett dräneringsdike eller avrinningsområde som är torrt utom vid regnperioder), kan tävlingsledningen definiera det området som en del av spelfältet (vilket innebär att det inte är ett pliktområde).

Ett område från vilket lättnad medges med ett slags plikt om spelarens boll stannar där.

Ett pliktområde är:

• Varje vattensamling på banan (oavsett om tävlingsledningen markerat den eller inte), såsom ett hav, en sjö, en damm, en älv, ett dike, ett öppet ytdräneringsdike eller något annat öppet vattendrag (även om det inte finns vatten där), och
• Varje annan del av banan som tävlingsledningen definierar som ett pliktområde.

Ett pliktområde är ett av de fem definierade områdena på banan.

Det finns två olika typer av pliktområden, som särskiljs av färgen som används för att markera dem:

• Gula pliktområden (markerade med gula linjer eller gula pinnar) ger spelaren två alternativ för lättnad (Regel 17.1d(1) och (2)).
• Röda pliktområden (markerade med röda linjer eller röda pinnar) ger spelaren ett extra alternativ för lättnad i sidled (Regel 17.1d(3)), utöver de två alternativ för lättnad som finns för gula pliktområden.

Om färgen för ett pliktområde inte har markerats eller angetts av tävlingsledningen, ska det betraktas som ett rött pliktområde.

Gränsen för ett pliktområde sträcker sig både upp från marken och ner under marken:

• Detta innebär att all mark och allt annat (t.ex. varje naturligt eller konstgjort föremål) innanför gränsen är del av pliktområdet, oavsett om det är på, över eller under markytan.
• Om ett föremål är både innanför och utanför gränsen (t.ex. en bro över pliktområdet eller ett träd som är rotat innanför gränsen med grenar som sträcker sig utanför gränsen eller omvänt) är bara den del av föremålet som är innanför gränsen en del av pliktområdet.

Gränsen för ett pliktområde bör definieras av pinnar, linjer eller fysiska kännetecken:

• Pinnar: När gränsen för ett pliktområde definieras av pinnar, bestäms den av linjen mellan pinnarnas yttre punkter i marknivå, och pinnarna är inne i pliktområdet.
• Linjer: När gränsen för ett pliktområde definieras av en målad linje på marken, bestäms den av linjens utsida, och själva linjen är inne i pliktområdet.
• Fysiska kännetecken: När gränsen identifieras av fysiska kännetecken (t.ex. en strandlinje, ett ökenområde eller en stödmur), bör tävlingsledningen ange hur gränsen för pliktområdet ska definieras.

När gränsen för ett pliktområde definieras av linjer eller fysiska kännetecken, kan pinnar användas för att visa var pliktområdet är, men de har ingen annan betydelse.

När gränsen för en vattensamling inte är definierad av tävlingsledningen, definieras gränsen för det pliktområdet av dess naturliga gränser (d v s där marken börjar slutta neråt för att bilda den fördjupning som kan innehålla vatten).

Om ett öppet vattendrag vanligtvis inte innehåller vatten (t.ex. ett dräneringsdike eller avrinningsområde som är torrt utom vid regnperioder), kan tävlingsledningen definiera det området som en del av spelfältet (vilket innebär att det inte är ett pliktområde).

Tillvägagångssättet och plikten när en spelare tar lättnad enligt Reglerna 17, 18 eller 19 genom att spela en boll från den plats varifrån det föregående slaget slogs (se Regel 14.6).

Begreppet slag och distans innebär att spelaren både:

• får ett slags plikt samt
• Förlorar varje fördel av vunnen distans mot hålet från den plats varifrån det föregående slaget slogs.

Ett område från vilket lättnad medges med ett slags plikt om spelarens boll stannar där.

Ett pliktområde är:

• Varje vattensamling på banan (oavsett om tävlingsledningen markerat den eller inte), såsom ett hav, en sjö, en damm, en älv, ett dike, ett öppet ytdräneringsdike eller något annat öppet vattendrag (även om det inte finns vatten där), och
• Varje annan del av banan som tävlingsledningen definierar som ett pliktområde.

Ett pliktområde är ett av de fem definierade områdena på banan.

Det finns två olika typer av pliktområden, som särskiljs av färgen som används för att markera dem:

• Gula pliktområden (markerade med gula linjer eller gula pinnar) ger spelaren två alternativ för lättnad (Regel 17.1d(1) och (2)).
• Röda pliktområden (markerade med röda linjer eller röda pinnar) ger spelaren ett extra alternativ för lättnad i sidled (Regel 17.1d(3)), utöver de två alternativ för lättnad som finns för gula pliktområden.

Om färgen för ett pliktområde inte har markerats eller angetts av tävlingsledningen, ska det betraktas som ett rött pliktområde.

Gränsen för ett pliktområde sträcker sig både upp från marken och ner under marken:

• Detta innebär att all mark och allt annat (t.ex. varje naturligt eller konstgjort föremål) innanför gränsen är del av pliktområdet, oavsett om det är på, över eller under markytan.
• Om ett föremål är både innanför och utanför gränsen (t.ex. en bro över pliktområdet eller ett träd som är rotat innanför gränsen med grenar som sträcker sig utanför gränsen eller omvänt) är bara den del av föremålet som är innanför gränsen en del av pliktområdet.

Gränsen för ett pliktområde bör definieras av pinnar, linjer eller fysiska kännetecken:

• Pinnar: När gränsen för ett pliktområde definieras av pinnar, bestäms den av linjen mellan pinnarnas yttre punkter i marknivå, och pinnarna är inne i pliktområdet.
• Linjer: När gränsen för ett pliktområde definieras av en målad linje på marken, bestäms den av linjens utsida, och själva linjen är inne i pliktområdet.
• Fysiska kännetecken: När gränsen identifieras av fysiska kännetecken (t.ex. en strandlinje, ett ökenområde eller en stödmur), bör tävlingsledningen ange hur gränsen för pliktområdet ska definieras.

När gränsen för ett pliktområde definieras av linjer eller fysiska kännetecken, kan pinnar användas för att visa var pliktområdet är, men de har ingen annan betydelse.

När gränsen för en vattensamling inte är definierad av tävlingsledningen, definieras gränsen för det pliktområdet av dess naturliga gränser (d v s där marken börjar slutta neråt för att bilda den fördjupning som kan innehålla vatten).

Om ett öppet vattendrag vanligtvis inte innehåller vatten (t.ex. ett dräneringsdike eller avrinningsområde som är torrt utom vid regnperioder), kan tävlingsledningen definiera det området som en del av spelfältet (vilket innebär att det inte är ett pliktområde).

Området där en spelare måste droppa en boll när lättnad tas enligt en regel. Varje lättnadsregel kräver att spelaren använder ett särskilt lättnadsområde, vars storlek och läge grundas på dessa tre faktorer:

• Referenspunkt: Den punkt från vilken storleken på lättnadsområdet mäts upp.
• Storlek på lättnadsområde mätt från referenspunkt: Lättnadsområdet är antingen en eller två klubblängder från referenspunkten, men med vissa begränsningar:
• Begränsningar för lättnadsområde: Läget för lättnadsområdet kan begränsas på ett eller flera sätt, till exempel så att:
• Det bara finns inom vissa definierade områden på banan, t ex bara på spelfältet, inte i en bunker eller i ett pliktområde,
• Det inte är närmare hålet än referenspunkten eller måste vara utanför ett pliktområde eller en bunker som man tar lättnad från eller
• det inte föreligger störande inverkan (som den definieras i den specifika regeln) från förhållandet från vilket lättnad tas.

När klubblängder används för att bestämma storleken på lättnadsområdet, får spelaren mäta rakt över ett dike, grop eller liknande, och rakt över eller genom ett föremål (t ex träd, stängsel, mur, tunnel, dränering eller sprinklerlock), men det är inte tillåtet att mäta genom mark som naturligt sluttar uppåt eller nedåt.

Se Committee Procedures, Section 2I  (Tävlingsledningen kan välja att tillåta eller kräva av spelaren att använda en droppzon som lättnadsområde när viss lättnad tas).

Klargörande - Avgöra om en boll är i ett lättnadsområde

När det ska bestämmas om en boll har blivit liggande inom ett lättnadsområde (dvs. antingen inom en eller två klubblängder från referenspunkten beroende på den regel som tillämpas), är bollen i lättnadsområdet om någon del av bollen är inom en- eller två klubblängders avståndet. Men, en boll är inte lättnadsområdet om någon del av bollen är närmare hålet än referenspunkten eller när någon del av bollen har störande inverkan från det förhållande från vilket lättnad tas.
(Klargörande tillagt 12/2018)

Ett område från vilket lättnad medges med ett slags plikt om spelarens boll stannar där.

Ett pliktområde är:

• Varje vattensamling på banan (oavsett om tävlingsledningen markerat den eller inte), såsom ett hav, en sjö, en damm, en älv, ett dike, ett öppet ytdräneringsdike eller något annat öppet vattendrag (även om det inte finns vatten där), och
• Varje annan del av banan som tävlingsledningen definierar som ett pliktområde.

Ett pliktområde är ett av de fem definierade områdena på banan.

Det finns två olika typer av pliktområden, som särskiljs av färgen som används för att markera dem:

• Gula pliktområden (markerade med gula linjer eller gula pinnar) ger spelaren två alternativ för lättnad (Regel 17.1d(1) och (2)).
• Röda pliktområden (markerade med röda linjer eller röda pinnar) ger spelaren ett extra alternativ för lättnad i sidled (Regel 17.1d(3)), utöver de två alternativ för lättnad som finns för gula pliktområden.

Om färgen för ett pliktområde inte har markerats eller angetts av tävlingsledningen, ska det betraktas som ett rött pliktområde.

Gränsen för ett pliktområde sträcker sig både upp från marken och ner under marken:

• Detta innebär att all mark och allt annat (t.ex. varje naturligt eller konstgjort föremål) innanför gränsen är del av pliktområdet, oavsett om det är på, över eller under markytan.
• Om ett föremål är både innanför och utanför gränsen (t.ex. en bro över pliktområdet eller ett träd som är rotat innanför gränsen med grenar som sträcker sig utanför gränsen eller omvänt) är bara den del av föremålet som är innanför gränsen en del av pliktområdet.

Gränsen för ett pliktområde bör definieras av pinnar, linjer eller fysiska kännetecken:

• Pinnar: När gränsen för ett pliktområde definieras av pinnar, bestäms den av linjen mellan pinnarnas yttre punkter i marknivå, och pinnarna är inne i pliktområdet.
• Linjer: När gränsen för ett pliktområde definieras av en målad linje på marken, bestäms den av linjens utsida, och själva linjen är inne i pliktområdet.
• Fysiska kännetecken: När gränsen identifieras av fysiska kännetecken (t.ex. en strandlinje, ett ökenområde eller en stödmur), bör tävlingsledningen ange hur gränsen för pliktområdet ska definieras.

När gränsen för ett pliktområde definieras av linjer eller fysiska kännetecken, kan pinnar användas för att visa var pliktområdet är, men de har ingen annan betydelse.

När gränsen för en vattensamling inte är definierad av tävlingsledningen, definieras gränsen för det pliktområdet av dess naturliga gränser (d v s där marken börjar slutta neråt för att bilda den fördjupning som kan innehålla vatten).

Om ett öppet vattendrag vanligtvis inte innehåller vatten (t.ex. ett dräneringsdike eller avrinningsområde som är torrt utom vid regnperioder), kan tävlingsledningen definiera det området som en del av spelfältet (vilket innebär att det inte är ett pliktområde).

Tillvägagångssättet och plikten när en spelare tar lättnad enligt Reglerna 17, 18 eller 19 genom att spela en boll från den plats varifrån det föregående slaget slogs (se Regel 14.6).

Begreppet slag och distans innebär att spelaren både:

• får ett slags plikt samt
• Förlorar varje fördel av vunnen distans mot hålet från den plats varifrån det föregående slaget slogs.

Att hålla bollen och släppa den så att den faller genom luften, med avsikt att bollen ska bli i spel.

Om spelaren släpper en boll utan avsikt att den ska bli i spel, har bollen inte droppats och är inte i spel (se Regel 14.4).

Varje lättnadsregel fastställer ett specifikt lättnadsområde där bollen måste droppas och stanna.

När lättnad tas, måste spelaren släppa bollen från ett läge i knähöjd så att bollen:

• faller rakt ned, utan att spelaren kastar, roterar eller rullar den eller utför någon annan rörelse som skulle kunna påverka var bollen stannar och
• Inte vidrör någon del av spelarens kropp eller utrustning, innan den träffar marken (se Regel 14.3b).

Ett område från vilket lättnad medges med ett slags plikt om spelarens boll stannar där.

Ett pliktområde är:

• Varje vattensamling på banan (oavsett om tävlingsledningen markerat den eller inte), såsom ett hav, en sjö, en damm, en älv, ett dike, ett öppet ytdräneringsdike eller något annat öppet vattendrag (även om det inte finns vatten där), och
• Varje annan del av banan som tävlingsledningen definierar som ett pliktområde.

Ett pliktområde är ett av de fem definierade områdena på banan.

Det finns två olika typer av pliktområden, som särskiljs av färgen som används för att markera dem:

• Gula pliktområden (markerade med gula linjer eller gula pinnar) ger spelaren två alternativ för lättnad (Regel 17.1d(1) och (2)).
• Röda pliktområden (markerade med röda linjer eller röda pinnar) ger spelaren ett extra alternativ för lättnad i sidled (Regel 17.1d(3)), utöver de två alternativ för lättnad som finns för gula pliktområden.

Om färgen för ett pliktområde inte har markerats eller angetts av tävlingsledningen, ska det betraktas som ett rött pliktområde.

Gränsen för ett pliktområde sträcker sig både upp från marken och ner under marken:

• Detta innebär att all mark och allt annat (t.ex. varje naturligt eller konstgjort föremål) innanför gränsen är del av pliktområdet, oavsett om det är på, över eller under markytan.
• Om ett föremål är både innanför och utanför gränsen (t.ex. en bro över pliktområdet eller ett träd som är rotat innanför gränsen med grenar som sträcker sig utanför gränsen eller omvänt) är bara den del av föremålet som är innanför gränsen en del av pliktområdet.

Gränsen för ett pliktområde bör definieras av pinnar, linjer eller fysiska kännetecken:

• Pinnar: När gränsen för ett pliktområde definieras av pinnar, bestäms den av linjen mellan pinnarnas yttre punkter i marknivå, och pinnarna är inne i pliktområdet.
• Linjer: När gränsen för ett pliktområde definieras av en målad linje på marken, bestäms den av linjens utsida, och själva linjen är inne i pliktområdet.
• Fysiska kännetecken: När gränsen identifieras av fysiska kännetecken (t.ex. en strandlinje, ett ökenområde eller en stödmur), bör tävlingsledningen ange hur gränsen för pliktområdet ska definieras.

När gränsen för ett pliktområde definieras av linjer eller fysiska kännetecken, kan pinnar användas för att visa var pliktområdet är, men de har ingen annan betydelse.

När gränsen för en vattensamling inte är definierad av tävlingsledningen, definieras gränsen för det pliktområdet av dess naturliga gränser (d v s där marken börjar slutta neråt för att bilda den fördjupning som kan innehålla vatten).

Om ett öppet vattendrag vanligtvis inte innehåller vatten (t.ex. ett dräneringsdike eller avrinningsområde som är torrt utom vid regnperioder), kan tävlingsledningen definiera det området som en del av spelfältet (vilket innebär att det inte är ett pliktområde).

Att hålla bollen och släppa den så att den faller genom luften, med avsikt att bollen ska bli i spel.

Om spelaren släpper en boll utan avsikt att den ska bli i spel, har bollen inte droppats och är inte i spel (se Regel 14.4).

Varje lättnadsregel fastställer ett specifikt lättnadsområde där bollen måste droppas och stanna.

När lättnad tas, måste spelaren släppa bollen från ett läge i knähöjd så att bollen:

• faller rakt ned, utan att spelaren kastar, roterar eller rullar den eller utför någon annan rörelse som skulle kunna påverka var bollen stannar och
• Inte vidrör någon del av spelarens kropp eller utrustning, innan den träffar marken (se Regel 14.3b).

Ett område från vilket lättnad medges med ett slags plikt om spelarens boll stannar där.

Ett pliktområde är:

• Varje vattensamling på banan (oavsett om tävlingsledningen markerat den eller inte), såsom ett hav, en sjö, en damm, en älv, ett dike, ett öppet ytdräneringsdike eller något annat öppet vattendrag (även om det inte finns vatten där), och
• Varje annan del av banan som tävlingsledningen definierar som ett pliktområde.

Ett pliktområde är ett av de fem definierade områdena på banan.

Det finns två olika typer av pliktområden, som särskiljs av färgen som används för att markera dem:

• Gula pliktområden (markerade med gula linjer eller gula pinnar) ger spelaren två alternativ för lättnad (Regel 17.1d(1) och (2)).
• Röda pliktområden (markerade med röda linjer eller röda pinnar) ger spelaren ett extra alternativ för lättnad i sidled (Regel 17.1d(3)), utöver de två alternativ för lättnad som finns för gula pliktområden.

Om färgen för ett pliktområde inte har markerats eller angetts av tävlingsledningen, ska det betraktas som ett rött pliktområde.

Gränsen för ett pliktområde sträcker sig både upp från marken och ner under marken:

• Detta innebär att all mark och allt annat (t.ex. varje naturligt eller konstgjort föremål) innanför gränsen är del av pliktområdet, oavsett om det är på, över eller under markytan.
• Om ett föremål är både innanför och utanför gränsen (t.ex. en bro över pliktområdet eller ett träd som är rotat innanför gränsen med grenar som sträcker sig utanför gränsen eller omvänt) är bara den del av föremålet som är innanför gränsen en del av pliktområdet.

Gränsen för ett pliktområde bör definieras av pinnar, linjer eller fysiska kännetecken:

• Pinnar: När gränsen för ett pliktområde definieras av pinnar, bestäms den av linjen mellan pinnarnas yttre punkter i marknivå, och pinnarna är inne i pliktområdet.
• Linjer: När gränsen för ett pliktområde definieras av en målad linje på marken, bestäms den av linjens utsida, och själva linjen är inne i pliktområdet.
• Fysiska kännetecken: När gränsen identifieras av fysiska kännetecken (t.ex. en strandlinje, ett ökenområde eller en stödmur), bör tävlingsledningen ange hur gränsen för pliktområdet ska definieras.

När gränsen för ett pliktområde definieras av linjer eller fysiska kännetecken, kan pinnar användas för att visa var pliktområdet är, men de har ingen annan betydelse.

När gränsen för en vattensamling inte är definierad av tävlingsledningen, definieras gränsen för det pliktområdet av dess naturliga gränser (d v s där marken börjar slutta neråt för att bilda den fördjupning som kan innehålla vatten).

Om ett öppet vattendrag vanligtvis inte innehåller vatten (t.ex. ett dräneringsdike eller avrinningsområde som är torrt utom vid regnperioder), kan tävlingsledningen definiera det området som en del av spelfältet (vilket innebär att det inte är ett pliktområde).

Ett område från vilket lättnad medges med ett slags plikt om spelarens boll stannar där.

Ett pliktområde är:

• Varje vattensamling på banan (oavsett om tävlingsledningen markerat den eller inte), såsom ett hav, en sjö, en damm, en älv, ett dike, ett öppet ytdräneringsdike eller något annat öppet vattendrag (även om det inte finns vatten där), och
• Varje annan del av banan som tävlingsledningen definierar som ett pliktområde.

Ett pliktområde är ett av de fem definierade områdena på banan.

Det finns två olika typer av pliktområden, som särskiljs av färgen som används för att markera dem:

• Gula pliktområden (markerade med gula linjer eller gula pinnar) ger spelaren två alternativ för lättnad (Regel 17.1d(1) och (2)).
• Röda pliktområden (markerade med röda linjer eller röda pinnar) ger spelaren ett extra alternativ för lättnad i sidled (Regel 17.1d(3)), utöver de två alternativ för lättnad som finns för gula pliktområden.

Om färgen för ett pliktområde inte har markerats eller angetts av tävlingsledningen, ska det betraktas som ett rött pliktområde.

Gränsen för ett pliktområde sträcker sig både upp från marken och ner under marken:

• Detta innebär att all mark och allt annat (t.ex. varje naturligt eller konstgjort föremål) innanför gränsen är del av pliktområdet, oavsett om det är på, över eller under markytan.
• Om ett föremål är både innanför och utanför gränsen (t.ex. en bro över pliktområdet eller ett träd som är rotat innanför gränsen med grenar som sträcker sig utanför gränsen eller omvänt) är bara den del av föremålet som är innanför gränsen en del av pliktområdet.

Gränsen för ett pliktområde bör definieras av pinnar, linjer eller fysiska kännetecken:

• Pinnar: När gränsen för ett pliktområde definieras av pinnar, bestäms den av linjen mellan pinnarnas yttre punkter i marknivå, och pinnarna är inne i pliktområdet.
• Linjer: När gränsen för ett pliktområde definieras av en målad linje på marken, bestäms den av linjens utsida, och själva linjen är inne i pliktområdet.
• Fysiska kännetecken: När gränsen identifieras av fysiska kännetecken (t.ex. en strandlinje, ett ökenområde eller en stödmur), bör tävlingsledningen ange hur gränsen för pliktområdet ska definieras.

När gränsen för ett pliktområde definieras av linjer eller fysiska kännetecken, kan pinnar användas för att visa var pliktområdet är, men de har ingen annan betydelse.

När gränsen för en vattensamling inte är definierad av tävlingsledningen, definieras gränsen för det pliktområdet av dess naturliga gränser (d v s där marken börjar slutta neråt för att bilda den fördjupning som kan innehålla vatten).

Om ett öppet vattendrag vanligtvis inte innehåller vatten (t.ex. ett dräneringsdike eller avrinningsområde som är torrt utom vid regnperioder), kan tävlingsledningen definiera det området som en del av spelfältet (vilket innebär att det inte är ett pliktområde).

Tillvägagångssättet och plikten när en spelare tar lättnad enligt Reglerna 17, 18 eller 19 genom att spela en boll från den plats varifrån det föregående slaget slogs (se Regel 14.6).

Begreppet slag och distans innebär att spelaren både:

• får ett slags plikt samt
• Förlorar varje fördel av vunnen distans mot hålet från den plats varifrån det föregående slaget slogs.

Ett område från vilket lättnad medges med ett slags plikt om spelarens boll stannar där.

Ett pliktområde är:

• Varje vattensamling på banan (oavsett om tävlingsledningen markerat den eller inte), såsom ett hav, en sjö, en damm, en älv, ett dike, ett öppet ytdräneringsdike eller något annat öppet vattendrag (även om det inte finns vatten där), och
• Varje annan del av banan som tävlingsledningen definierar som ett pliktområde.

Ett pliktområde är ett av de fem definierade områdena på banan.

Det finns två olika typer av pliktområden, som särskiljs av färgen som används för att markera dem:

• Gula pliktområden (markerade med gula linjer eller gula pinnar) ger spelaren två alternativ för lättnad (Regel 17.1d(1) och (2)).
• Röda pliktområden (markerade med röda linjer eller röda pinnar) ger spelaren ett extra alternativ för lättnad i sidled (Regel 17.1d(3)), utöver de två alternativ för lättnad som finns för gula pliktområden.

Om färgen för ett pliktområde inte har markerats eller angetts av tävlingsledningen, ska det betraktas som ett rött pliktområde.

Gränsen för ett pliktområde sträcker sig både upp från marken och ner under marken:

• Detta innebär att all mark och allt annat (t.ex. varje naturligt eller konstgjort föremål) innanför gränsen är del av pliktområdet, oavsett om det är på, över eller under markytan.
• Om ett föremål är både innanför och utanför gränsen (t.ex. en bro över pliktområdet eller ett träd som är rotat innanför gränsen med grenar som sträcker sig utanför gränsen eller omvänt) är bara den del av föremålet som är innanför gränsen en del av pliktområdet.

Gränsen för ett pliktområde bör definieras av pinnar, linjer eller fysiska kännetecken:

• Pinnar: När gränsen för ett pliktområde definieras av pinnar, bestäms den av linjen mellan pinnarnas yttre punkter i marknivå, och pinnarna är inne i pliktområdet.
• Linjer: När gränsen för ett pliktområde definieras av en målad linje på marken, bestäms den av linjens utsida, och själva linjen är inne i pliktområdet.
• Fysiska kännetecken: När gränsen identifieras av fysiska kännetecken (t.ex. en strandlinje, ett ökenområde eller en stödmur), bör tävlingsledningen ange hur gränsen för pliktområdet ska definieras.

När gränsen för ett pliktområde definieras av linjer eller fysiska kännetecken, kan pinnar användas för att visa var pliktområdet är, men de har ingen annan betydelse.

När gränsen för en vattensamling inte är definierad av tävlingsledningen, definieras gränsen för det pliktområdet av dess naturliga gränser (d v s där marken börjar slutta neråt för att bilda den fördjupning som kan innehålla vatten).

Om ett öppet vattendrag vanligtvis inte innehåller vatten (t.ex. ett dräneringsdike eller avrinningsområde som är torrt utom vid regnperioder), kan tävlingsledningen definiera det området som en del av spelfältet (vilket innebär att det inte är ett pliktområde).

Den framåtriktade rörelsen med klubban som görs för att slå bollen.

Men ett slag har inte utförts om spelaren:

• under nersvingen bestämmer sig för att inte slå mot bollen och undviker att göra detta genom att avsiktligt stoppa klubbhuvudet innan det når bollen eller, om detta inte går, genom att avsiktligt missa bollen.
• Oavsiktligt träffar bollen vid en provsving eller vid förberedelsen för ett slag.

När reglerna hänvisar till att ”spela en boll”, innebär det detsamma som att slå ett slag.

Spelarens score på ett hål eller en rond anges som ett antal ”slag”, vilket betyder alla slag som slagits och varje pliktslag. (se Regel 3.1c).

Slag/1 – Avgöra om ett slag har utförts

Om en spelare påbörjar nersvingen med en klubba med avsikt att slå bollen räknas spelarens handling som ett slag när:

• Klubbhuvudet böjs åt sidan eller stoppas av något utomstående (såsom en trädgren), oavsett om bollen träffas eller inte.
• Klubbhuvudet släpper från skaftet under nersvingen och spelaren fortsätter nersvingen med enbart skaftet, oavsett om bollen träffas av skaftet eller inte.
• Klubbhuvudet släpper från skaftet under nersvingen och spelaren fortsätter nersvingen med enbart skaftet, när klubbhuvudet faller och träffar bollen.

Spelarens handlingar räknas inte som ett slag i följande situationer:

• Under nersvingen släpper en spelares klubbhuvud från skaftet. Spelaren stoppar nersvingen kort om bollen, men klubbhuvudet faller och träffar och rubbar bollen.
• Under baksvingen släpper en spelares klubbhuvud från skaftet. Spelaren fullföljer nersvingen med skaftet men träffar inte bollen.
• En boll har fastnat i en trädgren bortom en klubbas räckvidd. Om spelaren rubbar bollen genom att slå på en lägre del av grenen i stället för på bollen gäller Regel 9.4 (Bollen lyft eller rubbad av spelaren).

Ett område från vilket lättnad medges med ett slags plikt om spelarens boll stannar där.

Ett pliktområde är:

• Varje vattensamling på banan (oavsett om tävlingsledningen markerat den eller inte), såsom ett hav, en sjö, en damm, en älv, ett dike, ett öppet ytdräneringsdike eller något annat öppet vattendrag (även om det inte finns vatten där), och
• Varje annan del av banan som tävlingsledningen definierar som ett pliktområde.

Ett pliktområde är ett av de fem definierade områdena på banan.

Det finns två olika typer av pliktområden, som särskiljs av färgen som används för att markera dem:

• Gula pliktområden (markerade med gula linjer eller gula pinnar) ger spelaren två alternativ för lättnad (Regel 17.1d(1) och (2)).
• Röda pliktområden (markerade med röda linjer eller röda pinnar) ger spelaren ett extra alternativ för lättnad i sidled (Regel 17.1d(3)), utöver de två alternativ för lättnad som finns för gula pliktområden.

Om färgen för ett pliktområde inte har markerats eller angetts av tävlingsledningen, ska det betraktas som ett rött pliktområde.

Gränsen för ett pliktområde sträcker sig både upp från marken och ner under marken:

• Detta innebär att all mark och allt annat (t.ex. varje naturligt eller konstgjort föremål) innanför gränsen är del av pliktområdet, oavsett om det är på, över eller under markytan.
• Om ett föremål är både innanför och utanför gränsen (t.ex. en bro över pliktområdet eller ett träd som är rotat innanför gränsen med grenar som sträcker sig utanför gränsen eller omvänt) är bara den del av föremålet som är innanför gränsen en del av pliktområdet.

Gränsen för ett pliktområde bör definieras av pinnar, linjer eller fysiska kännetecken:

• Pinnar: När gränsen för ett pliktområde definieras av pinnar, bestäms den av linjen mellan pinnarnas yttre punkter i marknivå, och pinnarna är inne i pliktområdet.
• Linjer: När gränsen för ett pliktområde definieras av en målad linje på marken, bestäms den av linjens utsida, och själva linjen är inne i pliktområdet.
• Fysiska kännetecken: När gränsen identifieras av fysiska kännetecken (t.ex. en strandlinje, ett ökenområde eller en stödmur), bör tävlingsledningen ange hur gränsen för pliktområdet ska definieras.

När gränsen för ett pliktområde definieras av linjer eller fysiska kännetecken, kan pinnar användas för att visa var pliktområdet är, men de har ingen annan betydelse.

När gränsen för en vattensamling inte är definierad av tävlingsledningen, definieras gränsen för det pliktområdet av dess naturliga gränser (d v s där marken börjar slutta neråt för att bilda den fördjupning som kan innehålla vatten).

Om ett öppet vattendrag vanligtvis inte innehåller vatten (t.ex. ett dräneringsdike eller avrinningsområde som är torrt utom vid regnperioder), kan tävlingsledningen definiera det området som en del av spelfältet (vilket innebär att det inte är ett pliktområde).

Ett område från vilket lättnad medges med ett slags plikt om spelarens boll stannar där.

Ett pliktområde är:

• Varje vattensamling på banan (oavsett om tävlingsledningen markerat den eller inte), såsom ett hav, en sjö, en damm, en älv, ett dike, ett öppet ytdräneringsdike eller något annat öppet vattendrag (även om det inte finns vatten där), och
• Varje annan del av banan som tävlingsledningen definierar som ett pliktområde.

Ett pliktområde är ett av de fem definierade områdena på banan.

Det finns två olika typer av pliktområden, som särskiljs av färgen som används för att markera dem:

• Gula pliktområden (markerade med gula linjer eller gula pinnar) ger spelaren två alternativ för lättnad (Regel 17.1d(1) och (2)).
• Röda pliktområden (markerade med röda linjer eller röda pinnar) ger spelaren ett extra alternativ för lättnad i sidled (Regel 17.1d(3)), utöver de två alternativ för lättnad som finns för gula pliktområden.

Om färgen för ett pliktområde inte har markerats eller angetts av tävlingsledningen, ska det betraktas som ett rött pliktområde.

Gränsen för ett pliktområde sträcker sig både upp från marken och ner under marken:

• Detta innebär att all mark och allt annat (t.ex. varje naturligt eller konstgjort föremål) innanför gränsen är del av pliktområdet, oavsett om det är på, över eller under markytan.
• Om ett föremål är både innanför och utanför gränsen (t.ex. en bro över pliktområdet eller ett träd som är rotat innanför gränsen med grenar som sträcker sig utanför gränsen eller omvänt) är bara den del av föremålet som är innanför gränsen en del av pliktområdet.

Gränsen för ett pliktområde bör definieras av pinnar, linjer eller fysiska kännetecken:

• Pinnar: När gränsen för ett pliktområde definieras av pinnar, bestäms den av linjen mellan pinnarnas yttre punkter i marknivå, och pinnarna är inne i pliktområdet.
• Linjer: När gränsen för ett pliktområde definieras av en målad linje på marken, bestäms den av linjens utsida, och själva linjen är inne i pliktområdet.
• Fysiska kännetecken: När gränsen identifieras av fysiska kännetecken (t.ex. en strandlinje, ett ökenområde eller en stödmur), bör tävlingsledningen ange hur gränsen för pliktområdet ska definieras.

När gränsen för ett pliktområde definieras av linjer eller fysiska kännetecken, kan pinnar användas för att visa var pliktområdet är, men de har ingen annan betydelse.

När gränsen för en vattensamling inte är definierad av tävlingsledningen, definieras gränsen för det pliktområdet av dess naturliga gränser (d v s där marken börjar slutta neråt för att bilda den fördjupning som kan innehålla vatten).

Om ett öppet vattendrag vanligtvis inte innehåller vatten (t.ex. ett dräneringsdike eller avrinningsområde som är torrt utom vid regnperioder), kan tävlingsledningen definiera det området som en del av spelfältet (vilket innebär att det inte är ett pliktområde).

Tillvägagångssättet och plikten när en spelare tar lättnad enligt Reglerna 17, 18 eller 19 genom att spela en boll från den plats varifrån det föregående slaget slogs (se Regel 14.6).

Begreppet slag och distans innebär att spelaren både:

• får ett slags plikt samt
• Förlorar varje fördel av vunnen distans mot hålet från den plats varifrån det föregående slaget slogs.

Alla områden utanför banans gräns som den definierats av tävlingsledningen. Alla områden innanför den gränsen är på banan.

Gränsen för banan sträcker sig både upp från marken och ner under marken:

• Detta innebär att all mark och annat (t ex alla naturliga eller konstgjorda föremål) innanför banans gräns är på banan, oavsett om de är på, ovanför eller under markytan.
• Om ett föremål är både innanför och utanför banans gräns (t ex trappsteg som sitter fast i ett gränsstängsel, eller ett träd med rötterna utanför gränsen med grenar som når innanför gränsen eller omvänt), är bara den del av föremålet som är utanför banans gräns out of bounds.

Banans gräns bör definieras av föremål för banans gräns eller av linjer:

• Föremål för banans gräns När gränsen definieras av pinnar eller ett stängsel, bestäms den av linjen mellan de innersta punkterna på pinnarna eller stängselstolparna på bansidan i marknivå (med undantag för vinklade stöd), och dessa pinnar eller stängselstolpar är out of bounds.
  När gränsen definieras av andra föremål, t ex en mur, eller när tävlingsledningen önskar använda ett gränsstängsel på ett annat sätt, bör tävlingsledningen definiera gränsen.

• Linjer: När gränsen definieras av en målad linje på marken, bestäms den av linjens bansida, och själva linjen är out of bounds.
  När en linje på marken definierar gränsen, kan pinnar användas för att visa var gränsen är, men de har ingen annan betydelse.

Gränspinnar eller linjer bör vara vita.

Statusen för en boll som inte hittas inom tre minuter från det att spelaren eller hans/hennes caddie (eller spelarens partner eller partnerns caddie) börjar leta efter den.

Om sökandet börjar och sedan tillfälligtvis avbryts av någon fullgod orsak (t ex när spelaren slutar leta vid avbrott i spel eller måste kliva åt sidan för att vänta på att en annan spelare ska spela) eller när spelaren av misstag har identifierat fel boll:

• Tiden mellan avbrottet och när letandet återupptas räknas inte, och
• den tillåtna tiden för letande är totalt tre minuter, och tiden för letande räknas både före avbrottet och efter att letandet återupptas.

Förlorad/1 – Boll får inte förklaras vara förlorad

En spelare får inte göra en boll förlorad genom ett tillkännagivande. En boll är bara förlorad när den inte återfunnits inom tre minuter efter det att spelaren eller hans/hennes caddie eller partner börjar leta efter den.

Till exempel, en spelare börjar leta efter sin boll i två minuter, förklarar den förlorad och går tillbaka för ett spela en annan boll. Innan spelaren sätter en annan boll i spel, återfinns den ursprungliga bollen inom tre minuters söktiden. Eftersom spelaren inte får förklara sin boll förlorad förblir den ursprungliga bollen i spel.

Förlorad/2 – Spelare får inte fördröja starten på letande för att få en fördel

Tre-minuters söktiden för en boll börjar när spelaren eller hans/hennes caddie (eller spelarens partner eller partnerns caddie) börjar leta efter den. Spelaren får inte fördröja starten på letandet för att få en fördel genom att tillåta andra personer att också leta efter sin boll.

Till exempel, om en spelare går mot sin boll och åskådare redan letar efter bollen kan spelaren inte avsiktligt fördröja att komma till området för att förhindra att tre-minuters söktiden börjar. Under sådana förhållanden börjar söktiden när spelaren skulle kunna ha varit på plats för att leta om spelaren inte avsiktligt fördröjt att komma till området.

Förlorad/3 - Söktiden fortsätter när spelare återvänder för att spela provisorisk boll

Om en spelare har börjat leta efter sin boll och återvänder till platsen för föregående slag för att spela en provisorisk boll fortsätter tre-minuters söktiden oavsett om någon fortsätter att leta efter spelarens boll eller inte.

Förlorad/4 – Söktiden när det letas efter två bollar

När en spelare har spelat två bollar (t ex bollen i spel och en provisorisk boll) och letar efter båda beror det på hur nära varandra de två bollarna är för att spelaren ska ha rätt till två separata tre-minuters söktider.

Om bollarna är i samma område där de samtidigt kan letas efter, tillåts spelaren bara tre minuter för att leta efter båda bollarna. Men om bollarna är i olika områden (t ex på motsatta sidorna av fairway) tillåts spelaren en tre-minuters söktid för var och en av bollarna.

Ett område från vilket lättnad medges med ett slags plikt om spelarens boll stannar där.

Ett pliktområde är:

• Varje vattensamling på banan (oavsett om tävlingsledningen markerat den eller inte), såsom ett hav, en sjö, en damm, en älv, ett dike, ett öppet ytdräneringsdike eller något annat öppet vattendrag (även om det inte finns vatten där), och
• Varje annan del av banan som tävlingsledningen definierar som ett pliktområde.

Ett pliktområde är ett av de fem definierade områdena på banan.

Det finns två olika typer av pliktområden, som särskiljs av färgen som används för att markera dem:

• Gula pliktområden (markerade med gula linjer eller gula pinnar) ger spelaren två alternativ för lättnad (Regel 17.1d(1) och (2)).
• Röda pliktområden (markerade med röda linjer eller röda pinnar) ger spelaren ett extra alternativ för lättnad i sidled (Regel 17.1d(3)), utöver de två alternativ för lättnad som finns för gula pliktområden.

Om färgen för ett pliktområde inte har markerats eller angetts av tävlingsledningen, ska det betraktas som ett rött pliktområde.

Gränsen för ett pliktområde sträcker sig både upp från marken och ner under marken:

• Detta innebär att all mark och allt annat (t.ex. varje naturligt eller konstgjort föremål) innanför gränsen är del av pliktområdet, oavsett om det är på, över eller under markytan.
• Om ett föremål är både innanför och utanför gränsen (t.ex. en bro över pliktområdet eller ett träd som är rotat innanför gränsen med grenar som sträcker sig utanför gränsen eller omvänt) är bara den del av föremålet som är innanför gränsen en del av pliktområdet.

Gränsen för ett pliktområde bör definieras av pinnar, linjer eller fysiska kännetecken:

• Pinnar: När gränsen för ett pliktområde definieras av pinnar, bestäms den av linjen mellan pinnarnas yttre punkter i marknivå, och pinnarna är inne i pliktområdet.
• Linjer: När gränsen för ett pliktområde definieras av en målad linje på marken, bestäms den av linjens utsida, och själva linjen är inne i pliktområdet.
• Fysiska kännetecken: När gränsen identifieras av fysiska kännetecken (t.ex. en strandlinje, ett ökenområde eller en stödmur), bör tävlingsledningen ange hur gränsen för pliktområdet ska definieras.

När gränsen för ett pliktområde definieras av linjer eller fysiska kännetecken, kan pinnar användas för att visa var pliktområdet är, men de har ingen annan betydelse.

När gränsen för en vattensamling inte är definierad av tävlingsledningen, definieras gränsen för det pliktområdet av dess naturliga gränser (d v s där marken börjar slutta neråt för att bilda den fördjupning som kan innehålla vatten).

Om ett öppet vattendrag vanligtvis inte innehåller vatten (t.ex. ett dräneringsdike eller avrinningsområde som är torrt utom vid regnperioder), kan tävlingsledningen definiera det området som en del av spelfältet (vilket innebär att det inte är ett pliktområde).

Ett område från vilket lättnad medges med ett slags plikt om spelarens boll stannar där.

Ett pliktområde är:

• Varje vattensamling på banan (oavsett om tävlingsledningen markerat den eller inte), såsom ett hav, en sjö, en damm, en älv, ett dike, ett öppet ytdräneringsdike eller något annat öppet vattendrag (även om det inte finns vatten där), och
• Varje annan del av banan som tävlingsledningen definierar som ett pliktområde.

Ett pliktområde är ett av de fem definierade områdena på banan.

Det finns två olika typer av pliktområden, som särskiljs av färgen som används för att markera dem:

• Gula pliktområden (markerade med gula linjer eller gula pinnar) ger spelaren två alternativ för lättnad (Regel 17.1d(1) och (2)).
• Röda pliktområden (markerade med röda linjer eller röda pinnar) ger spelaren ett extra alternativ för lättnad i sidled (Regel 17.1d(3)), utöver de två alternativ för lättnad som finns för gula pliktområden.

Om färgen för ett pliktområde inte har markerats eller angetts av tävlingsledningen, ska det betraktas som ett rött pliktområde.

Gränsen för ett pliktområde sträcker sig både upp från marken och ner under marken:

• Detta innebär att all mark och allt annat (t.ex. varje naturligt eller konstgjort föremål) innanför gränsen är del av pliktområdet, oavsett om det är på, över eller under markytan.
• Om ett föremål är både innanför och utanför gränsen (t.ex. en bro över pliktområdet eller ett träd som är rotat innanför gränsen med grenar som sträcker sig utanför gränsen eller omvänt) är bara den del av föremålet som är innanför gränsen en del av pliktområdet.

Gränsen för ett pliktområde bör definieras av pinnar, linjer eller fysiska kännetecken:

• Pinnar: När gränsen för ett pliktområde definieras av pinnar, bestäms den av linjen mellan pinnarnas yttre punkter i marknivå, och pinnarna är inne i pliktområdet.
• Linjer: När gränsen för ett pliktområde definieras av en målad linje på marken, bestäms den av linjens utsida, och själva linjen är inne i pliktområdet.
• Fysiska kännetecken: När gränsen identifieras av fysiska kännetecken (t.ex. en strandlinje, ett ökenområde eller en stödmur), bör tävlingsledningen ange hur gränsen för pliktområdet ska definieras.

När gränsen för ett pliktområde definieras av linjer eller fysiska kännetecken, kan pinnar användas för att visa var pliktområdet är, men de har ingen annan betydelse.

När gränsen för en vattensamling inte är definierad av tävlingsledningen, definieras gränsen för det pliktområdet av dess naturliga gränser (d v s där marken börjar slutta neråt för att bilda den fördjupning som kan innehålla vatten).

Om ett öppet vattendrag vanligtvis inte innehåller vatten (t.ex. ett dräneringsdike eller avrinningsområde som är torrt utom vid regnperioder), kan tävlingsledningen definiera det området som en del av spelfältet (vilket innebär att det inte är ett pliktområde).

Tillvägagångssättet och plikten när en spelare tar lättnad enligt Reglerna 17, 18 eller 19 genom att spela en boll från den plats varifrån det föregående slaget slogs (se Regel 14.6).

Begreppet slag och distans innebär att spelaren både:

• får ett slags plikt samt
• Förlorar varje fördel av vunnen distans mot hålet från den plats varifrån det föregående slaget slogs.

Att hålla bollen och släppa den så att den faller genom luften, med avsikt att bollen ska bli i spel.

Om spelaren släpper en boll utan avsikt att den ska bli i spel, har bollen inte droppats och är inte i spel (se Regel 14.4).

Varje lättnadsregel fastställer ett specifikt lättnadsområde där bollen måste droppas och stanna.

När lättnad tas, måste spelaren släppa bollen från ett läge i knähöjd så att bollen:

• faller rakt ned, utan att spelaren kastar, roterar eller rullar den eller utför någon annan rörelse som skulle kunna påverka var bollen stannar och
• Inte vidrör någon del av spelarens kropp eller utrustning, innan den träffar marken (se Regel 14.3b).

Ett område från vilket lättnad medges med ett slags plikt om spelarens boll stannar där.

Ett pliktområde är:

• Varje vattensamling på banan (oavsett om tävlingsledningen markerat den eller inte), såsom ett hav, en sjö, en damm, en älv, ett dike, ett öppet ytdräneringsdike eller något annat öppet vattendrag (även om det inte finns vatten där), och
• Varje annan del av banan som tävlingsledningen definierar som ett pliktområde.

Ett pliktområde är ett av de fem definierade områdena på banan.

Det finns två olika typer av pliktområden, som särskiljs av färgen som används för att markera dem:

• Gula pliktområden (markerade med gula linjer eller gula pinnar) ger spelaren två alternativ för lättnad (Regel 17.1d(1) och (2)).
• Röda pliktområden (markerade med röda linjer eller röda pinnar) ger spelaren ett extra alternativ för lättnad i sidled (Regel 17.1d(3)), utöver de två alternativ för lättnad som finns för gula pliktområden.

Om färgen för ett pliktområde inte har markerats eller angetts av tävlingsledningen, ska det betraktas som ett rött pliktområde.

Gränsen för ett pliktområde sträcker sig både upp från marken och ner under marken:

• Detta innebär att all mark och allt annat (t.ex. varje naturligt eller konstgjort föremål) innanför gränsen är del av pliktområdet, oavsett om det är på, över eller under markytan.
• Om ett föremål är både innanför och utanför gränsen (t.ex. en bro över pliktområdet eller ett träd som är rotat innanför gränsen med grenar som sträcker sig utanför gränsen eller omvänt) är bara den del av föremålet som är innanför gränsen en del av pliktområdet.

Gränsen för ett pliktområde bör definieras av pinnar, linjer eller fysiska kännetecken:

• Pinnar: När gränsen för ett pliktområde definieras av pinnar, bestäms den av linjen mellan pinnarnas yttre punkter i marknivå, och pinnarna är inne i pliktområdet.
• Linjer: När gränsen för ett pliktområde definieras av en målad linje på marken, bestäms den av linjens utsida, och själva linjen är inne i pliktområdet.
• Fysiska kännetecken: När gränsen identifieras av fysiska kännetecken (t.ex. en strandlinje, ett ökenområde eller en stödmur), bör tävlingsledningen ange hur gränsen för pliktområdet ska definieras.

När gränsen för ett pliktområde definieras av linjer eller fysiska kännetecken, kan pinnar användas för att visa var pliktområdet är, men de har ingen annan betydelse.

När gränsen för en vattensamling inte är definierad av tävlingsledningen, definieras gränsen för det pliktområdet av dess naturliga gränser (d v s där marken börjar slutta neråt för att bilda den fördjupning som kan innehålla vatten).

Om ett öppet vattendrag vanligtvis inte innehåller vatten (t.ex. ett dräneringsdike eller avrinningsområde som är torrt utom vid regnperioder), kan tävlingsledningen definiera det området som en del av spelfältet (vilket innebär att det inte är ett pliktområde).

Att hålla bollen och släppa den så att den faller genom luften, med avsikt att bollen ska bli i spel.

Om spelaren släpper en boll utan avsikt att den ska bli i spel, har bollen inte droppats och är inte i spel (se Regel 14.4).

Varje lättnadsregel fastställer ett specifikt lättnadsområde där bollen måste droppas och stanna.

När lättnad tas, måste spelaren släppa bollen från ett läge i knähöjd så att bollen:

• faller rakt ned, utan att spelaren kastar, roterar eller rullar den eller utför någon annan rörelse som skulle kunna påverka var bollen stannar och
• Inte vidrör någon del av spelarens kropp eller utrustning, innan den träffar marken (se Regel 14.3b).

Ett område från vilket lättnad medges med ett slags plikt om spelarens boll stannar där.

Ett pliktområde är:

• Varje vattensamling på banan (oavsett om tävlingsledningen markerat den eller inte), såsom ett hav, en sjö, en damm, en älv, ett dike, ett öppet ytdräneringsdike eller något annat öppet vattendrag (även om det inte finns vatten där), och
• Varje annan del av banan som tävlingsledningen definierar som ett pliktområde.

Ett pliktområde är ett av de fem definierade områdena på banan.

Det finns två olika typer av pliktområden, som särskiljs av färgen som används för att markera dem:

• Gula pliktområden (markerade med gula linjer eller gula pinnar) ger spelaren två alternativ för lättnad (Regel 17.1d(1) och (2)).
• Röda pliktområden (markerade med röda linjer eller röda pinnar) ger spelaren ett extra alternativ för lättnad i sidled (Regel 17.1d(3)), utöver de två alternativ för lättnad som finns för gula pliktområden.

Om färgen för ett pliktområde inte har markerats eller angetts av tävlingsledningen, ska det betraktas som ett rött pliktområde.

Gränsen för ett pliktområde sträcker sig både upp från marken och ner under marken:

• Detta innebär att all mark och allt annat (t.ex. varje naturligt eller konstgjort föremål) innanför gränsen är del av pliktområdet, oavsett om det är på, över eller under markytan.
• Om ett föremål är både innanför och utanför gränsen (t.ex. en bro över pliktområdet eller ett träd som är rotat innanför gränsen med grenar som sträcker sig utanför gränsen eller omvänt) är bara den del av föremålet som är innanför gränsen en del av pliktområdet.

Gränsen för ett pliktområde bör definieras av pinnar, linjer eller fysiska kännetecken:

• Pinnar: När gränsen för ett pliktområde definieras av pinnar, bestäms den av linjen mellan pinnarnas yttre punkter i marknivå, och pinnarna är inne i pliktområdet.
• Linjer: När gränsen för ett pliktområde definieras av en målad linje på marken, bestäms den av linjens utsida, och själva linjen är inne i pliktområdet.
• Fysiska kännetecken: När gränsen identifieras av fysiska kännetecken (t.ex. en strandlinje, ett ökenområde eller en stödmur), bör tävlingsledningen ange hur gränsen för pliktområdet ska definieras.

När gränsen för ett pliktområde definieras av linjer eller fysiska kännetecken, kan pinnar användas för att visa var pliktområdet är, men de har ingen annan betydelse.

När gränsen för en vattensamling inte är definierad av tävlingsledningen, definieras gränsen för det pliktområdet av dess naturliga gränser (d v s där marken börjar slutta neråt för att bilda den fördjupning som kan innehålla vatten).

Om ett öppet vattendrag vanligtvis inte innehåller vatten (t.ex. ett dräneringsdike eller avrinningsområde som är torrt utom vid regnperioder), kan tävlingsledningen definiera det området som en del av spelfältet (vilket innebär att det inte är ett pliktområde).

Ett område från vilket lättnad medges med ett slags plikt om spelarens boll stannar där.

Ett pliktområde är:

• Varje vattensamling på banan (oavsett om tävlingsledningen markerat den eller inte), såsom ett hav, en sjö, en damm, en älv, ett dike, ett öppet ytdräneringsdike eller något annat öppet vattendrag (även om det inte finns vatten där), och
• Varje annan del av banan som tävlingsledningen definierar som ett pliktområde.

Ett pliktområde är ett av de fem definierade områdena på banan.

Det finns två olika typer av pliktområden, som särskiljs av färgen som används för att markera dem:

• Gula pliktområden (markerade med gula linjer eller gula pinnar) ger spelaren två alternativ för lättnad (Regel 17.1d(1) och (2)).
• Röda pliktområden (markerade med röda linjer eller röda pinnar) ger spelaren ett extra alternativ för lättnad i sidled (Regel 17.1d(3)), utöver de två alternativ för lättnad som finns för gula pliktområden.

Om färgen för ett pliktområde inte har markerats eller angetts av tävlingsledningen, ska det betraktas som ett rött pliktområde.

Gränsen för ett pliktområde sträcker sig både upp från marken och ner under marken:

• Detta innebär att all mark och allt annat (t.ex. varje naturligt eller konstgjort föremål) innanför gränsen är del av pliktområdet, oavsett om det är på, över eller under markytan.
• Om ett föremål är både innanför och utanför gränsen (t.ex. en bro över pliktområdet eller ett träd som är rotat innanför gränsen med grenar som sträcker sig utanför gränsen eller omvänt) är bara den del av föremålet som är innanför gränsen en del av pliktområdet.

Gränsen för ett pliktområde bör definieras av pinnar, linjer eller fysiska kännetecken:

• Pinnar: När gränsen för ett pliktområde definieras av pinnar, bestäms den av linjen mellan pinnarnas yttre punkter i marknivå, och pinnarna är inne i pliktområdet.
• Linjer: När gränsen för ett pliktområde definieras av en målad linje på marken, bestäms den av linjens utsida, och själva linjen är inne i pliktområdet.
• Fysiska kännetecken: När gränsen identifieras av fysiska kännetecken (t.ex. en strandlinje, ett ökenområde eller en stödmur), bör tävlingsledningen ange hur gränsen för pliktområdet ska definieras.

När gränsen för ett pliktområde definieras av linjer eller fysiska kännetecken, kan pinnar användas för att visa var pliktområdet är, men de har ingen annan betydelse.

När gränsen för en vattensamling inte är definierad av tävlingsledningen, definieras gränsen för det pliktområdet av dess naturliga gränser (d v s där marken börjar slutta neråt för att bilda den fördjupning som kan innehålla vatten).

Om ett öppet vattendrag vanligtvis inte innehåller vatten (t.ex. ett dräneringsdike eller avrinningsområde som är torrt utom vid regnperioder), kan tävlingsledningen definiera det området som en del av spelfältet (vilket innebär att det inte är ett pliktområde).

Tillvägagångssättet och plikten när en spelare tar lättnad enligt Reglerna 17, 18 eller 19 genom att spela en boll från den plats varifrån det föregående slaget slogs (se Regel 14.6).

Begreppet slag och distans innebär att spelaren både:

• får ett slags plikt samt
• Förlorar varje fördel av vunnen distans mot hålet från den plats varifrån det föregående slaget slogs.

Ett område från vilket lättnad medges med ett slags plikt om spelarens boll stannar där.

Ett pliktområde är:

• Varje vattensamling på banan (oavsett om tävlingsledningen markerat den eller inte), såsom ett hav, en sjö, en damm, en älv, ett dike, ett öppet ytdräneringsdike eller något annat öppet vattendrag (även om det inte finns vatten där), och
• Varje annan del av banan som tävlingsledningen definierar som ett pliktområde.

Ett pliktområde är ett av de fem definierade områdena på banan.

Det finns två olika typer av pliktområden, som särskiljs av färgen som används för att markera dem:

• Gula pliktområden (markerade med gula linjer eller gula pinnar) ger spelaren två alternativ för lättnad (Regel 17.1d(1) och (2)).
• Röda pliktområden (markerade med röda linjer eller röda pinnar) ger spelaren ett extra alternativ för lättnad i sidled (Regel 17.1d(3)), utöver de två alternativ för lättnad som finns för gula pliktområden.

Om färgen för ett pliktområde inte har markerats eller angetts av tävlingsledningen, ska det betraktas som ett rött pliktområde.

Gränsen för ett pliktområde sträcker sig både upp från marken och ner under marken:

• Detta innebär att all mark och allt annat (t.ex. varje naturligt eller konstgjort föremål) innanför gränsen är del av pliktområdet, oavsett om det är på, över eller under markytan.
• Om ett föremål är både innanför och utanför gränsen (t.ex. en bro över pliktområdet eller ett träd som är rotat innanför gränsen med grenar som sträcker sig utanför gränsen eller omvänt) är bara den del av föremålet som är innanför gränsen en del av pliktområdet.

Gränsen för ett pliktområde bör definieras av pinnar, linjer eller fysiska kännetecken:

• Pinnar: När gränsen för ett pliktområde definieras av pinnar, bestäms den av linjen mellan pinnarnas yttre punkter i marknivå, och pinnarna är inne i pliktområdet.
• Linjer: När gränsen för ett pliktområde definieras av en målad linje på marken, bestäms den av linjens utsida, och själva linjen är inne i pliktområdet.
• Fysiska kännetecken: När gränsen identifieras av fysiska kännetecken (t.ex. en strandlinje, ett ökenområde eller en stödmur), bör tävlingsledningen ange hur gränsen för pliktområdet ska definieras.

När gränsen för ett pliktområde definieras av linjer eller fysiska kännetecken, kan pinnar användas för att visa var pliktområdet är, men de har ingen annan betydelse.

När gränsen för en vattensamling inte är definierad av tävlingsledningen, definieras gränsen för det pliktområdet av dess naturliga gränser (d v s där marken börjar slutta neråt för att bilda den fördjupning som kan innehålla vatten).

Om ett öppet vattendrag vanligtvis inte innehåller vatten (t.ex. ett dräneringsdike eller avrinningsområde som är torrt utom vid regnperioder), kan tävlingsledningen definiera det området som en del av spelfältet (vilket innebär att det inte är ett pliktområde).

Ett område från vilket lättnad medges med ett slags plikt om spelarens boll stannar där.

Ett pliktområde är:

• Varje vattensamling på banan (oavsett om tävlingsledningen markerat den eller inte), såsom ett hav, en sjö, en damm, en älv, ett dike, ett öppet ytdräneringsdike eller något annat öppet vattendrag (även om det inte finns vatten där), och
• Varje annan del av banan som tävlingsledningen definierar som ett pliktområde.

Ett pliktområde är ett av de fem definierade områdena på banan.

Det finns två olika typer av pliktområden, som särskiljs av färgen som används för att markera dem:

• Gula pliktområden (markerade med gula linjer eller gula pinnar) ger spelaren två alternativ för lättnad (Regel 17.1d(1) och (2)).
• Röda pliktområden (markerade med röda linjer eller röda pinnar) ger spelaren ett extra alternativ för lättnad i sidled (Regel 17.1d(3)), utöver de två alternativ för lättnad som finns för gula pliktområden.

Om färgen för ett pliktområde inte har markerats eller angetts av tävlingsledningen, ska det betraktas som ett rött pliktområde.

Gränsen för ett pliktområde sträcker sig både upp från marken och ner under marken:

• Detta innebär att all mark och allt annat (t.ex. varje naturligt eller konstgjort föremål) innanför gränsen är del av pliktområdet, oavsett om det är på, över eller under markytan.
• Om ett föremål är både innanför och utanför gränsen (t.ex. en bro över pliktområdet eller ett träd som är rotat innanför gränsen med grenar som sträcker sig utanför gränsen eller omvänt) är bara den del av föremålet som är innanför gränsen en del av pliktområdet.

Gränsen för ett pliktområde bör definieras av pinnar, linjer eller fysiska kännetecken:

• Pinnar: När gränsen för ett pliktområde definieras av pinnar, bestäms den av linjen mellan pinnarnas yttre punkter i marknivå, och pinnarna är inne i pliktområdet.
• Linjer: När gränsen för ett pliktområde definieras av en målad linje på marken, bestäms den av linjens utsida, och själva linjen är inne i pliktområdet.
• Fysiska kännetecken: När gränsen identifieras av fysiska kännetecken (t.ex. en strandlinje, ett ökenområde eller en stödmur), bör tävlingsledningen ange hur gränsen för pliktområdet ska definieras.

När gränsen för ett pliktområde definieras av linjer eller fysiska kännetecken, kan pinnar användas för att visa var pliktområdet är, men de har ingen annan betydelse.

När gränsen för en vattensamling inte är definierad av tävlingsledningen, definieras gränsen för det pliktområdet av dess naturliga gränser (d v s där marken börjar slutta neråt för att bilda den fördjupning som kan innehålla vatten).

Om ett öppet vattendrag vanligtvis inte innehåller vatten (t.ex. ett dräneringsdike eller avrinningsområde som är torrt utom vid regnperioder), kan tävlingsledningen definiera det området som en del av spelfältet (vilket innebär att det inte är ett pliktområde).

Att hålla bollen och släppa den så att den faller genom luften, med avsikt att bollen ska bli i spel.

Om spelaren släpper en boll utan avsikt att den ska bli i spel, har bollen inte droppats och är inte i spel (se Regel 14.4).

Varje lättnadsregel fastställer ett specifikt lättnadsområde där bollen måste droppas och stanna.

När lättnad tas, måste spelaren släppa bollen från ett läge i knähöjd så att bollen:

• faller rakt ned, utan att spelaren kastar, roterar eller rullar den eller utför någon annan rörelse som skulle kunna påverka var bollen stannar och
• Inte vidrör någon del av spelarens kropp eller utrustning, innan den träffar marken (se Regel 14.3b).

Ett område från vilket lättnad medges med ett slags plikt om spelarens boll stannar där.

Ett pliktområde är:

• Varje vattensamling på banan (oavsett om tävlingsledningen markerat den eller inte), såsom ett hav, en sjö, en damm, en älv, ett dike, ett öppet ytdräneringsdike eller något annat öppet vattendrag (även om det inte finns vatten där), och
• Varje annan del av banan som tävlingsledningen definierar som ett pliktområde.

Ett pliktområde är ett av de fem definierade områdena på banan.

Det finns två olika typer av pliktområden, som särskiljs av färgen som används för att markera dem:

• Gula pliktområden (markerade med gula linjer eller gula pinnar) ger spelaren två alternativ för lättnad (Regel 17.1d(1) och (2)).
• Röda pliktområden (markerade med röda linjer eller röda pinnar) ger spelaren ett extra alternativ för lättnad i sidled (Regel 17.1d(3)), utöver de två alternativ för lättnad som finns för gula pliktområden.

Om färgen för ett pliktområde inte har markerats eller angetts av tävlingsledningen, ska det betraktas som ett rött pliktområde.

Gränsen för ett pliktområde sträcker sig både upp från marken och ner under marken:

• Detta innebär att all mark och allt annat (t.ex. varje naturligt eller konstgjort föremål) innanför gränsen är del av pliktområdet, oavsett om det är på, över eller under markytan.
• Om ett föremål är både innanför och utanför gränsen (t.ex. en bro över pliktområdet eller ett träd som är rotat innanför gränsen med grenar som sträcker sig utanför gränsen eller omvänt) är bara den del av föremålet som är innanför gränsen en del av pliktområdet.

Gränsen för ett pliktområde bör definieras av pinnar, linjer eller fysiska kännetecken:

• Pinnar: När gränsen för ett pliktområde definieras av pinnar, bestäms den av linjen mellan pinnarnas yttre punkter i marknivå, och pinnarna är inne i pliktområdet.
• Linjer: När gränsen för ett pliktområde definieras av en målad linje på marken, bestäms den av linjens utsida, och själva linjen är inne i pliktområdet.
• Fysiska kännetecken: När gränsen identifieras av fysiska kännetecken (t.ex. en strandlinje, ett ökenområde eller en stödmur), bör tävlingsledningen ange hur gränsen för pliktområdet ska definieras.

När gränsen för ett pliktområde definieras av linjer eller fysiska kännetecken, kan pinnar användas för att visa var pliktområdet är, men de har ingen annan betydelse.

När gränsen för en vattensamling inte är definierad av tävlingsledningen, definieras gränsen för det pliktområdet av dess naturliga gränser (d v s där marken börjar slutta neråt för att bilda den fördjupning som kan innehålla vatten).

Om ett öppet vattendrag vanligtvis inte innehåller vatten (t.ex. ett dräneringsdike eller avrinningsområde som är torrt utom vid regnperioder), kan tävlingsledningen definiera det området som en del av spelfältet (vilket innebär att det inte är ett pliktområde).

Varje plats på banan utom en plats där spelaren måste eller får spela sin boll enligt reglerna.

Exempel på spel från fel plats är:

• Att spela en boll efter att ha återplacerat den på fel punkt, eller utan att återplacera den när så krävs enligt reglerna.
• Att spela en droppad boll utanför det tillåtna lättnadsområdet.
• Att ta lättnad enligt fel regel, så att bollen droppas på och spelas från en plats som inte reglerna tillåter.
• Att spela en boll från en spelförbudszon eller när en spelförbudszon inverkar störande på spelarens område för avsedd stans eller sving.

Att spela en boll från en plats utanför tee när spelet på ett hål påbörjas, eller i ett försök att rätta till detta fel är inte att spela från fel plats (se Regel 6.1b).

Förlust av hål i matchspel eller två slags plikt i slagspel.

Ett område från vilket lättnad medges med ett slags plikt om spelarens boll stannar där.

Ett pliktområde är:

• Varje vattensamling på banan (oavsett om tävlingsledningen markerat den eller inte), såsom ett hav, en sjö, en damm, en älv, ett dike, ett öppet ytdräneringsdike eller något annat öppet vattendrag (även om det inte finns vatten där), och
• Varje annan del av banan som tävlingsledningen definierar som ett pliktområde.

Ett pliktområde är ett av de fem definierade områdena på banan.

Det finns två olika typer av pliktområden, som särskiljs av färgen som används för att markera dem:

• Gula pliktområden (markerade med gula linjer eller gula pinnar) ger spelaren två alternativ för lättnad (Regel 17.1d(1) och (2)).
• Röda pliktområden (markerade med röda linjer eller röda pinnar) ger spelaren ett extra alternativ för lättnad i sidled (Regel 17.1d(3)), utöver de två alternativ för lättnad som finns för gula pliktområden.

Om färgen för ett pliktområde inte har markerats eller angetts av tävlingsledningen, ska det betraktas som ett rött pliktområde.

Gränsen för ett pliktområde sträcker sig både upp från marken och ner under marken:

• Detta innebär att all mark och allt annat (t.ex. varje naturligt eller konstgjort föremål) innanför gränsen är del av pliktområdet, oavsett om det är på, över eller under markytan.
• Om ett föremål är både innanför och utanför gränsen (t.ex. en bro över pliktområdet eller ett träd som är rotat innanför gränsen med grenar som sträcker sig utanför gränsen eller omvänt) är bara den del av föremålet som är innanför gränsen en del av pliktområdet.

Gränsen för ett pliktområde bör definieras av pinnar, linjer eller fysiska kännetecken:

• Pinnar: När gränsen för ett pliktområde definieras av pinnar, bestäms den av linjen mellan pinnarnas yttre punkter i marknivå, och pinnarna är inne i pliktområdet.
• Linjer: När gränsen för ett pliktområde definieras av en målad linje på marken, bestäms den av linjens utsida, och själva linjen är inne i pliktområdet.
• Fysiska kännetecken: När gränsen identifieras av fysiska kännetecken (t.ex. en strandlinje, ett ökenområde eller en stödmur), bör tävlingsledningen ange hur gränsen för pliktområdet ska definieras.

När gränsen för ett pliktområde definieras av linjer eller fysiska kännetecken, kan pinnar användas för att visa var pliktområdet är, men de har ingen annan betydelse.

När gränsen för en vattensamling inte är definierad av tävlingsledningen, definieras gränsen för det pliktområdet av dess naturliga gränser (d v s där marken börjar slutta neråt för att bilda den fördjupning som kan innehålla vatten).

Om ett öppet vattendrag vanligtvis inte innehåller vatten (t.ex. ett dräneringsdike eller avrinningsområde som är torrt utom vid regnperioder), kan tävlingsledningen definiera det området som en del av spelfältet (vilket innebär att det inte är ett pliktområde).

Något av dessa fyra definierade förhållanden:

• Hål gjort av djur
• Mark under arbete
• Oflyttbart tillverkat föremål, eller
• Tillfälligt vatten.

När en spelares boll ligger i sitt eget nedslagsmärke som uppkommit som en följd av spelarens föregående slag, och där en del av bollen är under markytan.

En boll behöver inte nödvändigtvis vidröra jord för att vara pluggad (t ex gräs och lösa naturföremål kan finnas mellan bollen och jorden).

Varje levande varelse från djurriket (utom människor), som däggdjur, fåglar, reptiler, groddjur och ryggradslösa djur (t.ex. maskar, insekter, spindlar och kräftdjur).

Ett område från vilket lättnad medges med ett slags plikt om spelarens boll stannar där.

Ett pliktområde är:

• Varje vattensamling på banan (oavsett om tävlingsledningen markerat den eller inte), såsom ett hav, en sjö, en damm, en älv, ett dike, ett öppet ytdräneringsdike eller något annat öppet vattendrag (även om det inte finns vatten där), och
• Varje annan del av banan som tävlingsledningen definierar som ett pliktområde.

Ett pliktområde är ett av de fem definierade områdena på banan.

Det finns två olika typer av pliktområden, som särskiljs av färgen som används för att markera dem:

• Gula pliktområden (markerade med gula linjer eller gula pinnar) ger spelaren två alternativ för lättnad (Regel 17.1d(1) och (2)).
• Röda pliktområden (markerade med röda linjer eller röda pinnar) ger spelaren ett extra alternativ för lättnad i sidled (Regel 17.1d(3)), utöver de två alternativ för lättnad som finns för gula pliktområden.

Om färgen för ett pliktområde inte har markerats eller angetts av tävlingsledningen, ska det betraktas som ett rött pliktområde.

Gränsen för ett pliktområde sträcker sig både upp från marken och ner under marken:

• Detta innebär att all mark och allt annat (t.ex. varje naturligt eller konstgjort föremål) innanför gränsen är del av pliktområdet, oavsett om det är på, över eller under markytan.
• Om ett föremål är både innanför och utanför gränsen (t.ex. en bro över pliktområdet eller ett träd som är rotat innanför gränsen med grenar som sträcker sig utanför gränsen eller omvänt) är bara den del av föremålet som är innanför gränsen en del av pliktområdet.

Gränsen för ett pliktområde bör definieras av pinnar, linjer eller fysiska kännetecken:

• Pinnar: När gränsen för ett pliktområde definieras av pinnar, bestäms den av linjen mellan pinnarnas yttre punkter i marknivå, och pinnarna är inne i pliktområdet.
• Linjer: När gränsen för ett pliktområde definieras av en målad linje på marken, bestäms den av linjens utsida, och själva linjen är inne i pliktområdet.
• Fysiska kännetecken: När gränsen identifieras av fysiska kännetecken (t.ex. en strandlinje, ett ökenområde eller en stödmur), bör tävlingsledningen ange hur gränsen för pliktområdet ska definieras.

När gränsen för ett pliktområde definieras av linjer eller fysiska kännetecken, kan pinnar användas för att visa var pliktområdet är, men de har ingen annan betydelse.

När gränsen för en vattensamling inte är definierad av tävlingsledningen, definieras gränsen för det pliktområdet av dess naturliga gränser (d v s där marken börjar slutta neråt för att bilda den fördjupning som kan innehålla vatten).

Om ett öppet vattendrag vanligtvis inte innehåller vatten (t.ex. ett dräneringsdike eller avrinningsområde som är torrt utom vid regnperioder), kan tävlingsledningen definiera det området som en del av spelfältet (vilket innebär att det inte är ett pliktområde).

Ett område från vilket lättnad medges med ett slags plikt om spelarens boll stannar där.

Ett pliktområde är:

• Varje vattensamling på banan (oavsett om tävlingsledningen markerat den eller inte), såsom ett hav, en sjö, en damm, en älv, ett dike, ett öppet ytdräneringsdike eller något annat öppet vattendrag (även om det inte finns vatten där), och
• Varje annan del av banan som tävlingsledningen definierar som ett pliktområde.

Ett pliktområde är ett av de fem definierade områdena på banan.

Det finns två olika typer av pliktområden, som särskiljs av färgen som används för att markera dem:

• Gula pliktområden (markerade med gula linjer eller gula pinnar) ger spelaren två alternativ för lättnad (Regel 17.1d(1) och (2)).
• Röda pliktområden (markerade med röda linjer eller röda pinnar) ger spelaren ett extra alternativ för lättnad i sidled (Regel 17.1d(3)), utöver de två alternativ för lättnad som finns för gula pliktområden.

Om färgen för ett pliktområde inte har markerats eller angetts av tävlingsledningen, ska det betraktas som ett rött pliktområde.

Gränsen för ett pliktområde sträcker sig både upp från marken och ner under marken:

• Detta innebär att all mark och allt annat (t.ex. varje naturligt eller konstgjort föremål) innanför gränsen är del av pliktområdet, oavsett om det är på, över eller under markytan.
• Om ett föremål är både innanför och utanför gränsen (t.ex. en bro över pliktområdet eller ett träd som är rotat innanför gränsen med grenar som sträcker sig utanför gränsen eller omvänt) är bara den del av föremålet som är innanför gränsen en del av pliktområdet.

Gränsen för ett pliktområde bör definieras av pinnar, linjer eller fysiska kännetecken:

• Pinnar: När gränsen för ett pliktområde definieras av pinnar, bestäms den av linjen mellan pinnarnas yttre punkter i marknivå, och pinnarna är inne i pliktområdet.
• Linjer: När gränsen för ett pliktområde definieras av en målad linje på marken, bestäms den av linjens utsida, och själva linjen är inne i pliktområdet.
• Fysiska kännetecken: När gränsen identifieras av fysiska kännetecken (t.ex. en strandlinje, ett ökenområde eller en stödmur), bör tävlingsledningen ange hur gränsen för pliktområdet ska definieras.

När gränsen för ett pliktområde definieras av linjer eller fysiska kännetecken, kan pinnar användas för att visa var pliktområdet är, men de har ingen annan betydelse.

När gränsen för en vattensamling inte är definierad av tävlingsledningen, definieras gränsen för det pliktområdet av dess naturliga gränser (d v s där marken börjar slutta neråt för att bilda den fördjupning som kan innehålla vatten).

Om ett öppet vattendrag vanligtvis inte innehåller vatten (t.ex. ett dräneringsdike eller avrinningsområde som är torrt utom vid regnperioder), kan tävlingsledningen definiera det området som en del av spelfältet (vilket innebär att det inte är ett pliktområde).

Ett område från vilket lättnad medges med ett slags plikt om spelarens boll stannar där.

Ett pliktområde är:

• Varje vattensamling på banan (oavsett om tävlingsledningen markerat den eller inte), såsom ett hav, en sjö, en damm, en älv, ett dike, ett öppet ytdräneringsdike eller något annat öppet vattendrag (även om det inte finns vatten där), och
• Varje annan del av banan som tävlingsledningen definierar som ett pliktområde.

Ett pliktområde är ett av de fem definierade områdena på banan.

Det finns två olika typer av pliktområden, som särskiljs av färgen som används för att markera dem:

• Gula pliktområden (markerade med gula linjer eller gula pinnar) ger spelaren två alternativ för lättnad (Regel 17.1d(1) och (2)).
• Röda pliktområden (markerade med röda linjer eller röda pinnar) ger spelaren ett extra alternativ för lättnad i sidled (Regel 17.1d(3)), utöver de två alternativ för lättnad som finns för gula pliktområden.

Om färgen för ett pliktområde inte har markerats eller angetts av tävlingsledningen, ska det betraktas som ett rött pliktområde.

Gränsen för ett pliktområde sträcker sig både upp från marken och ner under marken:

• Detta innebär att all mark och allt annat (t.ex. varje naturligt eller konstgjort föremål) innanför gränsen är del av pliktområdet, oavsett om det är på, över eller under markytan.
• Om ett föremål är både innanför och utanför gränsen (t.ex. en bro över pliktområdet eller ett träd som är rotat innanför gränsen med grenar som sträcker sig utanför gränsen eller omvänt) är bara den del av föremålet som är innanför gränsen en del av pliktområdet.

Gränsen för ett pliktområde bör definieras av pinnar, linjer eller fysiska kännetecken:

• Pinnar: När gränsen för ett pliktområde definieras av pinnar, bestäms den av linjen mellan pinnarnas yttre punkter i marknivå, och pinnarna är inne i pliktområdet.
• Linjer: När gränsen för ett pliktområde definieras av en målad linje på marken, bestäms den av linjens utsida, och själva linjen är inne i pliktområdet.
• Fysiska kännetecken: När gränsen identifieras av fysiska kännetecken (t.ex. en strandlinje, ett ökenområde eller en stödmur), bör tävlingsledningen ange hur gränsen för pliktområdet ska definieras.

När gränsen för ett pliktområde definieras av linjer eller fysiska kännetecken, kan pinnar användas för att visa var pliktområdet är, men de har ingen annan betydelse.

När gränsen för en vattensamling inte är definierad av tävlingsledningen, definieras gränsen för det pliktområdet av dess naturliga gränser (d v s där marken börjar slutta neråt för att bilda den fördjupning som kan innehålla vatten).

Om ett öppet vattendrag vanligtvis inte innehåller vatten (t.ex. ett dräneringsdike eller avrinningsområde som är torrt utom vid regnperioder), kan tävlingsledningen definiera det området som en del av spelfältet (vilket innebär att det inte är ett pliktområde).